Oj jag har så många favoritminnen som brukar ploppa upp då och då...
Jag brukar för det mesta tänka på när jag var liten och bodde på landet i Dalsland. På de stora vackra skogarna och ängarna som man sprang omkring i och på. Jag var som Ronja Rövardotter. Kom alltid hem med barr och annat jox i håret. Jag älskade att klättra i träd. Det fanns vissa träd i skogen som var extra höga och intressanta att komma upp i. Man såg så långt. Där uppe kunde jag sitta och sjunga för mig själv och bara vara. Bakom vårt hus fanns det ett stort stort antal stenbumlingar som låg över nån sorts vattensamling. Man hade väl forslat dit dem när ma hade sprängt i området är det byggdes. Det var ett helt nybyggt område nämligen. Där fick man inte klättra omkring eftersom man kunde falla mellan stenarna. Men jag var aldrig den som brydde mig om varningar utan testade alla gränser. Där kunde man hitta grodor och annat kul att ta med sig hem till mammas stora förtret. Hon brukade hitta ihoptorkade och dammiga små grodor som dött, efter rymningsförsök, under sängen. Jag var en riktig grodjägare och plockade på mig dem vid varje grodsäsong. Stackars mamma. Haha...
Sen har jag även minnen från mina ungdomsår när jag flängde omkring i stan med mina vänner och festade runt på olika klubbar och krogar i Stockholms city. (Nu lät det som jag är hur gammal som helst!) Jag kommer ihåg när man skulle ta sig hem och var tvungen att ta nattbussen tillbaka till förorten eftersom tunnelbanan slutade gå vid 3-tiden. Man hatade att sitta där och må dåligt och vara så gruvligt trött och man tyckte att tiden gick såå sakta innan man skulle av. Folk var stökiga och högljudda och man ville inget hellre än att sova. Det var skönaste tiden när man fick stänga ögonen och inte tänka på nåt annat än att sova.'
Sen har man ju minnen från när jag umgicks med min älskling så då bara var en vän till mig. Jag kommer ihåg att vi brukade gå promenader när det var vinter och pratade bort flera timmar. Sen brukade vi ligga i hans pojkrum och se på filmer medan han klappade mig på armen. Det luktade hemma. Jag kände direkt när jag kom in i hans hus att här trivdes jag eftersom doften var så familjär på nåt sätt. Det är ett starkt minne eftersom jag brukade tänka på den stunden när jag hade min hemska period i livet. Det var ett sätt att komma tillbaka till nåt jag kände mig trygg i. Då tänkte jag på när vi var i hans rum där i hans säng i mörkret framför teven och hur mjukt och skönt det var. Så avkopplande och härligt att få känna sig omtyckt och trygg. Inga hemskheter kunde komma in där.
Ibland med vissa lukter eller ljussken kan jag komma att tänka tillbaka på vissa sekvenser i livet där jag kände dessa väldigt starkt. Jag kan tänka på en helt blå himmel eller på en lövskuggad gräsmatta. Känna värmen mellan tårna när man gräver ner fötterna i sanden eller varma vindar och lukten av vatten. Jag har många minnen från sommaren. Det kan bero på att sommaren är min absoluta favoritårstid. Jag önskar att jag bodde i ett land med konstant sommar. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar