Bebis-dejter

Igår traskade jag och Miranda iväg till Öppna Förskolan för att sjunga och träffa andra barn och mammor. De som jobbar där är helt underbara och gulliga. Mycket fina tanter! Miranda tycker mycket om sång och tillhörande rörelser och blir glad av andra barn. Jag hittade några unga mammor som var trevliga och deras söta barn. En mamma hade med sin son som bara var 2,5 månader. Han var så nöjd och gosade in sig mot mammas hals och sa inte ett ljud under hela tiden jag såg honom. Han till och med log när mamman gullade med honom. Underbart! Det är något speciellt med så små bebisar. Jag älskar att titta på deras näpna ansikten och knubbiga och otympliga kroppar. Det rycker inte det minsta i mina äggstockar när jag ser dem (Thank Godness!) men det är ändå nåt speciellt att få se och hålla rykande färska bebisar.

Jag är så otroligt lycklig att Miranda är så stor nu att hon klarar av att roa sig själv och inte kräver att man bär runt på henne konstant och att hon inte skriker hela tiden. Jag är inte något fan av att ta hand om för små bebisar. Det är mer stressande än roligt om jag ska vara helt ärlig. Jag började att älska henne som mest från 5 månader och framåt. Då kunde hon sitta själv, gnälla mindre och blev mer uppmärksam på sin omgivning vilket gjorde henne desto mer självständig. Jag tror att jag skulle ha njutit mer av hennes yngsta tid om hon inte hade gnällt och skrikit så mycket utan vara en mer nöjd bebis. Hon har olyckan att ha en krånglig mage. Säkert ett arv från min sida. Nu mår hon mycket bättre och jag kan hantera hennes mage på ett helt annat sätt. Det är bara att schyffla in några skedar aprikospuré så funkar magen suveränt.

Mitt älskade lilla troll!!

Idag fick jag vännen Helena och lille Lucas på besök. Jag bjöd på lunch och barnen lekte så fint. De krafsade vänskapligt på varandra, Miranda petade kärleksfullt i Lucas ögon, näsa och mun och klappade exalterat till honom i skallen med båda händerna i snabb takt några gånger. Lucas sa inte ett knyst. Lucas ryckte ömsint i Mirandas hår, vred förnöjt om hennes huvud i bästa exorcist-stil samt dundrade över hennes rumpa när hon låg på mage. Miranda yttrade inte ett ljud.

Sen gick vi till Coop. Jag hade hittat några inbjudningskort som jag snart ska skicka iväg. Miranda blir ju snart 1 år och vi ska givetvis fira det med buller och bång. Efter det knallade vi vidare till Vällingby för lite shopping och en kaffe. Jag hittade en fin svart och smått glittrig topp på rea. Har tyvärr ingen bild på den, men ja, du vet ju hur en svart tröja med korta ärmar ser ut...antar jag.