1-års vaccinering

Så var det dags för vaccinering igen för Miranda, dagen efter sitt andra 1-årskalas och allt. Som tur är så har hon mått bra idag och har ätit som hon ska och sovit frukost. Thomas är på tjänsteresa tills imorgon så jag bad svärmor Gunilla att ställa upp som stöd eftersom hon var ledig idag. Jag hatar sprutor och har inte lyckats att vara i samma rum de andra två gångerna som Miranda skulle vaccineras. Idag hade jag stålsatt mig för att vara med och inte vara en sån mjäkig morsa.

Hon mättes och vägdes först. Hon är nu 73 cm lång (1 cm länge än för 2 månader sen). Dock har hon gått ner 20 gram sen sist. Hon väger 8930 gram nu. Trodde hon skulle väga över 10 kg vid det här laget. Viktnedgången måste bero på att hon har börjat röra mer på sig och har varit sjuk. Hon åt bra när hon var frisk, men hon har varit väldigt kinkig med intaget nu när hon har varit sjuk. Det enda hon har velat äta är fruktpuré i princip. Inte ens gröt, som hon brukar sluka på ett nafs, funkade. Samtidigt har hon ändå varit rätt så rörlig. Dålig kombo för viktuppgång. Men BVC-tanten Carita sa att det inte bör vara några problem, bara vi fortsätter ge henne extra mycket fett i maten nu när hon är frisk, så kommer hon ikapp.

Hon frågade om Miranda var pigg nog för en vaccinering nu och jag sa att hon lär klara det eftersom hon var helt frisk idag. När Carita kom in med sprutorna var jag noga med att inte titta på dem. Det skulle bara bli jobbigare då. Miranda fick sitta mot mig med benen runt min midja. Carita kallade in sin kollega så de kunde ge henne varsin spruta i båda benen samtidigt. Det gick bra! Jag kramade om henne och tittade inte på sprutorna. Miranda började gråta, men blev snabbt distraherad av att Carita blåste såpbubblor. Det var fascinerande!

Jag uppskattade att Gunilla följde med som stöd. Jag är verkligen så blödig! När vi kom hem slocknade Miranda tvärt. Det gjorde hon även första gången hon vaccinerades. Jag var tvungen att väcka henne vid middagen så hon inte sov bort den och förstörde nattsömnen. Efter middagen och en dusch blev hon sig själv igen. Pigg och glad och staplade ringar och gjorde rörelserna till "Imse Vimse Spindel" massor av gånger. Hon älskar den låten och blir lycklig när hon kan rörelserna! Hon är så söt när hon klappar händerna efter varje sång jag sjunger, precis som på öppna förskolan. Kasta boll är också roligt. Vår lilla tjej har blivit så stor och duktig!