Stora kärlekens födelsedag!

Idag fyllde min underbare sambo Thomas 35 år! Det började med att Miranda och jag gav honom ett par morgonpresenter.

Lånad av: polyscienceculinary.com

En rökpistol som man kan röka typ vad som helst med i mat- eller dryckesväg. En åtrådd önskan av min älskling, tekniknörd som han är. Man kan röka med olika sorters material beroende på vad du ska röka. Han testade att röka smör med träflis med hickory. Det blev...rökigt. 

Lånad av: bagarenochkocken.se

En sautékastrull att kunna göra bra såser i. Thomas är en envis jäkel som prompt har försökt sig på att slå en bearnaise flera gånger. Han har lyckats ytterst få gånger. Det är väldigt avancerat eftersom såsen måste hålla en viss temperatur för att bli bra. Den här sautékastrullen ska tydligen underlätta tillverkningen.

På eftermiddagen kom några från hans familj. Vi bjöd på fondue med olika sorters kött. Till det hade vi bakpotatis och olika såser. Ett väldigt trevligt sätt att äta på! Vi hade så mysigt! Lite väl mysigt att pappersduken fattade eld i en minut. Vad är en familjemiddag utan lite drama? ;)

                       Fina familjen!

Sen fikade vi med tårta, bullar och glass.

            Min fine karl och hans mor.

Mums med sockerfri glass och knapriga solrosfrön!

Jag är så lyckligt lottad som har fått en sån fin man i mitt liv! Så extremt snäll och omtänksam! Han ger/har gett mig så mycket att leva för. Inte minst vår lilla älskling!

              Gammal bild från i julas.

             Älskar dig så mycket!

Hjärtats födelsedagsfest

I helgen blev det partay igen! Den här gången firade vi min käre karl som har fyllt år. Vi käkade först på lokala puben och drack lite öl/vin/cider. Det blev husets tips, en ganska torr fläskmedaljong med god svampsås och sallad. Rödvinet som ingick var faktiskt helt ok för att vara husets vin på en alkis-pub i förorten.

Sen gick vi upp och partajade järnet fram till 03-tiden med en hel bunt vänner.

Han fick fina presenter också. Han fick bland annat en mörkerkamera att ha inne hos Miranda för att hålla koll på henne. Sen fick han en upplevelse som ett gäng hade samlat ihop till, inklusive mig. Det blev en kväll för två på Norra Brunn inklusive tvårätters. Jag hade även gett honom en kurs för två i korvstoppning på hans födelsedag. Så nu har han en hel del att göra, plus att jag kanske får vara med på ett hörn! Hehe!

Mitt fantastiska hjärta! Han gör så att mitt liv känns som att jag rullar runt på en gigantisk fluffig kudde. När jag slutar rulla läggs allt på plats precis som i en Tempur-madrass. Så trygg har jag aldrig känt mig med nån! Han är så älskvärd, intelligent, självsäker, lugn, stabil kärleksfull... Listan är lång! Jag är kort och gott så tacksam att han finns i mitt liv! En sån här guldklimp krafsar man inte fram i första taget. Sen att han har gett mig världens gulligaste och vackraste unge är ju körsbäret på grädden!

Älskar dig så högt!

Mysiga helgen

Igår lördag hade jag och Thomas "Alla Hjärtans Dag" dejt. Det betydde att vi äntligen skulle få rå om varandra med kvalitetstid. Vi lämpade av Miranda i sin plast-farmor Gunillas ömma omvårdnad på eftermiddagen. Hon skulle även spendera natten där. Efter att vi lämnat av lilla trollet så åkte vi två och åt en god lunch och åkte sedan vidare till Barkarby för att kika lite i butiker. Jag hittade en bra springform från Tefal, Jamie Oliver Edition. Behöver en annan eftersom jag bakar så mycket. Trodde väl aldrig att jag skulle baka så mycket när jag blev mammaledig!

På kvällen drack vi först en mousserande rosé som var mycket god! Det heter Louise Bouillot och har en frisk bärig smak. Den skulle jag kunna dricka varje dag. Haha!

Vi tittade på Frozen. Det var en gullig och bra animerad musikal. 

Till middag utövade min älskade karl magi i köket. Han skämde bort oss med mör lammstek i balanserade mängder rosmarin och kryddor, rättikagratäng invaderad med vitlök och ost, samt en syrlig och mustig rödvinssås. Allting hemmagjort. Till det drack vi Laila Bagges rödvin Ruby Zin, en lättdrucken Zinfandel. Helt okej vin faktiskt.

Senare åt vi chokladfondue. Jag åt det med jordgubbar och Thomas åt även honungsmelon och maränger. Det var njutning på högsta nivå tills efteråt. Våra magar var så sprängfulla av dagens och kvällens förtärande att vi tillslut bara låg i soffan och grymtade helt oförmögna att få ner någonting mer. Jag var till och med proppmätt när jag vaknade!

Jag trodde att jag skulle kunna få sova till åtminstone åtta, men jag vaknade någorlunda pigg kvart i sju! Thomas gick upp vid åtta, han som brukar gå upp vid tio. Så jäkla typiskt när vi inte hade en levande väckarklocka hemma. 

Vi röjde äntligen upp i datarummet/ Mirandas rum. Hon kommer snart att behöva mer yta att röra sig på. Hon vet redan hur man tar sig fram snabbare och det dröjer väl inte lång tid tills hon börjar krypa eller hasa sig fram från rum till rum.

Vi hämtade Miranda på eftermiddagen. Det var som alltid härligt att få se henne igen, vår lilla solstråle! Vi längtar alltid efter henne om hon är borta från oss en längre tid eller sover borta.

Jag är så extremt lyckligt lottad som har en sån fantastisk liten familj! Nu säger jag inte att det alltid är guld och gröna skogar. Ingen familj är perfekt. Det är så fel när vissa framställer sin familj och sitt liv som en lycklig Disney-film. Men i det stora hela så kan jag inte bli mer nöjd. Jag har en kärleksfull sambo som uppnår de flesta kriterierna för en utmärkt livspartner och en bedårande liten terrorist till dotter som får mig att utvecklas varje dag.

Jag älskar er så hårt att det gör ont! Jag skulle gå sönder mentalt och fysiskt om ni försvann. Ni är mina livskrafter!

Mina livskrafter

Jag har tur i livet egentligen. Jag har något som är så värdefullt. Något som inte går att köpa för pengar. Kärlek. Jag har människor som älskar mig och jag älskar dem.

Jag har min underbara sambo Thomas som gör så mycket för mig. Jag älskar den mannen helt från vettet! Han ser till att jag känner mig trygg. Han lagar god mat, förstår innebörden med ekonomi, har världens tryggaste famn, går att föra bra diskussioner med, är ärlig, intelligent och rolig. Han håller mig ovanför ytan och gör min vardag till en lugn och behaglig miljö. Dessutom har han gett mig livets stora mirakel, ett barn!

Den dagen vår dotter Miranda kom till världen har mitt liv snurrat på ett helt annat sätt. Att få hålla, krama, pussa, leka med henne, mata och vårda henne och se henne utvecklas är det ljuvligaste som finns. På toppen av det ger hon även mig bekräftelse när hon lindar sina små armar kring mig och kramar mig så hårt hon kan medan hon borrar in ansiktet. Eller tittar mig rakt i ögonen och utforskar försiktigt med sina mjuka händer över mitt ansikte. Eller när hon har en av sina favoritleksaker och sträcker fram den mot mig och hela hennes ansikte lyser av lycka innan hon biter förnöjt på den. Det är kärlek det! Vad mer kan man begära i livet? Hon är min största bedrift och kärlek i livet!

Jag har dessutom TVÅ fina familjer som jag älskar väldigt mycket. Min egen familj och Thomas familj. Båda familjer är kärleksfulla på sitt sätt och bryr sig om varandra.

Min familj är som en äkta grekisk familj där vi älskar och bråkar om vartannat. Men där finns alltid en kärlek till varandra trots att vi ibland visar det på knasiga sätt. Det finns alltid något att skratta åt i slutändan och vi ger varandra hårda och varma kramar och pussar. Jag älskar dem alla så mycket!

Jag måste säga att jag aldrig har känt mig mer älskad i någon annans familj som i Thomas familj. Alla där visar verkligen att de bryr sig om mig och ställer upp om det behövs. Jag förstår verkligen var Thomas har fått sin mjuka och självklara mentalitet mot den han älskar. Från allra första stund som jag lärde känna dem har de lindat sina armar omkring mig och jag har varit en självklar familjemedlem. Jag har även tagit in dem alla i mitt hjärta och där kommer de stanna oavsett vad.

Jag har även väldigt fina och roliga vänner som jag håller av en massa. Utan deras vänskap så hade livet inte varit detsamma. Vad är hemligheten? Du ska behandla dem lika väl som din riktiga familj. Var lojal mot dina vänner och respektera dem. Ta dem inte för givet! Lyssna på dem, försök att hjälpa dem i kris, visa förståelse och ha ett öppet sinne. Jag har vänner som jag ibland inte träffar på veckor/månader/år och ändå känns det inte som att vi har varit ifrån varandra mer än nån dag och har lika kul som sist vi träffades. Vi skrattar hejdlöst åt extremt låg humor tillsammans och beter oss som att tiden stått still sen vi var barn/ungdomar. Det, gott folk, är riktig vänskap!

Tack för att ni finns, alla underbara människor!

JAG ÄLSKAR ER!!

Frustrerad på kakan!

Igår var vi en sväng förbi IKEA och köpte på oss en del bra barngrejer samt lite annat jox. IKEA är ju så trevligt att köpa saker ifrån när man behöver saker till hemmet. Billigt och enkelt att hitta. Åh vad det fanns mycket saker till Miranda när hon blir större. Nu har hon hunnit att bli 4 månader! Otroligt att hon bara växer och växer och blir mer och mer en egen personlighet. Längtar tills hon blir ännu större! Alla säger att man ska njuta av bebislivet, för sen är hon plötsligt ingen liten bebis. Nä det fattar jag med, men jag är inte så road av att hålla på och tolka hennes gråt/gnäll stup i kvarten och är mäkta trött på att hon inte kan underhålla sig själv mer än några minuter i taget förrän hon blir uttråkad/gnällig och vill bli buren/matad/sövd/underhållen. Detta gnäll gör mig vansinnigt trött ibland. Ja hon är en liten bebis och ja de gnäller och gråter mycket (speciellt under utvecklingsfaserna). Ja men just därför vill jag att hon ska bli större. Dessutom är det skittråkigt att de flesta mammor jag umgås med har barn som närmar sig 1 år eller är äldre. Medan de harvar runt i solen med barnen på stranden och lekparkerna och kan sitta "lugnt" och fika medan barnen i princip roar sig själva, så får jag stå i skuggan och bära och vagga. Det är ju typiskt att just den här sommaren skulle va så solig och varm. Det gör ju att vissa dagar har jag fått stanna inne under bästa stekar-tid och invänta eftermiddag då solen inte är för stark för Miranda. Dessutom känner jag att sätta på sig en bikini och dallra runt på stranden med min bleka överviktskropp inte är min längtan i år heller. Nä jag är inte helt nöjd...

Men om jag ska dra några positiva saker så har Miranda börjat att le och skratta ofta (bortsett från gnället). Man får alltid ett stort leende varje morgon när man ska ta upp henne och hon brukar göra nåt läte så man ska titta på henne och få några stora leenden tillbaks som belöning. Hon kan bli så exalterad av att man pratar med henne att hon flämtar och sprattlar vilt. Ibland kan hon sitta/ligga och stirra på en med sina söta blå ögon med en förväntansfull min. Som att hon väntar på att man ska underhålla henne med vad som helst. Hon älskar att titta på teven och helst på Babblarna. Hon tycker om när man gör Imse vimse spindel eller dansar framför henne. Hennes korta armar är som små antenner som sträcker sig efter saker man dinglar framför henne, vad det än är. Hon kan garva till när man själv gör det, vilket är helt bedårande. Hon gapar stort efter ens näsa när man lutar henne mot ansiktet. Hennes kinder är helt oemotståndliga. De är som knark! Eller rättare sagt, hela hon är som en enda mjuk söt och väldoftande bakelse. Hon är som kakan som man kan äta, men ändå ha kvar. Hon har fint lockigt och mjukt hår som står åt alla håll. Hon är så lik Thomas, men just hårsvallet har hon i alla fall fått från mig.

Jag älskar min dotter över allt på denna jord (och min sambo) och har aldrig ångrat en sekund att hon har kommit till världen. Hon är det bästa jag har gjort och är stolt över att jag har lyckats skapa henne tillsammans med Thomas som är en fantastisk pappa och pojkvän. Miranda är ett sant kärleksbarn!

Sömnig bebis och lyckliga jag!

Idag har Miranda skött sig väldigt bra. I morse var hon riktigt morgontrött. Så trött att hon knappt vaknade för frukostmjölk. Hon drack lite och sen somnade hon om. Sen vid sin andra matning så lade jag henne bara lite snabbt i sängen för att springa iväg och blanda till ersättningen. Då somnade hon igen och då hade jag inte hjärta att väcka henne. Likt sin far så brukar hon bli så sur när hon blir väckt och inte får vakna av sig själv. Så maten fick vänta ett tag. Senare gick vi över till min snälla vän som höll i henne när jag åt lunch. Då sov hon gott i hennes famn ett bra tag. Skönt att hon sover. Det behöver hon med tanke på hattandet av sömn de senaste dagarna. Hon blir nervös/otålig när vi åker bort till andra eller går ut på "för lång" promenad och kan inte sova så bra på dagen. Men det får man ta. Tänker inte sitta inne hela dagarna för att hon ska hålla sig stabil. Hon må fortfarande vara liten (7 veckor imorgon), men hon måste lära sig att kunna göra annat än att ligga i min famn i soffan. Jag blir ju tokig om jag inte får röra på mig!

På tal om min vän. Vi har äntligen blivit bra vänner igen efter några års avbrott. Jag kan inte vara mer lycklig som har fått tillbaka henne. Det har verkligen känts som att en del av mitt hjärta har varit bortslitet. Min själsfrände sprang iväg och kom sakta men säkert tillbaka. Ja vi har kommit fram till att vi båda verkligen har saknat varandra, men har varit lite för stolta för att vilja återförenas dumt nog. Och vi bor ett stenkast ifrån varandra, men ändå gått som katter kring het gröt.

Tänk vad starka relationer kan bli sköra, gå sönder och sen lagas. Oavsett om det gäller parkärlek eller vänskapskärlek så betyder just gemenskapen så otroligt mycket. Visst att man kan växa ifrån varandra pga olika anledningar, men om man hittar just de speciella personerna som det klickar perfekt med så finns det inte mycket i världen som kan göra att man slutar älska dem oavsett vad som händer och hur lång tid det går innan man ses igen. Man ska hålla hårt i de speciella personerna för det finns inte många som dem i världen. Stöter man bort dem så gör det förfärligt ont i själen. Nu låter jag klyschig, men jag menar vartenda ord. Jag säger att det alltid finns någon där ute i världen som är just din själsfrände och om du finner den personen/personerna så är du väldigt lyckligt lottad och kommer aldrig att kunna släppa den/dem från ditt hjärta oavsett vad.

My baby love

Passar på att svänga in här ett tag. Ja ni kanske redan har räknat ut med stortån att jag har pressat ut mitt lilla monster från magen. Ja det gick bra, tackar som frågar. Miranda kom ut den 26 mars klockan 09:40. Tänkte skriva ihop en förlossningsberättelse när jag får tid. Hon är rätt krävande när hon är vaken. Det ska matas väldigt ofta med både bröstmjölk och ersättning. Jag har tydligen inte tillräckligt med mjölk så hon får extra mat. Helt ok, fast det hade varit mer praktiskt att ha ett rejält mjölkflöde i tuttarna så man slapp springa och fixa med pulver och rätt tempererat vatten ett tag efter amningen. Men huvudsaken är att hon blir mätt och går upp i vikt. Jag börjar dock tröttna på att amma när hon ändå inte blir mätt. Hon bara somnar trots att jag väcker henne emellanåt, så hon blir ändå inte mätt av bara min mjölk. Ska dock fortsätta amma en del så länge jag orkar. Det är ju så smidigt att bara köra in en tutte i munnen på henne på natten och somna om. Sen har hon en förmåga att somna varje gång hon ammar. Vill man få henne lugn så är det bara att lägga henne till bröstet. Sen att hon har problem med gaser är ju också ett uppehållsmoment. Vi jobbar på det nu med hjälp av massa tips från nätet och folk runtomkring. Hon är väldigt närhetskrävande och gillar inte att ligga själv när hon är vaken. Då skriker hon hysteriskt. Så ja, det är lite att göra, men så är det väl att vara småbarnsförälder.

Hon är nu 2 veckor och jag har börjat vänja mig vid den här lilla mini-människan. Hon har tjockt mörkt hår, mörkblå ögon, rosa mjuk hud och doftar ljuvlig bebis. Hon har fått sin fars drag. Jag hade förväntat mig det med tanke på att han har väldigt dominanta gener och jag är helt med på det. Det resulterade ju i en extremt söt varelse. Så söt att man får karies bara av att titta på henne. Allt är så litet och nytt. Det är så ljuvligt att få sniffa och pussa på henne och veta att jag kommer att få göra det ända tills hon kommer protestera själv när hon blir äldre. Och det är ju nåt år kvar. *Glädjedans*