*Ryyyyss*

 

Åh vad jag ryser av välbehag!

Dagen började med att jag vaknade pigg. Otroligt med tanke på att jag aldrig brukar vara pigg på arbetsdagar. Är alltid en levande zombie som halvt om halvt blundar påväg till jobbet. Det enda som mitt synfält reagerar på är det tv-program på min iphone visar under färden. Allt annat är intet tills jag kommit in i byggnaden och ätit min frukost, druckit mitt kaffe och kladdat på mig sminket.

Jag jobbade det mysiga jobbpasset som faktiskt känns som att jag jobbar färdigt på ett andetag. Det åtrådda 07-16-passet! Det är så lätt att jobba det eftersom förmiddagarna brukar svischa förbi och sen har man bara 4 timmar kvar tills man får gå hem, dvs det känns som man jobbar 4 timmar på en dag. Sen har jag ju hela eftermiddagen kvar att göra roliga saker.

Efter jobbet trippade jag till gymmet och öste på rejält. Svettades som ett djur på löpbandet, pressade musklerna ordentligt på maskinerna och gjorde massor av situps och benövningar för att kunna vara nöjd. Jag testade mig för att se hur mycket kroppen har förfallit efter över 1 månads semester från bra kost och träning.

Det ska jag säga dig. Det tar inte lång tid förrän kroppen förfaller. Muskler förtvinar snabbt vid avsaknad av uppmärksamhet och fettet virar sig kring kroppen med smygande steg. Man märker det inte förrän man står där med dumstirrande blick och inser vad man har gjort under den tiden av galenskap. Jag säger bara en sak, det är härligt att vara naughty under en tid men fan va man ångrar sig när man vaknar upp och känner stanken av failure Jag kommer ihåg den tiden då jag verkligen låg nere i träsket av Jag-Tycker-Synd-Om-Mig-Själv-Men-Äter-Dåligt-Och-Tränar-Inte-Fast-Jag-Borde-Men-Orkar-Inte-Just-Nu-Utan-Tänker-Göra-Det-En-Annan-Dag-Syndromet. Det som en stor del av svenska folket lider av. De som står hemma och greppar sina bilringar i spegeln och nästan mår illa medan de samtidigt har en kaka i mungipan. Been there, done that! Haha, nu låter jag som en ny Anna Skipper. Nej då, jag vill bara informera att de flesta tänker likadant i början innan man inser värdet av sitt liv. Jag ser inte ner på dem som inte tränar hela tiden och äter onyttigt för att vara lyckliga. Men det finns andra vägar att vara lycklig på och det är att man får äta goda onyttiga saker, men då måste man förtjäna det genom att jobba för att inte må dåligt av det psykiskt och fysiskt. Allt har ju konsekvenser. Men om man mår bra som man är och trivs i sin kroppshydda oavsett hur den ser ut så ska man ge tummen upp. Att man inte mår dåligt mentalt eller fysiskt av sitt bekväma liv. Det viktigaste är ju trots allt att man mår bra och att man inte får följdsjukdomar av sitt leverne. De flesta vill ju trots allt dö av hög ålder och inte av tidig död pga dåligt skick. ;)

Men åh, vad jag ryser av denna sköna känsla av lättsamhet just nu. Jag har börjat det liv som jag velat ha så länge. Jag bor ihop med den mysigaste killen som jag känner och älskar, jag har börjat träna och äta sunt igen, jag har fina vänner och en kärleksfull familj. Det enda jag vill ha är bekvämlighet fysiskt och psykiskt och det har jag fått. Mer fantastiska saker återstår att uppleva och jag ser fram emot att uppleva dem. Bring them on! ^.^