Mera påsk på gott och ont

I lördags hälsade vi på hos min kära mor och hennes man på påsklunch tillsammans med resten av familjen. Det blev en snabbvisit eftersom vi skulle ha middag med vänner på eftermiddagen/kvällen. Det var kul att träffa familjen igen!

Jag hade satt på mig fräknarna och flätorna påsken till ära. Kolla vilken (påsk)kärring!

Mamma hade tagit fram en enorm skål med majskrokar. Vet inte om det var för Mirandas skull eller om de älskar sånna hemma. Kul var det i alla fall!

Miranda hängde såklart med sin "daddy". 

Det var grymt varm och skönt ute!

Miranda har inte mått så bra sen i lördags och har kräkts upp sin mat, förutom fruktpuré och mild gröt. Hon har ändå varit rätt så pigg och glad förutom vissa stunder. Då har hon krypit upp till sin älskade far, pappas flicka som hon är, och velat gosa in sig. Varken jag eller Thomas har blivit sjuka så vi vet inte riktigt vad det är. Jag tvingar i henne lite vätskeersättning och ger henne vatten så fort det går. Ingen feber har hon heller vilket kanske är ett gott tecken eller nåt.

När vi kom hem från mamma för att ordna med middagen så kräktes Miranda i kaskader efter sin middag. Så vännerna och Thomas tog med sig maten och åkte iväg till en av vännerna för att fortsätta middagen där. Jag ville inte riskera att hon skulle smitta nån utomstående. Jag stannade hemma för att vaka över Miranda medan hon sov. Inte kul, men hellre det än att förstöra för de andra.

Igår söndag hade vi en härlig dag i parken med våra vänner Dan, Malin, Mira och Emma samt alla barnen! Det var så skönt i solen och värmen! Vi grillade och fikade hela dagen där i parken medan barnen sprang runt och lekte. Miranda satt och chillade i vagnen en hel del. Hon var lite sliten men annars så var hon med en hel del och mumsade på både fruktpuré, jordgubbar och majskrokar. 

Det blev en del gungande för Miranda. Hon älskar att gunga!

På kvällen gav vi henne lite gröt och sen kräktes hon upp allting igen och somnade som en sten.

Idag vandrade vi åter igen ut i den härliga våren tillsammans med vännen Dan. 

Först promenerade vi ner till Hässelby slott. Det var så vackert med alla blommor som hade spruckit upp på gräsmattorna. Slottet är också så fint!

Vi gick till Vällingby för lite shopping och lunch och köpte grejer till Miranda i vanlig ordning. Det blev ett par mysiga tygskor, en ny solhatt, ett par kortärmade pyjamaser med Nalle Puh och ett par jeans.

Sen blev det lunch. Jag tänkte att Miranda kanske skulle testa att äta mat från 8 månader med hopp om att det var lindrigare för magen. Nä hon öppnade munnen i ett Niagarafall rakt på golvet, över sina kläder och lite över mig. Jag hann hoppa undan en aning. Lite pinsamt var det när vi satt i en Food Court, men vi fick städhjälp av en i personalen att moppa golvet. Som tur är så har vi alltid reservkläder till Miranda. Hon behöll i alla fall sin fruktpuré och vatten när vi matade henne lite senare.

Efter ett tag kom Thomas mamma Lotta och tog en kaffe i solen med oss. Hon hade med sig fina presenter till Miranda. Flickan är så bortskämd av sina farmödrar och mormor! Alltid har de köpt massa grejer till henne.

Wayne's Coffee is the shit!

Vår lilla blomma!

Farmor Lotta

Dan jäser förnöjt i solen.

Min charmiga älskling!

Efter att vi hade sagt adjö till Lotta och Dan så gick vi hem och sen åkte vi och handlade på Coop. Miranda var som vanligt grymt taggad över att få sitta i kundvagnen och satt och babblade och pekade på allt möjligt i butiken. Det står en konstgjord ko i naturligtrogen skala vid mejerierna. Miranda brukar peka på den och säga "Uuuu"!

När vi kom hem igen fick hon i sig lite gröt, härjade runt lite med våra skor (hon blev så fäst vid sina nya skor att hon har upptäckt skohyllan nu) innan hon däckade. Skönt att hon behöll gröten. Hoppas hon inte kräks imorgon, för då blir det att åka in med henne till sjukan. Hon kan ju inte kräkas mer nu. Då lär det vara nåt allvarligt!

Imorgon börjar jag jobba igen efter över 1 års föräldraledighet och Thomas tar över till slutet av augusti. Då ska Miranda börja på förskolan. Jag var taggad att börja jobba, men nu när Miranda är dålig så vill jag nästan stanna hemma tills hon mår bättre. Fast jag vet ju att Thomas kommer att klara det här, men jag är ändå orolig och vill ha koll på henne. Se till att hon får i sig vätska om hon kräks igen. Suck! Det kommer bli tungt nu, men det ska trots allt bli kul att få börja jobba igen. Jag har ju längtat efter det här i nån månad nu. Får gaska upp mig och knipa ihop!

Långfredagen

Igår var vi på påskmiddag hos kära svärmor Gunilla och hennes sambo Rille. Även Rilles söner kom förbi med deras flickvänner.

Miranda satt och härjade som vanligt bland Duplo-klossarna. Gunilla har tre stora lådor som hon kan gräva bland.

En av sönerna hade med sig sin dotter Ebba, 10 månader. En supercharmig bebis som inte var blyg alls. Miranda var dock lite blyg emot henne och ville först inte lämna pappas trygga famn medan hon kikade misstänksamt på Ebba. Det släppte som tur var lite senare och de tog kärleksfullt på varandra som bara bebisar kan. *krafs krafs* *smack smack*

Ebba kan redan stå och gå längst möbler. Så duktig!

Rille hade även sin ex-frus hund med sig. Jag tror den heter Lady. En jättevacker Golden Retriver. Hon fick dock stanna ute på baksidan eftersom både jag och Thomas är allergiska. Miranda var väldigt intresserad av vovven och ville gärna titta på henne. Hon är som tur är inte rädd när hundar låter och kommer nära. De är bara fascinerande!

Happy happy joy joy!

Det serverades väldigt god mat! De hade fixat både lamm och lax och sill och allt annat som hör till. Sen även goda ägg med kaviar på! Mums!

Jag hade bakat en stor rabarberpaj á la LCHF dagen till ära. Den blev suverän! Väldigt mättande också vilket är förståeligt med mandelmjöl, hasselnötsmjöl och Fibrex i smuldegen.

Miranda fick jättefina påskpresenter av Gunilla! Tyvärr har jag inte orkat ta kort på dem, men det var kläder, ett infoband som vi skriver namn och telefonnummer på ifall hon skulle komma bort när hon springer iväg senare i livet. Sen fick hon några små askar med torkad frukt. Mycket bra presenter istället för massa godis!

Jag hade komponerat ihop ett påskägg med saker hon gillar. Majskrokar, en Magic Towel som vecklar ut sig i vatten, en klämpåse med mellanmål samt en smart uppfinning till klämpåsen. Det är en ihålig sked man skruvar på klämpåsen och sen klämmer man ut mellanmålet direkt på skeden. Skedarna kommer i 3-pack och funkar till alla klämpåsar!

Mirandas udda smakprover

Nu börjar jag bli lite orolig. Det är en levande hålslagare, förklädd som en liten knubbig och vild terrorist med magiskt långa fingrar, som härjar fram i mitt hem. Man hör bitande ljud och ser små hål och skrapmärken lite överallt.

Idag har Miranda lyckats få tänderna i både Inityol-salvan och i ett paket med våtservetter med fönsterputs. Detta har hon sugit i sig med stor entusiasm, som tur är i små mängder eftersom jag har råkat vara nära henne. Jag har skyfflat i henne några skedar med tjock yoghurt för att neutralisera det värsta och hoppas på det bästa. Jag väntar samtal från Sjukvårdsupplysningen 1177 för att dubbelkolla att hon inte får men av skiten. Fast det tror jag inte. Kan ungar äta fimpar, grus och hundbajs utan att avlida så tror jag att hon klarar sig helskillnad.

Mirandas delikatesser den här dagen!

Din mat = min mat

Miranda har kommit i fasen att vilja äta det vi äter. Som igår. Först åt hon sin morgongröt och sen skulle hon som vanligt upp i mitt knä och käka min frukost. Jag hade turkisk yoghurt med egengjord granola. Miranda har älskat yoghurt sen hon var typ 3-4 månader och fick smaka från mitt lillfinger för första gången. Nu kan hon sleva i sig utan större problem. Visst får hon smaka min frukost men jag är lite orolig att hon råkar få i sig nån hel nöt när jag inte är uppmärksam på vad som finns på skeden. Så jag kollar alltid noga!

När hon och jag hade fått i oss min frukost så ville hon käka från Thomas leverpastejmacka. Hon fick en egen brödskiva tillslut som hon sen noggrannt  smulade sönder i soffan. Härligt!

Födelsedagsmiddag och köande

I fredags skulle Thomas kompis flickvän Malin ha födelsedagsmiddag. Jag trodde att jag skulle få sitta stationerad hemma med Miranda på kvällen när Thomas skulle iväg. Han ringde sin plast-mor Gunilla som tacksamt tog emot Miranda över natten! Tur det, så jag kunde få följa med! Ville ju så gärna följa med! Känner mig så inlåst och smått deprimerad just nu.

Malin hade samlat några av sina närmaste vänner på restaurangen Kokyo. Hon hade fått VIP-rummet!  Ett mycket mysig rum med egen toalett och allt. Personalen var en charmig och lite virrig skara med den typiskt asiatiska accenten.

Malin fick en flaska Complicity av Thomas och mig. Det är kändisvinet från Alex & Sigge.

Testade en snutt med varm sake. Det var godare än vad jag trodde. 

Är det födelsedagsfest så ska det va bubbel!

Ett skönt gäng blev vi!

Vi beställde in Shabu Shabu vilket är en sorts asiatisk fondue med kött, grönsaker, skaldjur och nudlar. Det är en stark buljong och en mild. Väldigt trevligt sätt att äta på! Vi satt i över 2 timmar och tillagade vår mat och plockade bland godsakerna.

Jag dränkte min fondue-mat i jordnötssås. Gott gott!

Skål för söta Malin!

Senare bar det av till Saints Restaurang & Bar för efterfest. Det var ett mysigt ställe att hänga på en stund innan vi begav oss hemåt.

Igår, lördag, vaknade jag upp lagom darrig och snurrig efter kvällens intag. Efter frukost åkte vi iväg till Barkarby och till den nyöppnade butiken för Lekmer.se. De hade rea på utvalda produkter. Väldigt mycket folk som köade utanför. Tur att det var helt ok väder ute. Vi letade efter en ny bilbarnstol eftersom Miranda är lite för stor för babyskyddet nu. Vi hittade en utgående variant, men valde att avvakta eftersom det inte var helt värt det. Dessutom var det stört lång kö inne i butiken! Den rörde sig inte en millimeter på tio minuter, så vi sket i allt och åkte därifrån.

Sen åkte vi till MAX och käkade innan vi åkte hem till Gunilla och hämtade vårt lilla troll. Hon blev så glad att se oss!

Bästa målet är helt klart Low-carb hamburgaren.

Trött som en näbbmus!

Rödkindad älskling!

Solig torsdag

Det har varit en fantastisk dag! Solen kom och hälsade på och jag och Miranda harvade iväg till Vällingby. Var tvungen att införskaffa en del grejer på ÖB och så. Till min stora glädje ville Helena och hennes lille Lucas möta upp oss sen för lite mys i centrum. Underbart! Det blev bland annat lunch i solen. Nej, det var inte så varmt som det ser ut!

Helena njöt för fulla muggar. Brrr....

Jag tog en mjukglass (LOKA Vanilla Soft Serve) i solen. Sen vette fan vad för skit som satt på mitt ben!

Miranda hugger in på sin majskrok. 

Lucas nafsade en aning förstrött på majskroken. Stackarn hade feber och en jobbig hosta!

Det blev lite shopping som vanligt för våra små hårt belastade föräldrarpengar. Fast det är vi värda helt klart!

Miranda fick jättefina kläder i födelsedagspresent av Helena, Lucas och Helenas sambo Michel. Jag ska försöka visa dem snart.

Morsan har fått nog nu

Nu är det inte långt kvar! Snart får jag börja jobba igen. 13 dagar kvar. Direkt efter påskhelgen. Tänk att jag har varit mammaledig i ca 1 år nu. Själva mammaledigheten har gått långsamt. Sist jag tänkte efter på riktigt var när det var 5 månader kvar tills jag skulle börja jobba. Då kändes det som en evighet tills dess. Nu är det typ 2 veckor kvar! Från början hade jag tänkt att ta ut endast 10 månader. Det kändes lagom. Ja, jag tycker fortfarande att 10 månader hade räckt. De här senaste 2 månaderna har varit grymt tråkiga och understimulerade. Även om Miranda blir roligare i sin utveckling varje vecka som går så känner jag att jag är mäkta trött på det här nu. Visst att jag gillar rutiner i mitt liv, men det här är löjligt.

Jag är trött på att:

- tänka på att gå och lägga mig tidigt bara för att jag inte vet när barnet ska få för sig att vakna.

- hela tiden vara orolig för att ungen ska svälta ihjäl när hon matvägrar.

- torka upp mat som är slängd runt hennes stol och på väggen, samt på henne och hennes kläder och på mig.

- tänka på vilken konsistens ungens fekalier har.

- brotta ner liten vrång terrorist i sängen 100 gånger/minut när hon är grymt trött men vägrar sova.

- höra ett idelt gnäll när jag är mitt uppe i något viktigt för att ungen prompt vill upp i famnen just då.

- ha dåligt samvete för att jag inte går till öppna förskolan med henne oftare än högst 2 gånger i månaden.

- min hjärna håller på att förmultna på grund av för lite vuxenprat och för mycket prat om barn.

- ha så lite pengar att jag måste tänka en extra gång innan jag får för mig att köpa något fint till mig själv.

- inte kunna träna när jag känner för det.

Det ska bli skönt att lämpa av huvudansvaret till Thomas när han blir pappaledig. Då får han känna av livet som jag lever. Okej, han kommer få den roliga delen nu eftersom Miranda inte är lika krävande som när hon var en mini-bebis. Det fick ju självklart jag ta. Det var min moderliga plikt och nöje att kämpa mig igenom det. Miranda blev en roligare bebis när hon blev 5 månader. När vi sen båda börjar jobbar så kommer föräldrarskapet vara på lika villkor. Då kan vi oroa oss tillsammans och vara lika engagerade i vårt lilla kärleksbarn.

De mammor jag pratar med tycker att jag är helt uppåt väggarna galen som längtar till jobbet istället för att önska att jag var mammaledig på heltid för alltid. Jo, fast jag får väl vara galen då, som behöver egentid och få göra saker som endast vuxna klarar av. Att vara mamma är fan inte att vara ledig! Det är som att du byter från ditt vanliga 8-17 jobb till ett 24-timmars jobb. Ett jobb som du har gått och förberett dig på i 9 månader. Ett jobb som du aldrig kan bli fri från även när du börjar ditt vanliga jobb igen. Det betyder att du kommer ha ett 24-timmars jobb tills din avkomma är så stor att den kan klara sig någorlunda själv och inte kräver att du byter blöja och matar den regelbundet. När ditt barn kan laga egen mat, tvätta själv, städa själv och kan åka kommunalt själv, då förtjänar du din egentid. Mamma kommer du dock att vara tills du dör, på både gott och ont. 

Andra morsor tycker säkert jag är grymt konstig som känner att ett barn räcker. "Nä, men det är väl klart att Miranda måste ha ett syskon! Hur ska hon annars lära sig att dela med sig? Dessutom får hon alltid nån att leka med och senare ha syskonet som en nära vän när de är vuxna." Absolut! Jag tror säkert att barn med syskon lär sig att dela med sig och ha tålamod etcetera etcetera.... Fast vem säger att hon inte kommer att lära sig det ändå? Och vem säger att syskon alltid vill leka med varandra och sen blir bästisar i vuxen ålder?

Nej, jag säger inte att hon aldrig kommer få att ett syskon. Det är bara det att tanken inte känns så lockande att gå igenom en graviditet igen, att bli rund som en boll, att ligga i svåra smärtor och att sen ha en nedbruten kropp och en öm mussla och kontinensbesvär. Att gny av ännu mer olidliga smärtor när bröstvårtorna trasas sönder av bebisens iderliga sugbehov. Att vakna minst 3 gånger/natt för att försöka amma med obefintliga mjölkkörtlar (som jag då har). Att behöva höra en skrikande bebis som har magknip varje dag och ibland natt. Att inte kunna göra annat än att ha en bebis i famnen större delen av dygnet i flera månader efter som den vägrar ligga själv i några minuter. Att få tragla sig igenom alla utvecklingsstadier åter igen. Att ungen vägrar ligga i vagnen när man är ute. Att känna frustrationen av att man vill att ungen ska kunna leka själv i åtminstone 10 minuter så man hinner diska/städa/äta/skita/duscha. Sådär var det i alla fall för mig när Miranda var mindre. Nu är hon det ljuvligaste charmtrollet i världen!!

Men visst, om Miranda en dag vill ha ett syskon så kan hon kanske få det. Det kanske blir bättre med nästa. Hon har 5 år till på sig att inkomma med sitt önskemål/uppmaning. Efter att jag har fyllt 35 år är den här musslan sluten för alltid.

Frost from hell

Jag har påpekat för Thomas att vi borde frosta av frysen sen typ 2 år tillbaka, men det har liksom aldrig blivit av. Så stackars frysen har stått där och blivit helt igengrodd med is och frost. När vi knappt kunde dra ut lådorna utan att ta till våld och Miranda började gråta av oljudet varje gång och att vi undvek att gräva i frysen när hon sov på grund av oljudet, så kändes det som att det var läge "to take action". Efter att vi hade plockat ner all frusen mat i frysväskor så började "Operation Meltdown".

Det blev att lägga en avfrostningsduk på botten och sen ställa in kokhett vatten på hyllorna.

Kan ju berätta att den där duken klarar av att suga upp 5 liter vatten. Den blev full rätt snabbt. Den kändes och såg ut som en genomkissad blöja! Vi hade handdukar på golvet eftersom vi hade ett mindre monsunregn där inne när varmvattnet kickade igång smältningen. Det var som att vi smälte en del av Antarktis. Jag var lite rädd för att en isbjörn eller en wampa (snöodjuret från Star Wars 5) skulle bröla olyckligt långt där inne. Under tiden det smälte så krafsade och ryckte vi loss sjok av is för att underlätta proceduren. Gissa hur många timmar det tog? 5 TIMMAR!! Sen var det rent och slätt där inne. Frysen känns som ny...och utan snöodjur!

Thomas och jag är smärtsamt eniga om att vi bör frosta av frysen en gång per år från och med nu så det inte blir ett isigt helvete varje gång.

Dubbel-kalas

Igår firade vi Thomas lillasyster Jehnny och lillebror Johnny som fyller år tätt inpå varandra. De är världens finaste svägerska och svåger! Så snälla och härliga personer. För att inte tala om talangfulla i det mesta de sätter sig in i. Jehnny pluggar på Idrottshögskolan och Johnny har tidigare pluggat på Handelshögskolan och har nu fått jobb på Facebook på Irland. Två stjärnor helt enkelt!

Thomas gullige farbror Rolle filmade som vanligt varje rörelse på kalaset. Det är otroligt vad den mannen har på film. ALLT som händer runtomkring honom!

Härliga svärmor Gunilla och hennes rolige sambo Rille hade fixat grillspett med tillbehör. Otroligt gott! Själv hade jag bakat en kladdkaka med smak av apelsin på begäran av Jehnny. Den var grymt god! Den smakade som romerska bågar.

Miranda fick smak på färska körsbärstomater och glufsade glatt i sig dem en efter en. En och annan fetaostbit slank ner också. Hon åt även grillad baconinlindad korv till Thomas stora glädje. Man ser riktigt hur hon stoppar hela munnen full av god mat precis som ett riktigt litet gödsvin. Är så glad att hon får äta nästan allt nu när hon har fyllt 1 år! 

Miranda var ett solsken, precis som vädret, under besöket. Hon var till och med så smidig att hon somnade sött vid 18:00 så vi andra kunde kalasa vidare ett par timmar till. Sen sov hon resten av natten när vi kom hem utan att vakna. Score!!