Jag läste ett inslag idag på Aftonbladet om det mäktiga onlinespelet World Of Warcraft, som min käre pojkvän utövar regelbundet. Se här. Jag själv tycker att för mycket teve/dataspelande förstör allmänhetens (de som inte spelar) tålamod eftersom den spelande mest sitter på häcken och inte gör nåt produktivt med sitt liv förrutom att kanske möjligtvis prata med sina spelvänner över Ventrilo. Men visst jag erkänner. Vissa saker gör ju att man faktiskt utvecklas genom sitt spelande. T.ex så lär man upp reaktionsförmågan, tålamodet, minnet, koncentrationen och logiken. Nu har man dessutom upptäckt att man kan bli en bättre ledare. Dvs om man nu får den rollen när man spelar i ett lag i sitt onlinespel. Detta är alltså konstaterande av en annan WoW-spelare (givetvis) som är VD för ett stort företag. Sen har en medordförande i ett av världens ledande revisions- och konsultföretag sagt likadant (förmodligen också WoW-spelare).
Visst jag kan tänka mig att det stämmer det som de skriver och säger. Man måste ju ha nån som kan styra upp allt och organisera sina medspelare. Att man måste ha en bra sammahållning för att kunna genomföra de raiderna som görs. Alla måste kunna sin grej för att kunna mörda bossarna. Det för ju samman gänget en hel del. Det lär ju vara en övergripande morot att kunna planera attackerna tillsammans och upptäcka nya platser tillsammans. För om ni har sett vilka världar man kan ta sig igenom och vad man kan göra där. Det är helt otroligt vad företaget Blizzard, som startade WoW, har åstadkommit. De har verkligen grävt ner sig i fantasin och finurligheterna. Man kan till och med göra en sån simpel sak som att plocka blommor. Man behöver ju inte slåss och vara med i raider.
Dock har jag aldrig riktigt känt dragningskraften till det trots de fina världarna osv. Dessutom kostar det ca 120 spänn i månaden att vara medlem. Mjaa då måste man nog vara engagerad trots allt. Själv är man rätt dålig på det där med tålamodet med spel. Man måste ju nästan beundra min pojkvän och hans medspelare som sitter där i timmar och kan kämpa med samma boss hur länge som helst. De ändrar strategier och kommer på nya taktiker hela tiden. Tillslut tar de kål på bossen och får små presenter. Typ djur, vapen och sånt där viktigt för att fortsätta vara engagerade. Har till och med hört att man kan tjäna storkovan på att spela. Man kan sälja sina saker/spelgubbar och få pengar istället.
Så där sitter han där flera dagar i veckan och gör små uppdrag, förbättrar sina uppgraderingar och slåss och har sig. Han socialiserar sig med sina vänner genom spelet och raidar runt ett par gånger i veckan. Han har tydligen en viktig roll i spelet. Han och två andra gemensamma vänner. Om nån är borta så rasar deras lilla grupp och så kan de inte spela deras raider just den viktiga raid-kvällen. När uppgraderingarna kommer kan han ta ledigt från jobbet bara för att utforska allt nytt. Han har ett annat liv i cybervärlden. Där kan han flyga runt på olika fantasidjur och han kan var en snygg tjej i fantasykläder. Han kan slåss med monster och vara magiker. Han lever alltså sitt fantasi-liv som ändå är så verkligt för alla som förkovrar sig i det. Kanske är det ett sätt att vara någon annan. Kanske är det för att slippa se de tråkiga i sitt riktiga liv och leva ett annat när andan faller på. Att vara en stark och mäktig figur som kan göra vad den vill. Alla har sin lilla värld där man kan vara någon annan. Antingen i en bra bok man skriver, i en tavla man målar eller också, i det här fallet, ett dataspel.
Anledningen till detta inlägg är att försöka se en en annan vinkel på dessa datanördar som sitter i timmar och spelar. Att försöka se det ur deras vinkel. För vi som inte är så inbitna i deras värld tycker att detta spelande är smått enerverande, ända upp till graden till stor frustration. Vi vill inte att de ska sitta där och slösa tiden. Men det tycker inte de spelande datanördarna. För dem är det en viktig del i deras liv. Lika viktig som det skulle vara för oss att ha våra intressen. Dock kommer jag aldrig att helt och hållet acceptera att man sitter inne en vacker och solig dag eller när det finns nåt annat roligt att göra. Men det är ju mitt problem / alla med andra intressens problem. ;) Som jag har skrivit tidigare: Live with it or leave it!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar