Pancake day!

Jag älskar pannkakor! Det skulle jag kunna äta ofta. Det är väl bara det att det tar en sån jädra tid göra dem om man ska ha många, vilket man vill ha såklart. Vem gör bara två pannkakor liksom?? Nä, många ska det vara, så man har till senare eller till nästa dag åtminstone. Men tanken på att stå där och svettas medan oset från pannkakorna och stekfettet omringar mig medan jag väntar på att de ska bli klara, inspirerar mig inte att äta dem oftare. Förut när jag käkade all sorts mat så kunde jag få ingivelsen att köpa färdiga pannkakor i förpackning. Bara att värma och sedan bara trycka i sig dem med goda sockriga tillbehör. Njutningen var total! Nu är det lite annat. Nu måste jag göra pannkakor själv för att undvika vetemjölet. Och tillbehören ska definitivt inte vara gjort på socker!

Så idag tog jag mig i kragen och blandade till en bra smet. Receptet hittade jag genom bloggen Erikas LCHF. Väldigt likt "vanliga" pannkakor i smaken. Mycket bra recept som hon själv har tagit efter från en annan LCHF:are. Jag hade i vaniljextrakt i min pannkakssmet.

Men tillbehören då?

VISPGRÄDDE MED SMAK AV VANILJ OCH ROM

2,5 deciliter vispgrädde

1 tesked vaniljextrakt

2 teskedar romextrakt

Vispa ihop allt riktigt fluffigt!

HALLONSYLT MED SMAK AV VANILJ OCH ROM

Ingredienser

300 gram frysta hallon

3-4 matskedar SukrinMelis (som florsocker)

2 teskedar vaniljextrakt

2-3 teskedar romextrakt

Häll de frysta hallonen i en kastrull och värm dem medan du rör runt dem.  När hallonen är varma så blanda i resterande ingredienser. Smaka av och addera mer av nån ingrediens om du inte tycker smaken är som du vill. Lätt va?

Mycket vanilj och rom där, men det blev så gott ihop! 

Miranda fick också smaka pannkakor. Jag tror att hon tyckte om dem när hon stoppade in bitar i munnen. Men det var roligare att klämma sönder dem mellan fingrarna och pilla ner dem på golvet. Tror inte hon har det så lätt att tugga ännu med endast 4 tänder i munnen, men hon är väldigt entusiastisk att testa att äta nya grejer. Det är ju kul.

En sak var också "kul" med henne idag var när jag matade henne med fruktpuré till mellanmål. Hon tog en sked med puré i munnen och sen spottade hon ut den. Det upprepade hon flera gånger medan hon tittade prövande på mig. Jag sa bestämt till henne flera gånger. "Nej, Miranda! Inte spotta!" Hon tycker tydligen om att höra mig säga det. Hon härmade mig. Hon tittade med samma allvarliga uttryck som jag och sa bestämt "Nej!" och "Aj!" När hon sen fortsatte spotta så tog jag henne bestämt på axeln och sa skarpt: "Nej, sa mamma! INTE spotta!" Hon ryckte till och började gråta och tittade ynkligt på mig. Jag höll god min fast det sved i hjärtat. Hon måste lära sig vad rätt och fel är och veta vad NEJ är. Hon prövade spotta lite försiktigt efter snyftandet, men förstod nu vad jag sa och flinade till och åt som hon skulle tillslut. Inte kan jag vara sur på min älskade unge för länge. Min älskade duktiga flicka som vill testa gränser. Hon må vara endast 9,5 månader, men dum är hon då rakt inte!