Amnings-teer

Jag har nu testat två olika amnings-teer för att se om de kan sätta igång min mjölkproduktion. Jag pallar inte att amma och pumpa varannan timme. Har liksom inte tid. Jag försöker dock amma och pumpa så snart jag får tid över. Sen får ju Miranda amma varje gång innan hon får ersättning. Jag ger dem några dagar till. Annars skiter jag i det här och kör ersättningen fullt ut och amning som tröst -och sömnmetod.

De teer jag testar heter Luzern-te och Weleda amnings-te. Barnmorskan sa att Luzern-teet var bättre eftersom det inte innehåller Anis, fänkålsfrön och bockhornsklöver, vilket man ska undvika i stora mängder av någon anledning. Weleda amnings-te innehåller just de tre örterna. Jag testar bägge så får vi se. Luzern-teet smakar som de säger, hö. Men det är fullt drickbart. Det är till och med godare än Weleda amnings-te. Jag ogillar just anis för att det smakar som billig bismak av lakrits. Fänkål smakar bara unket. Så hellre hö-smak faktiskt.

Teerna har vi införskaffat på hälsokostbutiken Hälsokraft. De finns säkert på fler hälsokostbutiker och på nätet att köpa.

Jag tror att teerna har hjälpt lite faktiskt. Det kan nu läcka mjölk från bägge brösten. Dock har mjölkproduktionen inte riktigt kickat igång ännu. Men som sagt, jag ger det några dagar till.

Magknip

Det gör så ont i hjärtat när Miranda ligger och skriker av smärta. Hon tittar på mig med en plågad blick och vet inte hur hon ska ta sig till. Jag gör vad jag kan med både magdroppar, magmassage och Windi pysventil. Jag hoppas att nåt börjar hjälpa ordentligt snart. Hon är tre veckor idag. Det sägs att bebisar kan ha såhär upptill 3 månader. Bara att stå ut. Nu ligger hon och ammar för att lugna ner sig lite. Det är det bästa sättet. Mammas lilla socker.

Haha!

Den här tösen gör de roligaste och sötaste minerna. Jag kan sitta och titta på henne hur länge som helst och ibland brista ut i gapskratt. Man kan ju fundera på vad hon tänker.

Namngivningskalas

Igår var vi på namngivningskalas för ett par vänners lille son Theo. Det gick förväntansvärt smidigt. Miranda skötte sig relativt bra. Vi var hos Thomas släkt i lördags och då var hon riktigt gnällig och skrikig. Jag tror att hon inte var van vid att träffa så många på en gång. Sen fick hon säkert magknip också, lilla stackaren. Men som sagt, på namngivningskalaset gick det bättre. Hon gnydde väl lite, men det var inte så farligt. Kalaset var jättetrevligt och paret som höll i det hade bakat jättegoda tårtor och jättehäftiga cake pops (kakbollar på pinnar). De höll en liten presentation och ett bildspel på Theo från födseln och framåt. Mycket bra upplagt tyckte jag. Det var massor av folk och vissa hade med sig sina bebisar och några år äldre barn. Miranda var yngst med sina 2,5 veckor. Det var ett otroligt vackert och varmt vårväder och vi gick ut och njöt en stund i solen. Man riktigt söp in solen och värmen.

Vi tänkte eventuellt också ha ett namngivningskalas för Miranda när hon är några månader äldre. Dop känns inte aktuellt. Vi är inte alls religiösa och känner inte för massa Gud-prat, som att behöva erkänna vår dotter som ett av Guds fromma lamm och svepas in i Guds kärlek och bla bla bla...eller vad nu prästen skulle joddla om. Sen är det också extremt tråkigt att sitta i en kyrka och sjunga psalmer. Gäsp! Så nej, det blir bra med namngivningsfest. Dock blir det smått jobbigt att försöka leva upp till mina vänner som kör strålande arrangemang med superfina presentationer och utsökta hembakta mästerverk à la Leila Lindholm på sina dop/namngivningskalas. Själv hade jag nog köpt passande bakverk från Delicato-Outlet, lat som jag är. Jag beundrar er mammor som orkar och har tid att baka till typ 50 personer. Guldstjärna till er!

Bild 1. Lille Theo på bilden testar den ena gå-vagnen som han fick på sin fest. Av oss fick han en söt färggrann leksak som tränar logiken. Ni vet en sån där med figurer som man kan trycka ner och sen få upp igen genom att trycka och snurra på olika knappar och spakar.

Bild 2. Cake pops. Snodde bilden från värdinnans Facebook. ;)

BVC-besök

Så... Idag var vi första gången på BVC för vägning, mätning och samtal om amningen och Mirandas magproblem. Hon hade gått upp 125 gram och växt 1 cm sen förra veckan. Hon har en växtperiod nu och äter massor. Det har blivit mycket amma och ökad mängd mjölkersättning.

Eftersom jag vill fortsätta att amma så sa barnmorskan att jag skulle börja amma/bröstpumpa intensivt i ett par dygn för att få igång mjölkproduktionen ordentligt samtidigt som vi ger ersättningen. Hon snackade nåt om att amma/bröstpumpa varannan timme i ett par dygn. Heliga skit! Jag kommer alltså inte få göra annat än att amma/pumpa i ett par dygn. Suck! Hon gav mig också tips på ett amnings-te som stimulerar mjölkproduktionen. Det heter Luzern-te och ska tydligen smaka hö. Vad är det med mediciner och underliga smaker? Nåväl. Får se om det hjälper.

Angående lillans mage. Jag utövar magknip-massage och ger henne Semper magdroppar, men tycker inte det hjälper så mycket. Jag frågade om vi kunde börja med Minifom-droppar som jag har hört är bättre mot gasiga bebismagar. Så nu ska vi alltså ge både Minifom, Semper magdroppar och magknip-massage. Det knöliga med Minifom är att vi ska ge henne dem vid varje matning! Det betyder att jag även måste ränna upp mitt i natten innan jag ammar för att ge henne Minifom-droppar eftersom de måste bevaras i kylskåpet. Där försvann bekvämligheten med att amma på natten. Men vad gör man inte för sin stackars gasiga bebis.

Tur att du är söt!

Från att endast vilja ligga i famnen och se mina bröstvårtor i ultra-nära perspektiv så har vår lilla kulting börjat att intressera sig för saker utanför det synfältet. Eller jag tror det i alla fall. Hon har liksom ögonen i fjärran och sträcker på sina små mini-armar och fingrar åt olika håll. Det ser ut som hon filosoferar över sitt korta liv. Så kan hon ligga ett tag tills hon kommer på sig själv med att hon borde blotta sin tandlösa gom och uttala sitt missnöje till ett liv utan ändlös hudkontakt och mjölk som inte flödar nerför hennes dubbelhaka. Så man får njuta så fort hon kommer i det läget. Ja hon har lagt på sig lite och det är ju också härligt. Jag kom att tänka på det förut. Hon var inte såhär stor när hon klämdes ut från mig för ett par veckor sen. Mjölkersättningen har verkligen sparkat igång hennes fettproduktion. Kul! Längtar tills hon blir en glad knubbig bebis som klarar av att ligga/sitta själv utan ständigt bärande och matande. TÅLAMOD!

Som jag brukar säga till henne när hon bråkar. Tur att du är söt!

My baby love

Passar på att svänga in här ett tag. Ja ni kanske redan har räknat ut med stortån att jag har pressat ut mitt lilla monster från magen. Ja det gick bra, tackar som frågar. Miranda kom ut den 26 mars klockan 09:40. Tänkte skriva ihop en förlossningsberättelse när jag får tid. Hon är rätt krävande när hon är vaken. Det ska matas väldigt ofta med både bröstmjölk och ersättning. Jag har tydligen inte tillräckligt med mjölk så hon får extra mat. Helt ok, fast det hade varit mer praktiskt att ha ett rejält mjölkflöde i tuttarna så man slapp springa och fixa med pulver och rätt tempererat vatten ett tag efter amningen. Men huvudsaken är att hon blir mätt och går upp i vikt. Jag börjar dock tröttna på att amma när hon ändå inte blir mätt. Hon bara somnar trots att jag väcker henne emellanåt, så hon blir ändå inte mätt av bara min mjölk. Ska dock fortsätta amma en del så länge jag orkar. Det är ju så smidigt att bara köra in en tutte i munnen på henne på natten och somna om. Sen har hon en förmåga att somna varje gång hon ammar. Vill man få henne lugn så är det bara att lägga henne till bröstet. Sen att hon har problem med gaser är ju också ett uppehållsmoment. Vi jobbar på det nu med hjälp av massa tips från nätet och folk runtomkring. Hon är väldigt närhetskrävande och gillar inte att ligga själv när hon är vaken. Då skriker hon hysteriskt. Så ja, det är lite att göra, men så är det väl att vara småbarnsförälder.

Hon är nu 2 veckor och jag har börjat vänja mig vid den här lilla mini-människan. Hon har tjockt mörkt hår, mörkblå ögon, rosa mjuk hud och doftar ljuvlig bebis. Hon har fått sin fars drag. Jag hade förväntat mig det med tanke på att han har väldigt dominanta gener och jag är helt med på det. Det resulterade ju i en extremt söt varelse. Så söt att man får karies bara av att titta på henne. Allt är så litet och nytt. Det är så ljuvligt att få sniffa och pussa på henne och veta att jag kommer att få göra det ända tills hon kommer protestera själv när hon blir äldre. Och det är ju nåt år kvar. *Glädjedans*