Jobbig dag + lite mer LCHF-tjat

 

Så var det första dagen på jobbet idag. Slut på det roliga.... Semestern varade i 17 kalenderdagar totalt och det var "top of the A-list"!

Natten var en katastrof. Jag försökte bli trött vid 23:00-24:00 eftersom jag ändå skulle börja min första dag på jobbet efter semestern. Det var lönlöst. Så jag låg och spelade Broken Sword på Iphonen hur länge som helst. Sen kom Thomas in och försökte sova han med. Han hade lika svårt han. Så tillslut stängde jag av och försökte somna mot hans rygg. Han är ett säkert kort om man vill somna. Bara lägga sig med huvudet mot hans kropp och man sover som en klubbad säl. ;) Det funkade typ. Tillslut somnade jag. Men det varade inte så länge. För efter en timme vaknade jag upp av min egen hyperventilation. Jag hade drömt att mina nära vänner sprängde min och Thomas lägenhet i luften och jag var så fruktansvärt upprörd och grät och skrek och hade panikångest. Var helt svettig. Gick upp och drack lite, gick på toa och sen gick jag och la mig igen för att fortsätta hacksova hela natten. Älsklingen hade visst också sovit jättedåligt. Måste vara över stressen att börja jobba igen eller nåt.

 

Sen när man kom till jobbet möttes man av synen av värsta telefonkön, för lite folk som jobbade och stirriga arbetskamrater som man knappt fick kontakt med pga all stress. Jag som trodde att det skulle bli lugnare efter julstöket. Men ICKE! Har suttit konstant hela dagen och betat av kunder och ändå haft överflöd av dem. Tur att kunderna var någorlunda trevliga idag. Klockan gick såå sakta och jag kände mig som en robot. När dagen var över rusade jag ut från byggnade och höll på att springa ifrån min ängel till pojkvän som så vänligt och spontant hade fått för sig att hämta mig med bilen eftersom han visste hur jobbigt jag hade haft det idag. Jag tackade min lyckliga stjärna för det eftersom jag höll på att missa bussen i vanlig ordning och nästa skulle dröja en halvtimme. Skitkassa tider har bussarna efter 19:00 där jag jobbar. =/

 

Kom hem och började koka ägg som jag ska ha till frukost. Sen värmde jag två entrecotebiffar och tryckte på ett lager underbar chevré som fick smälta på. Det kallar jag en välförtjänst middag. Håller ju på att träda in i LCHF-dieten. Det kommer inte bli så värst svårt eftersom det är en väldigt vettig diet med mycket alternativ. Dock kommer jag ha ett helsike att få det att gå runt med ätandet när vi blir bortbjudna och alla ska bjuda på kaffebröd och annat. Eller om vi får för oss att käka ute och vi går till nåt ställe utan LCHF-alternativ, typ Pizza Hut eller asiatisk restaurang. Kan ju liksom inte tvinga folk att börja köpa ölkorv, ost och bacon bara för att jag ska komma förbi på en fika. Och jag kan inte tvinga mina vänner att gå till alla restauranger som kan anpassas för min mage. För ingen av mina vänner eller min älskling har så värst stor förståelse för min kost. De tycker bara jag är fjantig och tycker att jag borde unna mig allt jag vill äta bara för att de andra gör det. Visst skulle jag kunna det, men då kommer jag tillbaka till ruta ett när jag vägde över 60 pannor och hade en kropp som en tärd fyrabarnsmorsa. Jag är 155 cm lång och har en trivselvikt mellan 51-53kg.

Jag har förbannats med en ärftlig dålig ämnesomsättning och får lår som gropiga timmerstockar och badringsmage så fort jag slarvar ett längre tag. Jag har lärt mig hur jag ska äta och träna för att bli fin och hälsosam. Min mor och mina två små systrar har också ärft problemet med låg ämnesomsättning. De har inte riktigt lärt sig att kontrollera sina matvanor. Okej en av systrarna har ett stort hormonfel som gör att hon inte kan gå ner i vikt. Men det är en annan sak. Min mor har dock tagit sitt förnuft till fånga och börjat med LCHF även hon eftersom att hon har svårt att äta kolhydrater pga magproblem. Det är ännu ett bra skäl att prova den här dieten. Man får mycket mindre gaser eller inga alls. Plus att man inte tappar muskler (som med de andra dieterna) utan endast fett eftersom kroppen kan förbränna fettet när den inte har kolhydrater som stoppar förbränningen. Jo, det är sant. Kolhydrater binder fettet. Sen tror många att man skadar hjärnan om man inte får kolhydrater. Visst man ska väl inte sluta helt och hållet eftersom utan kan köra på en mycket låg omsättning istället. Det är mycket svårt att ta bort det helt. Dock kan man rekommendera att äta högst 5 gram kolhydrater per 100 gram i näringsdeklarationen på varuförpackningarna. Jag läste att kroppen omvandlar energi på annat sätt om den inte får kolhydrater. Man kan få temporärt lägre minne ett par veckor men sen tar den igen sig och får samma minnesverksamhet eller bättre. :) Så jag förespråkar LCHF mer och mer. Haha, nu låter jag som värsta Katrin Zytomierska. Läs hennes kuliga blogg HÄR om ni vill. Här hittade jag förresten en jättebra LÄNK  med lite råd till er som vill läsa på innan ni provar LCHF. =D