Fredagshäng

I fredags hade jag tagit mammaledig för att förskolan var stängd. Jag och Miranda var hemma en stund på förmiddagen och  jag hann tona håret. Tänk vad underbart! Jag kan nu för tiden pyssla med saker som jag inte kunde göra för typ 1 år sen. Miranda är så duktig som sitter och leker olika små rollekar med sig själv eller vad hon gör. Jag kunde, utan andan i halsgropen, fixa håret i typ 1 timme.

                         Efter toning!

Vi lekte lite Dr McStuffins efter det och Miranda ville sen visa mig vad fint hon kunde rita på ritplattan. Jag blev imponerad av att hon nu faktiskt börjar lära sig att rita ordentliga ansikten med ögon, näsa och mun. Det gjorde hon inte för typ 1-2 veckor sen!

              Har ritat sin pappa.

Senare knallade vi över till min fina fina vän/granne Malin och fikade och åt lunch. 

Miranda lekte så fint med hennes barn. Hon och hennes bästis Dante har en lustig grej att det går på toaletten/pottan tillsammans OFTA! En sitter på pottan och en på toan. Vet inte om det är på grund av att Malin ger vätskedrivande/bajsdrivande mat eller om det är en lek. Hur som...det är lite kul.

Senare gick vi ner till centrum och köpte glass till barnen. Ja jo...jag som är emot sockrig glass till mitt barn kan offra min gräns för en Piggelin vid få tillfällen. Känns så elakt att neka henne en glass när alla barnen får!

Senare kom Thomas hem med en stor FROST-ballong från Ballongverkstaden till Miranda. Det är tydligen en butik med rätt så vettiga ballonger för ett bra pris. 

Vi käkade våfflor till middag. Det är nåt av det godaste som finns!! Jag älskart! Vi åt dem med en röra på gräddfil, räkor och rödlök. Miranda fick sockerfri jordgubbssylt. Miranda och Thomas åt frasvåfflor och jag åt LCHF-våfflor. Det enda trista med LCHF-våfflor är att de saknar krispigheten. Vetemjöl gör saker krispigt och segt. Det önskar jag att jag fick till.

Tuff vecka med mini-monstret

Det har varit en jobbig vecka. Tung och seg! Miranda är förkyld igen. Hon är hostig, smått snorig, klängig, grinig, äter knapp och vägrar sova. Hon håller Thomas sysselsatt på dagarna och mig på kvällarna. Samtidigt ska hon prompt stå upp mot saker, börjar få en tredje framtand i underkäken och har en stor utvecklingsfas. Mycket på gång!

Jag älskar den ungen besinningslöst och längtar efter henne varje dag på jobbet, men hon tär otroligt på mitt psyke just nu med sin envishet och sin vägran. Det är nästan så att jag kan börja gråta ibland när hon trotsar och vägrar att äta eller kämpar till slutet med att slappna av och somna i vettig tid. Det är som att hon vet hur hon ska trycka på mina ömma punkter. Som tur är så har jag mer tålamod med henne när jag får jobba och tänka på annat. I slutet på mammaledigheten kunde jag bryta ihop lite då och då. Det är som sagt ingen jädra sväng om på rosor att va morsa! Hårt jobb är det många år framöver med alla dessa sjukdomar och trotsåldrar. Men jag måste ändå säga att det är så givande med belöningen av det som resulteras av tålamodet. En ljuvlig tjej som visar tecken på förståelse och ger oss en viss uppskattning trots hennes bestämda och envisa personlighet. Kan man säga att föräldraskap är en sorts masochism?

Pappa är fortfarande Mirandas största idol framför alla och hänger på honom som ett kardborrband. 

ThinkHappyThoughtsThinkHappyThoughtsThinkHappyThoughts...

Hon är trots allt min älskade fluffa!

Din mat = min mat

Miranda har kommit i fasen att vilja äta det vi äter. Som igår. Först åt hon sin morgongröt och sen skulle hon som vanligt upp i mitt knä och käka min frukost. Jag hade turkisk yoghurt med egengjord granola. Miranda har älskat yoghurt sen hon var typ 3-4 månader och fick smaka från mitt lillfinger för första gången. Nu kan hon sleva i sig utan större problem. Visst får hon smaka min frukost men jag är lite orolig att hon råkar få i sig nån hel nöt när jag inte är uppmärksam på vad som finns på skeden. Så jag kollar alltid noga!

När hon och jag hade fått i oss min frukost så ville hon käka från Thomas leverpastejmacka. Hon fick en egen brödskiva tillslut som hon sen noggrannt  smulade sönder i soffan. Härligt!

Det händer grejer!

Idag har Miranda betett sig lite underligt. Eller underligt och underligt... Hon har sovit massor och ätit massor. Hon sov 3 gånger istället för 2 gånger under dagen och ätit upp precis allt jag har gett henne med stor aptit. Gulp, så har det försvunnit ner i hennes mage. Annars brukar hon alltid lämna lite mat.

Hon har varit väldigt gosig och har velat kramas en massa. Hur härligt som helst förutom en sak. Hon har rätt så vassa naglar nu (måste klippa!) och har dessutom övernaturligt starka nypor för en 10,5-månaders bebis (tror jag). Hon gillar att krama om mig och borra in ansiktet i tuttarna i en björnkram. Mycket gulligt och mysigt...om hon inte får för sig att använda sina otroligt starka nypor och grabba tag om mina "love handles" eller gäddhänget. Det gör extremt ont! Idag fick hon för sig att sträcka fram händerna och klämma tag om mitt ansikte och sen riva med sina klor rakt över. Det är ett under att jag inte ser ut som att jag har somnat på en smörgåsgrill! Hon skrattade bara roat när jag utropade "nej" och "sluta" och tog bort hennes händer. Så slutsatsen är att det kändes som att gosa med Wolverine.

Miranda har äntligen börjar visa tendenser till att vilja göra annat än bara rulla runt eller sitta på rumpan. Nu kan hon sitta och sen vrida sig helt runt om hon vill, med hjälp av fötterna. Idag har hon varit väldigt intresserad av soffbordet och har velat titta över. Hon har aldrig varit intresserad tidigare. Så jag fick ställa henne mot soffbordet och så hon fick pilla med en vattenflaska. Hon stod mot bordet utan stöd från mig ett bra tag. Härligt!

En annan grej hände när jag var borta några timmar hemifrån ikväll. Thomas var hemma med Miranda och vet ni vad den lilla skitungen gjorde? Hon lärde sig sätta sig upp själv utan hjälp! Hon gjorde tydligen det många gånger, enligt honom. Han trodde att jag hade glömt att säga till honom att hon kunde det. Jag blev både glad och lite besviken att jag inte var med. Det är ju stort ju!

Nästa grej är väl att hon ska krypa. Hon har gjort små ansatser till det, men har inte riktigt fått till det ännu.

Vår lilla tjej börjar bli stor!

Utveckling

Miranda har börjat snacka som bara den! Hennes standard-ord är Dutt. Så en monolog med henne låter: "Dutt dutt dutt! Dutt! Dutt dutt!" Sen säger hon Ägg. "Ägg ägg ägg!" Sen sitter hon och brölar massa andra saker på sitt gutturala språk. Hon använder olika ljudnivåer och tonlägen precis som om hon verkligen satt och berättade grejer. Det är bara att hålla med och svara. Haha! Hon brukar ropa/vråla på sin pappa när han är hemma och råkar gå till ett annat rum. Typ: "Pappa, nu får du masa dig hit så jag har koll på dig!" 

Hennes kroppsspråk är också mer utvecklat. Hon visar tydligt när hon vill ha någonting eller vill busa och använder mycket tydligare ansiktsuttryck, precis som en vuxen ibland. Hon har en härlig humor också. Nu har hon fått för sig att det är roligt att använda våra händer som redskap när hon leker tittut och klappar händerna. Hon tar tag om våra händer och klappar med dem och lägger dem framför hennes ansikte när hon leker tittut. Hon gillar att bli kittlad och skrattar högt och porlande.

Hon förstår när man ber henne tända och släcka lampan. Hon klappar händerna när vi frågar om hon kan klappa händerna eller börjar klappa när vi sjunger Klappa-händerna-när-du-är-riktigt-glad.

Hon har börjat klappa sig på huvudet med båda händerna och dra sig lite i håret i samma veva. Vet inte om det beror på att hon var med mig när jag duschade igår och såg när jag schamponerade håret. Det ser helt knasigt ut när hon sätter igång. Haha! Knäppa unge! 

Nu är det ingen lätt match att lägga henne heller. Hon har lärt sig att vända sig i sängen, ta tag om spjälorna och dra sig upp i sittande läge. Det händer helt instinktivt nu när vi lägger henne på rygg. Sen blir hon fly förbannad när vi lägger henne till rätta igen. Så jag måste nästan trycka ner henne i sängen och invänta hennes trötthet. Om hon inte är riktigt trött så ligger hon inte still helt enkelt. Ibland kan man hitta henne på mage längst ner i fotändan gnyende eftersom hon inte kommer därifrån. Känner på mig att vi kommer behöva sänka sängbottnen inom kort om hon får för sig att avancera till stående. Det är nära nu, det känner jag på mig!

8-månaders kontroll

Idag knallade jag ner till BVC för att väga och mäta Miranda. Hon väger nu 8315 gram och är 69,5 cm lång. Barnskötaren Carita testade också Mirandas förmåga att följa med blicken och hur bra hon kunde sitta själv. Hon var jätteduktig såklart! Carita frågade även om Mirandas matvanor. Nu ska vi tydligen börja ge Miranda 2 lagade mål mat om dagen. Ett vid lunch och ett vid middag. Däremellan ska hon äta små mellanmål.

Carita berömde oss för våra mat- och sovtider för Miranda. Kul att få lite cred för det man gör! Hon tyckte dock att vi skulle dra ner på vällingen eftersom den inte ger alla näringsämnen. Visst visst, det blir bra. Det är bara det att det är så praktiskt att stoppa in en flaska välling. Nu måste vi köpa hem mer mat till henne. Jag och Thomas har inte direkt vanliga matvanor. Vi äter väldigt olika och oftast inte bebisvänlig mat. Men det är  inte mer komplicerat än att vi får göra enskild mat utan salt och för starka kryddor. Jag ska finurla ut lite olika recept för barnmat som man kan ha i barnmatsburkar också. Det blir en utmaning, men kul! Jag älskar att hitta på egna recept! Och sen är jag rätt duktig i näringslära så det blir ju nyttigt också. Vi inser att det blir rätt dyrt i längden att köpa färdiga barnmatsburkar när hon kommer äta minst en hel burk per dag. Det blir intressant. Jag är så glad att Miranda inte är rädd för att prova ny mat. Sen är hon kanske inte helt nöjd med allt som jag stoppar i henne, men det kan man inte begära liksom. "Smaken är som baken" även för små människor.

Om ni har några tips på hemmagjord barnmat för 8-månaders bebisar så hojta till, tack! Även om jag kommer hitta på maträtter själv så är tips alltid välkomna.

Appapp!

Miranda babblar och dreglar om vartannat. Hon försöker forma ord och tittar på oss för att se hur vi reagerar. Hon brukar prata med sina leksaker medan hon sorterar dem från höger till vänster och tvärtom. Det är så härligt att se att utvecklingen går framåt för henne! När Thomas vaknar eller kommer hem så brukar jag peka på honom och säga: Titta pappa! Hon blir så glad och ler stort och vevar med armarna. Häromdagen var vi alla tre och helt plötsligt säger hon eftertänksamt: "app!" Det sa hon flera gånger. Vi blev så exalterade och repeterade "pappa" till henne. Man såg hur de små kugghjulen i hennes lilla hjärna började snurrade. Då sa hon "appa" och "appapp". Hon lyckades faktiskt säga "pappa" ett par gånger. Hon till och med lade handen på hans axel och sa "app". Hurra för Miranda! Fast hon har i och för sig lagt handen på min axel också och sagt "app". Hon vägrar att säga "mamma". Haha! Men det kommer ju senare. Dock kallade hon mig för gubbe för typ 1-2 månader sen, men det var antagligen inte medvetet...tror jag. Tänk va, inte ens 8 månader fyllda och kan redan nästan säga ett ord. Stolt blir man ju fast det säkert inte är ovanligt.

Små gaddar!

Igår morse kände jag att plastskeden skrapade emot tösens underkäke när jag skyfflade in gröt som bäst. Aha! Yes, hennes små taggiga betar börjar spreta upp som pigga vårlökar i april. Nu lär jag inte tillåta henne att tugga på mina fingrar nåt mer. Kommer sakna den där mysiga känslan av tandlösa käkar som gnager utan att det gör ont. Det är faktiskt rätt behagligt hur dumt det än låter. Fatta hur jäkla ont det måste göra för de mammor som fortfarande ammar efter att ungen får tänder. Antagligen som att ha en aggressiv häftapparat runt bröstvårtan.

Hur som helst så är det här rätt stort för mig. Tänk, nu måste vi köpa tandborste och tandkräm till vår lilla kulting. En pytteliten tandborste och Bamse-tandkräm med smak av godis. Det är så man får en klump i halsen och krokodil-tårar i ögonen. Vår lilla bebis kan snart le som på den värsta Colgate-reklamen. Yeey!

*Här skulle en söt bild på hennes tänder infinna sig, men hon vägrar att snällt öppna gapet och lägga tungan åt sidan på kommando. Får bli när hon ler och när tänderna har poppat upp ordentligt. To be continued på det liksom.*

Hon sitter!!

Miranda har väl inte riktigt varit så sugen på att lära sig att vända sig från mage till rygg och tvärtom. Det verkar vara för trist att göra. Men hon har haft full sjå med att vilja sitta upp sen hon var typ 4 månader, men det har ju inte gått eftersom hon har varit lite svag i överkroppen. Men nu på senaste tiden är hon jättestarkt och har lyckats sitta i mitt knä med lite stöd från mina händer på hennes ben. Ibland har jag släppt för att se hur hon reagerar och det har gått bra ibland att sitta själv. 

kväll testade jag att sätta henne på filten och hålla i hennes ben när hon satt. Det gick ju bra. Sen släppte jag...och ungen satt ta mig tusan utan min hjälp. Först tog hon stöd mot sina fötter och sen när jag sträckte henne mer rakt så satt hon så ett bra tag. Jag blev så glad att jag pep och klappade händerna och berömde henne som om hon hade tagit guld i friidrott eller nåt. Jag kommenderade Thomas att filma och jag tog massa kort. Nu är man stolt som en örn!

Frustrerad på kakan!

Igår var vi en sväng förbi IKEA och köpte på oss en del bra barngrejer samt lite annat jox. IKEA är ju så trevligt att köpa saker ifrån när man behöver saker till hemmet. Billigt och enkelt att hitta. Åh vad det fanns mycket saker till Miranda när hon blir större. Nu har hon hunnit att bli 4 månader! Otroligt att hon bara växer och växer och blir mer och mer en egen personlighet. Längtar tills hon blir ännu större! Alla säger att man ska njuta av bebislivet, för sen är hon plötsligt ingen liten bebis. Nä det fattar jag med, men jag är inte så road av att hålla på och tolka hennes gråt/gnäll stup i kvarten och är mäkta trött på att hon inte kan underhålla sig själv mer än några minuter i taget förrän hon blir uttråkad/gnällig och vill bli buren/matad/sövd/underhållen. Detta gnäll gör mig vansinnigt trött ibland. Ja hon är en liten bebis och ja de gnäller och gråter mycket (speciellt under utvecklingsfaserna). Ja men just därför vill jag att hon ska bli större. Dessutom är det skittråkigt att de flesta mammor jag umgås med har barn som närmar sig 1 år eller är äldre. Medan de harvar runt i solen med barnen på stranden och lekparkerna och kan sitta "lugnt" och fika medan barnen i princip roar sig själva, så får jag stå i skuggan och bära och vagga. Det är ju typiskt att just den här sommaren skulle va så solig och varm. Det gör ju att vissa dagar har jag fått stanna inne under bästa stekar-tid och invänta eftermiddag då solen inte är för stark för Miranda. Dessutom känner jag att sätta på sig en bikini och dallra runt på stranden med min bleka överviktskropp inte är min längtan i år heller. Nä jag är inte helt nöjd...

Men om jag ska dra några positiva saker så har Miranda börjat att le och skratta ofta (bortsett från gnället). Man får alltid ett stort leende varje morgon när man ska ta upp henne och hon brukar göra nåt läte så man ska titta på henne och få några stora leenden tillbaks som belöning. Hon kan bli så exalterad av att man pratar med henne att hon flämtar och sprattlar vilt. Ibland kan hon sitta/ligga och stirra på en med sina söta blå ögon med en förväntansfull min. Som att hon väntar på att man ska underhålla henne med vad som helst. Hon älskar att titta på teven och helst på Babblarna. Hon tycker om när man gör Imse vimse spindel eller dansar framför henne. Hennes korta armar är som små antenner som sträcker sig efter saker man dinglar framför henne, vad det än är. Hon kan garva till när man själv gör det, vilket är helt bedårande. Hon gapar stort efter ens näsa när man lutar henne mot ansiktet. Hennes kinder är helt oemotståndliga. De är som knark! Eller rättare sagt, hela hon är som en enda mjuk söt och väldoftande bakelse. Hon är som kakan som man kan äta, men ändå ha kvar. Hon har fint lockigt och mjukt hår som står åt alla håll. Hon är så lik Thomas, men just hårsvallet har hon i alla fall fått från mig.

Jag älskar min dotter över allt på denna jord (och min sambo) och har aldrig ångrat en sekund att hon har kommit till världen. Hon är det bästa jag har gjort och är stolt över att jag har lyckats skapa henne tillsammans med Thomas som är en fantastisk pappa och pojkvän. Miranda är ett sant kärleksbarn!

Skrikfest

Idag har Miranda varit på uselt humör. Hon har gnällt, gråtit och skrikigt om vartannat hela dagen. Hon har till och med gnytt under matningen eller börjat gråta så fort matningen är över. Hade besök av en vän och Miranda visade inte upp sin bästa sida alls. Hon är ju som sagt i en utvecklingsfas. Hon tittar febrilt på allt runtomkring och blir helt förtvivlad av alla intryck tillslut och hon kan knappt slappna av. När den lilla underläppen hänger och den jätte ledsna gråten kommer så gör det ont i mitt hjärta. Hon har börjat få tårar som rinner och de gör de emellanåt. Inga av mina vanliga knep för att få henne lugn eller trött hjälper mer än 10 sekunder. Det enda som hjälper är bärselen och bröstet och promenera med vagnen.

Thomas är borta idag på jobb och kommer hem imorgon eftermiddag/kväll. Det innebär att jag har henne själv. Det går ju ändå eftersom jag har ett rätt starkt tålamod av någon finurlig anledning. Modersinstinkt måste det vara. Jag längtar till den här fasen är över. Det bör den vara i slutet av veckan förhoppningsvis.

The wonder weeks

Har du problem att veta när din bebis har utvecklingsfaser? Har du svårt att hantera dem och vet inte vad du ska göra för att hjälpa din bebis genom de tuffa veckorna?

Jag blev tipsad om en underbar app som heter The wonder weeks. Den ger information om vad som händer med din bebis psykiska och fysiska utveckling på ett enkelt sätt. Det finns tips och råd på vad som kan underlätta tiden under de olika faserna. Det är en app med engelsk text och finns både till iphones och androids och kostar 22 kronor. Totalt värt det kan jag säga!

Miranda är just nu i sin första fas där hon utvecklar förmågan att se på något mycket längre och frekvent, alltså längre än 20-30 cm avstånd som förut. Hon ger respons på olika sorters beröring och kan även ge respons på odörer mer tydligt. Hon har lärt sig att ge ett socialt leende för första gången vilket jag har sett några gånger nu. Bedårande! Man blir så lycklig när man ser henne stråla upp några sekunder. Sen är hon även mer vaken och alert och kan nu få tårar när hon gråter, vilket också ingår i den här första utvecklingsfasen.

The wonder weeks har även en hemsida: www.thewonderweeks.com där man kan läsa också.

Men ladda ner appen så har du koll!

Utveckling

Idag är lillan 5 veckor. Det firade hon av genom att börja le på riktigt. Alltså inte några leenden på grund av gaser. Hon har tittat på mig och gett olika sorters leenden. Sen har hon provat att jollra några gånger, men bara lite snabbt. Jag tror att hon har haft en ny utvecklingsfas eftersom hon har gnällt och gråtit en massa ett par dagar. Och inte hennes normala gråt utan mer som stilla gnäll blandat med rejäla skrik. Ja hennes lungor är större. Det märks! Sen har vi märkt att hon har blivit mycket stabilare och större. Det är ingen liten skör nyfödd längre utan en mer rejäl bebis med underbara runda kinder och rejäl kropp. Ja hon växer otroligt bra! Det är så fantastiskt att se henne utvecklas. Hon tycker det är spännande att titta på saker och gör små ansiktsuttryck. Hon gillar att leka och vifta mot sitt röd/rosa badlakan när vi byter blöja. Vårt lilla gullefjun!

Tur att du är söt!

Från att endast vilja ligga i famnen och se mina bröstvårtor i ultra-nära perspektiv så har vår lilla kulting börjat att intressera sig för saker utanför det synfältet. Eller jag tror det i alla fall. Hon har liksom ögonen i fjärran och sträcker på sina små mini-armar och fingrar åt olika håll. Det ser ut som hon filosoferar över sitt korta liv. Så kan hon ligga ett tag tills hon kommer på sig själv med att hon borde blotta sin tandlösa gom och uttala sitt missnöje till ett liv utan ändlös hudkontakt och mjölk som inte flödar nerför hennes dubbelhaka. Så man får njuta så fort hon kommer i det läget. Ja hon har lagt på sig lite och det är ju också härligt. Jag kom att tänka på det förut. Hon var inte såhär stor när hon klämdes ut från mig för ett par veckor sen. Mjölkersättningen har verkligen sparkat igång hennes fettproduktion. Kul! Längtar tills hon blir en glad knubbig bebis som klarar av att ligga/sitta själv utan ständigt bärande och matande. TÅLAMOD!

Som jag brukar säga till henne när hon bråkar. Tur att du är söt!