Det är ju underbart när man känner att graderna visar över 10 celsius och att man kan sitta ute i bara innekläderna utan att förfrysa alla lemmar man har. =D Idag satt jag ute i jobbets trädgård och bara njööööt av att få känna solen igen. Fåglarna hade en liten capella-konsert i buskar och träd. Kunde det bli bättre? Nej, för sen skulle man in och jobba igen. Fast jag måste säga att det är enklare att jobba när man ser att våren är här. Dessutom verkar våra kunder ha drabbats av vårkänslor dom med. Det verkar som att de tog paus med sina arga klagomål. Dom satt säkert också i solen och bara njööööt. ;)
Efter jobbet skuttade jag in på gymmet och sprang gjorde en light-variant av mitt ordinära pass. Var rätt trött i kroppen idag konstigt nog. Kunde bero på att jag hade haft en släng av illamående på förmiddagen och en en återkommande huvudvärk lite då och då under dagen. Men förutom det var jag glad. :) Det är ju över ett år sen jag var sjuk så jag hoppas inte att jag blir det i år heller. Det var nog bara nåt temporärt. *Ta i trä*
Efter gym-light-passet knallade jag hem från Vällingby. Jag ringde Fia på vägen och snackade under hela rutten, genom handlandet och tills jag kom hem. Hon räddade min kväll en aning. Det är så härligt att få prata förtroligt med henne. Hon är den som faktiskt förstår mig mest just nu samtidigt som jag förstår henne. Henne kan jag säga vad som helst till och hon kan fortsätta att snurra vidare om det till ett nät av diskussioner. Det är verkligen så skönt att prata med henne för det brukar vara hon som pratar mest om allting och det är bara att lyssna och kommentera. Jag älskar människor som har mycket intressant att prata om. Det gör att man själv inte behöver dra upp ämne efter ämne bara för att hålla igång konversationen. ;) Ja alltså om det inte är nåt jag verkligen vill diskutera själv såklart. Konstigt nog så tycker jag om att prata i telefon fast jag har ett yrke där jag sitter och babblar hela dagarna. Men det har väl med att man känner sig som en robot med kunderna och sen kan slapp-prata med sina vänner. =) Fast mest gillar jag att lyssna på dem. Jag är en bra lyssnare. Det är ju så spännande att få höra vad folk har för åsikter och funderingar. Jag har en stor sympati för känslor. Jag brukar vara den som alltid finns där när man behöver prata. Det har jag alltid varit.
Själv har jag haft lite svårt att öppna mig. Det gör jag helst bara för dem jag har stort förtroende för. Dock har jag blivit bättre på det på senaste åren. Ibland behövs det lite från mig för att kunna öppna mina sinnen för någon annan och känna att jag kan lita på att det inte var fel det att öppna munnen just då. Och ibland kan jag bara låta orden flöda. Jag tror det beror på hur mycket jag litar på att den lyssnande parten verkligen lyssnar. Jag är nog lite rädd för att man inte tar mig på allvar eller bryr sig om vad jag har att säga. Som att det bara förlöjligas och glöms bort. Typ "klapp klapp på huvudet". Har varit med om för många gånger att man inte tror att jag kan tänka själv och inte förstår. Som att jag är ett naivt barn som bara blir påverkad av andras ord och inte kan komma med egna lösningar. Kanske har jag fått folk att tro det om mig, som att det är min image. Just i dem situationerna känner jag mig väldigt korkad. Vilket jag inte är då jag har mer koll än vad man tror.
Jag har även en känd förmåga att glömma bort saker och vara allmänt förvirrad. Det kan ju också tolkas som att jag inte har "alla indianer i kanoten". Det kan jag inte skylla bort...förutom att det där händer mer ofta när jag är deprimerad, stressad eller utarbetad. Så alla ni som känner mig och har upplevt mig så här, tack för att ni har tålamodet och förlåt för att jag inte kan vara "Miss On Top" hela tiden. =P
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar