Den här midsommaren var extra rolig bara för att flera människor som vi känner följde med, bl. annat våra vänner Fia och Simon. Det förgyllde firandet massor.
Jag har syndat grovt och smaskat i mig det ena och det andra högkolhydratsrika tillbehöret. Jag började firandet med att trycka i mig en stor nybakad kanelbulle med massa pärlsocker på. Sen fick jag tag i marshmallows och baguette. Nån snäll vän skänkte en Corona till mig när jag inte hade mitt egetköpta bubbel i handen. Det enda jag brukar dricka är mousserande vin nu för tiden bara för att jag är så förbannat trött på vin i övrigt, och det finns inget annat jag kan dricka som inte innehåller för mycket kolhydrater. Men jag klunkade glatt i mig Corona och tänkte inte mer på det.
Det blev mycket skratt och tokigheter och alkoholen flödade mellan de gemensamma grillningarna. Det var mycket ungdomar som följde med och självklart blev det stökigare. Man känner av när man börjar bli gammal när man tycker att majoriteten av människor mellan 18-24 år är barnsliga och beter sig som odrägliga apor när det kommer till festande. Men samtidigt är det skönt att det inte är stelt och för stilla när man ska ha kul. Jag hatar när man tvingas gå omkring och mingla och bete sig som att man är smartare än vad man är, samtidigt som att man ska vara sådär vuxet klämkäck. Du vet, prata politik samtidigt som man har ett djupt bekymrat veck mellan ögonbrynen och humma medan man smuttar på öl/vin. Sen blixtsnabbt byta samtalsämne och prata om andra tråkiga saker som bostadsräntor och sina samtalspartners bebisars avföring och skrocka medan man ger varandra stora falska leenden. Man vill ju egentligen bara dricka upp, galoppera därifrån och åka iväg från den tillgjorda stämningen och ta ett djupt andetag.
Ett tag var det logdans nere i klubbhuset. DJ:en var en gammal träbock som inte visste hur man gjorde smidiga övergångar mellan låtarna. Dessutom kunde han först ha på en bra modern danslåt och sen helt plötsligt ångra sig och sätta på Magnus Uggla eller Vikingarna. Eller välja en tryckare mitt uppe i extasen av en modern låt. Vi unga som inte var 40+ eller äldre slutade häpet studsa och titta uppgivet på idioten som försökte sig på att vara häftig med sitt totalt värdelösa musikval. Han tänkte säkert att han skulle uppfylla alla åldersgruppers musiksmak. Jo men majoriteten av de som var där var ju faktiskt ungdomar. Han hade tidigare på kvällen spelat endast gammelmusik för alla mellan 40-80 år. Men han glömde visst det sen när det började bli dags för ungdomsdiscot. Hur som helst så lommade vi iväg därifrån när han satte på Lotta Engberg eller vad det var för avdankat skit. Enough is enough!!
Det var några som testade på att bada i det kalla vattnet. Själv så vägrade jag eftersom det fortfarande är en oacceptabel kyla i vattnet. Typ 12 grader. Vädret har ju inte varit det bästa. Jävla svenska sommar! Men hoppet kvarstår att man ska underlåta sig att bada någon gång i det svenska bajsbruna vattnet. (Ett undantag är Blå Lagunen som har fint vatten.) Thailand hägrar. Oktober är månaden då jag och Thomas flyr bruna svenska badvatten och badar i safir- och smaragdfärgat varmt vatten där man faktiskt kan se sina fötter.
Vid 01.30-tiden kände jag att roligheterna för min del var över så jag gick och lade mig. Och enligt vanlig sed så trampade folk ut och in från gäststugan och grejade. Så man sov ju inte så värst bra. Sen när det väl var lugnt och alla hade kommit in och lagt sig så vaknade man upp tidigt på morgonen. Luften var fruktansvärt kvav och värmen låg som en varm matta. Man lufsade ut i den klara morgonluften och såg det kvarlämnade kaoset av burkar, glas, odiskade tallrikar och bestick och skräp som låg över hela tomten. Så som det brukar göra. Så som det alltid gör. Några stackare var redan uppe eller hade struntat i att sova. De satt och konverserade förstrött på verandan och tittade tomt framför sig. Själv kollade man på klockan och förgrämde sig över att man inte hade sovit mer eftersom det var flera timmar kvar tills båten tillbaka skulle komma. Snart började folket vakna och någon idiot satte på dunka dunka- musik och väckte de övriga stackarna som fortfarande sov ruset av sig. Grillkolen hade någon grillat upp under natten så man kunde ju inte grilla frukost. Jag hade tagit med mig lite choklad som jag gnagde i mig lite halvhjärtat. Tur att man inte var vrålhungrig. Är typ aldrig hungrig efter festande.
Så äntligen var tiden inne att börja packa ihop och knata ner till båtbryggan. Man lämnade det lilla partystället till sitt öde och satte sig på bryggan med 45 andra slitna människor som längtade hem. De övriga stannade kvar ett tag till för att förhoppningsvis hjälpa värden att städa. Väl i land hämtade vår snälle vän Dan oss och körde oss till Islandstorgets pizzeria där vi glufsade i oss familjepizza. Ja jag åt också faktiskt. Eftersom jag redan hade syndat som ett annat mähä så tänkte jag att skadan redan var gjord. Gott var det! Sen mådde man smått illa.
Ja till Kungshatt bär det av igen i höst när kräftskivan nalkas. Får hoppas att det kommer lite färre människor. Det var ett under att alla fick plats när man skulle sova. Även om man hatar dagen efter så är det ändå jättemysigt att komma dit och umgås med massa människor och dansa till den värdelösa musiken och grilla massa gott. Det vill man liksom inte förlora. En vacker dag är detta över. När man börjar bli för gammal för gränslöst partande. När man börjar tröttna eller skaffa familj. Då får man se tillbaka på den galna tiden då man underlät sig att kånka på blytunga väskor innehållande för mycket sprit och övernattningsgrejer och sova i de där obekväma förhållandena. Man ska vara tacksam för att man har ett sånt här underbart liv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar