Seghelgen

Denna helg har nog varit den segaste helgen på länge. Dock kan jag inte förstå hur en seg helg kan gå så snabbt.

Lördag: På dagen satt vi bara hemma och degade. Min kära pojkvän är småsjuk hela tiden och var trött och hängig och snorig. Han låg i mitt knä och halvsov till nån film som vi kollade på. Vi träffade Fia och Martin också. Har inte sett Fia på två veckor och det var såå härligt att se henne igen. Hon mådde bättre nu sen baconsjukan hade satt sina klor i henne. Martin var kry sen en tid tillbaka dock. Vi hade bestämt oss för att kolla på "New Moon" på bio. Vi upptäckte snart att vi nog var de enda som var över 14 år i salongen. Så fort Edward eller Jacob tog av sig tröjan skrek fjortisarna i höga C och betedde sig som fulla tanter på "Ladies Night". Vi led oss igenom filmen och gick därifrån 2 timmar senare med fjortisarnas yl hängande i trummhinnorna ännu. Filmen var för övrigt inte världens bästa men den var en typisk tonårsfilm och man skulle säkert falla för nån av huvudskådisarna OM man var 14 år. ;) För då hade den varit TBFE (The Best Film Ever.) ;)

Sen på kvällen gick vi till Simon och drack lite vin och käkade tårta. Det var en stillsam bjudning med några få deltagare. Jag blev så fruktansvärt trött av vinet så jag låg mest i soffan vilket inte var så jäkla kul men det var inte nåt riktigt tryck i festen. Fia verkade också trött men hon har ju varit sjuk så ingen kan ju anklaga henne för att vara trist. Vi knallade väl hem vid tolvtiden eller nåt. Jag var så trött när vi kom hem att ögonen gick i kors. Somna som en knockad uggla.

Söndag: Älsklingen o jag degade i soffan till typ fyra och då kände jag mig rätt rastlös så då åkte vi till Kista och kollade lite. Det var som vanligt helt jävla smockat med folk. Det var som att försöka boxa sig igenom gröt. Segt och förjävligt. Barnvagnsmaffian, hjordar av klungor som gick på rad och folk som stod still och gestikulerade vilt med armar och ben vevandes åt alla håll. Vi gav upp och gick till Kista Foodcourt och käkade tapas istället.

 

 

Nu tar det ju flera dagar till innan man får se sitt gull igen. Längtar tills vi flyttar ihop så man kan känna närheten varje dag istället för att gå på ömhetssvält i flera dagar tills nästa gång. Jag är ju så sällskapssjuk och dessutom är jag beroende av att få kroppskontakt. Vi har varit ihop i snart 1.5 år och så här har det varit sen början. Vi ses på helgerna helt enkelt. Det blir ibland rena abstinensen och det är ett under att jag överlever den tiden utan kärlek som jag gör på veckodagarna. =P Men samtidigt lever jag genom mottot: Att älska någon är att låta den andra leva. Man måste tänka på att den andre kanske inte alls känner likadant och det är viktigt att ha respekt för varandras känslor. Sinom tid får man belöning för sina uppoffringar. =)