Kangoo "fucking" Jump

Jag har vart sugen ett tag att testa sen jag såg det på Nyhetsmorgon för några månader sen. Det såg hur kul som helst när de studsade omkring på pjäxor med konvexa gummiremmar i studion. Det är tydligen en fitness-trend som uppmärksammats i Sverige.

På Wikipedia står det så här:

Prototyper för fjädrande stövlar utvecklades på 20-talet i Östeuropa. Det ursprungliga syftet för uppfinningen var som en rekreation enhet för idrottare att återhämta sig från skador på benen. Joe Ruhl, VD och delägare i Excel Sjukgymnastik och Fitness testade dem och han sade skorna verkar enkelt på lederna och sade att det var meningsfullt att hoppen hjälper dig att tona muskler snabbare och bränna fler kalorier. "Du kan verkligen känna de muskler som arbetar mycket mer än vad du normalt gör när du springer,"

Jag har tvekat eftersom min gravidförslappade ursäkt till kropp inte verkar redo för nån större belastning. Men idag kände jag att jag ville testa mina gränser hur som helst. Såg ju väldigt lätt och roligt ut. Jag kan ju avslöja att det verkligen inte var det lättaste och definitivt inte träningsformen för mig som inte har motionerat på över ett år. Jag har verkligen så låg konditionsgräns! Det var hemskt kul, men Kangoo Jumps får nog ligga på is tills jag har fått igång flåset. Får nog mjukstarta på löpbandet på gymmet och min crosstrainer hemma. Såg mig själv i spegelväggarna i salen och såg ut som en studsande köttsäck. Bäst att bespara mina ögon för det ett tag. Haha! Min kompis var dock grymt duktig och jag är mäkta avundsjuk på hennes energi.

Frustrerad på kakan!

Igår var vi en sväng förbi IKEA och köpte på oss en del bra barngrejer samt lite annat jox. IKEA är ju så trevligt att köpa saker ifrån när man behöver saker till hemmet. Billigt och enkelt att hitta. Åh vad det fanns mycket saker till Miranda när hon blir större. Nu har hon hunnit att bli 4 månader! Otroligt att hon bara växer och växer och blir mer och mer en egen personlighet. Längtar tills hon blir ännu större! Alla säger att man ska njuta av bebislivet, för sen är hon plötsligt ingen liten bebis. Nä det fattar jag med, men jag är inte så road av att hålla på och tolka hennes gråt/gnäll stup i kvarten och är mäkta trött på att hon inte kan underhålla sig själv mer än några minuter i taget förrän hon blir uttråkad/gnällig och vill bli buren/matad/sövd/underhållen. Detta gnäll gör mig vansinnigt trött ibland. Ja hon är en liten bebis och ja de gnäller och gråter mycket (speciellt under utvecklingsfaserna). Ja men just därför vill jag att hon ska bli större. Dessutom är det skittråkigt att de flesta mammor jag umgås med har barn som närmar sig 1 år eller är äldre. Medan de harvar runt i solen med barnen på stranden och lekparkerna och kan sitta "lugnt" och fika medan barnen i princip roar sig själva, så får jag stå i skuggan och bära och vagga. Det är ju typiskt att just den här sommaren skulle va så solig och varm. Det gör ju att vissa dagar har jag fått stanna inne under bästa stekar-tid och invänta eftermiddag då solen inte är för stark för Miranda. Dessutom känner jag att sätta på sig en bikini och dallra runt på stranden med min bleka överviktskropp inte är min längtan i år heller. Nä jag är inte helt nöjd...

Men om jag ska dra några positiva saker så har Miranda börjat att le och skratta ofta (bortsett från gnället). Man får alltid ett stort leende varje morgon när man ska ta upp henne och hon brukar göra nåt läte så man ska titta på henne och få några stora leenden tillbaks som belöning. Hon kan bli så exalterad av att man pratar med henne att hon flämtar och sprattlar vilt. Ibland kan hon sitta/ligga och stirra på en med sina söta blå ögon med en förväntansfull min. Som att hon väntar på att man ska underhålla henne med vad som helst. Hon älskar att titta på teven och helst på Babblarna. Hon tycker om när man gör Imse vimse spindel eller dansar framför henne. Hennes korta armar är som små antenner som sträcker sig efter saker man dinglar framför henne, vad det än är. Hon kan garva till när man själv gör det, vilket är helt bedårande. Hon gapar stort efter ens näsa när man lutar henne mot ansiktet. Hennes kinder är helt oemotståndliga. De är som knark! Eller rättare sagt, hela hon är som en enda mjuk söt och väldoftande bakelse. Hon är som kakan som man kan äta, men ändå ha kvar. Hon har fint lockigt och mjukt hår som står åt alla håll. Hon är så lik Thomas, men just hårsvallet har hon i alla fall fått från mig.

Jag älskar min dotter över allt på denna jord (och min sambo) och har aldrig ångrat en sekund att hon har kommit till världen. Hon är det bästa jag har gjort och är stolt över att jag har lyckats skapa henne tillsammans med Thomas som är en fantastisk pappa och pojkvän. Miranda är ett sant kärleksbarn!

Zumba och LCHF

Idag har jag gått på Zumba för första gången i mitt liv. Måste säga att det var riktigt roligt! Visst att man har kordinarionsförmåga som en full struts, men det gjorde inte så mycket. Dock var det lite pinsamt att nån tidning var där för att fota under passet. Hoppas att jag inte kom med. Fin rubrik sen; "Kul och underhållande träning. Även för något förvirrade personer som flaxar och steppar i otakt till rungande latino, bollywood, afrikanska och hawaiianska rytmer." Sen en bild på en kort tjej (jag) med gravidfetma, blossande ansikte och armarna och håret åt alla håll. Jättecharmigt! Nä, men jag kan verkligen rekommendera Zumba!

Sen när det gäller kosten så har jag dragit ner drastiskt på "dålig" mat. Jag har slutat med potatis, ris, pasta, bröd och onödigt socker. Det lutar åt LCHF igen, fast jag äter lite frukt. Fast om man käkar LCHF som man ska så får man inte äta frukt (bär går bra i små mängder). Man måste tänka på att stora mängder fett kombinerat med kolhydrater gör att man sväller upp först av vätska sen bildas fett i kroppen. Så BIG no no! Dock behöver man inte bara äta massa fett med LCHF. Man kan koncentrera sig på proteiner och grönsaker och lägga till fett för att få en bra mättnadskänsla. Hmm... Jag är bra sugen att börja helt med LCHF igen eftersom det är en fantastiskt god livsstil oavsett vad media säger. Tänk dig att få äta massa goda såser, smör, grädde, kött, fisk, fågel, grönsaker, ägg och mycket mer tills man blir mätt. Ingen svält-diet där inte! Kroppen mår bra av LCHF faktiskt! Man mår bättre i magen, är aldrig hungrig och går ner i vikt. Den är ju dock inte för veklingar som MÅSTE ha sitt mjöliga bröd till maten, eller kanske har pasta som favoritmat och vägrar ge upp det. Eller för de som tror att det inte gör nåt om man "syndar" lite varje dag.  Då ska man kanske syssla med annan matlivsstil. Ja usch vad jag kan predika i evigheter, men det pallar jag inte och inte ni heller!

Nä nu blir det att sova. Det är såå skönt att sova när man har kört ett rejält pass!

Morsans frustration

Ja nu tittar jag in här igen för att blogga lite smått. Det har gått typ en månad sen sist pga att jag verkligen inte har haft tid eller lust att blogga. Det har varit mest att ta sig tid när man har en liten tjej som kräver tid, samt att man måste städa ibland och träffa folk och ha lite egentid med min karl/mig själv. Ja nu är man en småbarnsmorsa. Sen är det där med att man säger mammaledig. När fan är man ledig? Det är ju ett heltidsarbete med en bebis. Det är nästan som man undrar hur man ska få allt att gå ihop när man börjar jobba igen. Det kommer ju vara fullt ös varje dag i livet ett bra tag framöver. Jag har t.o.m funderat på hur det skulle gå om vi får en till. Så en stor fet guldstjärna till er som skaffar fler barn och känner er komplett nöjda med livet och hinner med allting! Störst guldstjärna till er ensamstående med fler barn!

Nu är vårt lilla monster 3 månader och har utvecklats så fint. Hon sover oftast 6-7 timmar per natt innan hon vaknar för frukost. Hon ler stort och bubblar med munnen och ska ligga och prata och vifta med armar och ben. Sen älskar hon sin tiger-snuttis från Dinglisar. Den brukar hon krama om och suga på och borra in ansiktet i. Nu väntar jag på att hon ska vilja vända sig och kunna hålla huvudet uppe längre. Just nu hatar hon att ligga på mage. Ja det kan inte vara lätt att hålla upp ett överdimensionerat huvud på den där lilla nacken. Hon är så otroligt söt och oemotståndlig med sin knubbiga kropp och runda kinder och pigga små ögon. Man "äter" ju upp henne varje dag! 

Jag själv då? Jodå, jag lever. Men jag är såå less på att vara fet. Jag ligger still i viktnedgången pga att jag inte orkar/hinner ta tag i det. Ja det är ju såklart många bortförklaringar. Jag har ju möjlighet att gå promenader med barnvagnen och träna på min crosstrainer och äta bättre. Jag får ju tydligen inte banta eftersom jag ammar lite fortfarande och då kommer gifterna i bröstmjölken. Helst vill jag börja med en detox och 5-dagars fasta för att få bort massa slagg och överskottsvatten. Så brukar jag börja mina diet-perioder. Sen vill jag sluta käka pasta och potatis och mjöl och socker. Ris har min kropp redan satt stopp för och jag har i princip slutat äta mjukt bröd. Jag älskade att äta LCHF. Det var ju grymt tillfredsställande att äta god mat, vara ständigt mätt och belåten, vara pigg och glad utan sockersug och ha fungerande mage, samtidigt som man gick ner i vikt. Men vissa saker sätter stopp för det nu tydligen. 

Sen får jag inte heller göra situps eller lyfta för tungt eller träna för hårt överhuvudtaget, pga att man som nybliven morsa måste återställa bäckenbottenmuskulaturen under typ ett år för att inte få inkontinensbesvär. Så nu måste jag göra skittråkiga knipövningar varje dag vilket jag glömmer konstant. Gaaah!! .... Men annars så är jag lycklig med livet.

Nu ska jag iväg och skaffa gymkort! Hej...