30 år igår!

Igår fyllde jag 30 år! Jädrar i min lilla låda, vad tiden går fort! Det känns ju som igår som jag gick ut gymnasiet. Sen dess har jag festat arslet av mig, rest några gånger, fallit ur ett tragiskt, meningslöst, långt och skadligt förhållande, haffat en riktigt underbar karl till livskamrat, krystat ut en ljuvlig rosenknopp till dotter och trivs på en fast anställning. Jag har gått från att vara en sockerberoende tjockis till en helt normalbyggd människa genom att äta LCHF och träna i lagom mängd. Jag har få men nära vänner som jag älskar. Jag är dessutom mer säker på mig själv och vet vad jag vill. Nu trivs jag med mitt liv! Hurra!

Det hände inte något extremt speciellt igår eftersom jag blev rejält firad den 7:e. På dagen lullade jag omkring hemma i myskläder och trassligt hår och pysslade och slog in julklappar och underhöll en lycklig Miranda som rullade runt i vardagsrummet. Hon har fått kläm på det där nu. Hon har blivit så duktig på rullandet att hon börjar bli målinriktad. Nu har hon upptäckt sladdarna som ligger lite här och var. Dags att bebis-säkra här hemma tror jag bestämt.

Jo just det! Jag gjorde en korv stroganoff till Miranda. Jag finhackade en lök och tärnade 500 gram falukorv i pyttesmå tärningar länge och väl innan jag kunde fullfölja receptet. Till det kokade jag Risoni och blandade i efteråt. Har aldrig lagt ner så mycket möda över en simpel korv stroganoff förut! Men den blev väldigt lyckad. Det var värt allt hackande och tärnande. Både jag och Miranda tyckte om den. Ibland känner jag mig som en redig hemmafru! Det måste också vara nåt med att jag är mamma och "gammal" nu. Jag lägger ner tid på viktigare grejer och bortser från sånt som var viktiga för mig förut.

På kvällen kom Thomas hem med röda rosor och lagade saftiga och tjocka ryggbiffar till oss. Det var det av min födelsedag som hade guldkant.

Känner jag någon 30-årskris? Nej, faktiskt inte! Jag känner mig inte gammal egentligen. Jag har fortfarande en extremt låg och barnslig humor och kan vara lite efterklok. Det lever fortfarande en liten fjortis i mig. En mer erfaren och mognare fjortis dock.

Ni som ska fylla 30 eller precis har gjort det, ta det inte så jäkla hårt! Livet är inte slut ännu. Alla 10-tal har sin charm. Det är bara att se det positivt istället för att tänka att man kommer närmare döden. Dessutom kan man dö närsomhelst av någon orsak. Om du dör av ålderdom så har du levt ett liv med olika stadier med olika svårighetsgrader och förtjänar din vila. Försök leva för dagen istället och se fram emot framtiden. Att gruva sig över ett årtal är bara dumt. Hur känns det inombords? Känner du dig verkligen som en gammal människa eller är det bara en flyktig oro? Vi alla förfaller i olika stadier, men det är ett naturlig skeende. Vi kan inte undkomma ålderdom, men vi kan roa oss och leva som vi är tills våra kroppar inte orkar mer. Då kan du börja tänka på döden, inte innan!