Hurra hurra för idag! Jag har för första gången på över en månad fått träna. Det kändes så naturligt att få ställa sig på löpbandet igen. Jag hade dock bättre kondition än vad jag trodde. Men när det kom till styrketräningen var min kropp som en rostig maskin som behövde oljas. Den nästan gnisslade när jag satte igång. Speciellt mina stackars små armmuskler och magmuskler. Jag som var en sån killer på situps kände mig lite som en halvt urpumpad madrass som försökte hålla upp en tjockis från golvet när jag ansträngde min trinda mage. Jag låg där och kände mig usel som har utsatt min så tidigare smidiga kropp för sånt vidrigt bemötande. Visst jag hade ju ställt in mig för att kunna "njuta" under semestern och dessutom sagt till mig själv att jag skulle skippa träningen så länge vi hade nerpackandet och uppackandet till vårt nya bo pga noll tid. Okej okej okej... Men var det så där fruktansvärt smart att smäcka i mig okontrollerat mycket choklad och skräpmat? Icke! Men man faller ju så lätt tillbaka till att vara en sockerjunkie. Jäkla knark! Nu får det vara nog. Nu ska här skärpas. Min kropp är så mycket mer värd att få bli ompysslad och fri från fett som dallrar i flera sekunder efter att det har rört på sig. Jag kan riktigt se mina förtvinade muskler ligga under den gula fettvävnaden och gny. Jag som hade sån kontroll över min kropp är nu förfallen och redo att skjuta i vikt. Än har inte vikten ökat märkvärt men det är inte det som räknas. Det är omfånget. Glöm inte det. Det är alltså inte vikten som räknas utan omfånget!
Det hemska med att öka i omfång är att först gör kroppen precis som en våg gör innan den slår emot en strand. Den minskar en stor del fett från kroppen innan det slår tillbaka med full kraft och överröser den med daller och celluliter. Den lurar en alltså först att man har minskat och man blir glad över det för man tror att man har gått ner utan att gjort ett skit. Sen när man minst anar det så ser man sig i spegeln en vecka senare och ser ut som en marshmallow. Men grejen med att börja träna är att kroppen får nån chock. Då är det tvärtom. Då sväller man upp och blir typ vattenfylld och sen börjar man sakta men säkert reduceras i takt med att man äter rätt och tränar regelbundet. Det är där folk faller. När de är under svällperioden. De tror att den träning de gör inte funkar på deras kroppar. Att det är nåt fel. Då ger de upp och börjar tröstäta. Men ha mod. Det är såå värt det för kroppen fattar inte att den ska gå ner förrän efter typ en månad. För snabbare effekt så ska man sluta tvärt med kolhydrater (dvs potatis, vitt ris, pasta, godis, och sötat vitt bröd bakat med vetemjöl) Tycker det är fel att sluta äta bröd. Man ska bara leta efter rätt sorts bröd. Katrin Zytomierska kör på LCHF-metoden. Den verkar rätt vettig faktiskt. Skippa kolhydrater och ät fett. Hon fläskar på med ägg & bacon på morgonen, frossar i majonäs, bearnaise, grädde, rött kött, fisk, kyckling och grönsaker. Det är en lätt diet eftersom man oftast saknar det där feta när man dietar. Funtar på att anamma den metoden nångång. Dock kan jag faktiskt inte undvara frukt (fruktsocker) pga att det är för gott att sluta med. Men det går nog att behålla bara man äter rätt sorts frukt som t.ex inte banan som innehåller mycket socker. Att dieta brukar oftast vara rätt dyrt med tanke på att grönsaker och specialprodukter är dyrt. Men med LCHF får man ju köpa vanliga produkter som man brukar äta i vardagen förrutom basvaror som har kolhydrater. Alltså en rekommenderlig diet. Fast jag får dock en liten kväljning över att behöva äta så mycket fett. Man kanske ska försöka äta med måtta ändå. ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar