NU är jag äntligen igång igen. Jag ska försöka göra ett regelbundet bloggande oavsett, så att folk börjar fatta att man är igång igen. Det brukar ju vara så att folk glömmer bort en om man slackar efter.
Så...vad har hänt i mitt liv sen senast? Det har ju gått exakt ett halvår sen jag fingrade på bokstäverna här inne. Det har hänt en hel del kan man säga.
Jag gav upp allt som har med manisk träning och dieter att göra när sommaren kom. Dvs så gav jag upp beach 2012. Detta var pga av en viss anledning. Jag och min karl kom äntligen överens att satsa på att skapa liv och då måste man börja äta bättre och inte konstant banta/svälta sig själv. Som de flesta vet så måste man vara noga med sin kost och inte stressa för att bli normalt fertil (om man inte har andra issues såklart).
Jag tog ut min hormonspiral den 14 maj och räknade med att jag skulle bli på smällen inom ett halvår. Ja man vet ju aldrig med de där hormonerna. Jag fick en mens 2 dagar efter utplocket och sen en till den 10 juni. Den sista kändes dock som ett minimalt missfall med tanke på den ymniga blödningen. Det är sånt man får räkna med när hormonerna är obalanserade. Jag ryckte på axlarna och fortsatte med vardagen.
Livet gick vidare med fester och vår 4-årsdag. Jag hade inte lust att leva i alkohol-celibat bara för att vi idkade produktion och blev onykter några gånger. Ja ja... Det brukar ju sägas att det inte gör nåt i början, bara man inte är medveten om att man är gravid. Efter en månad var det dags för mens igen. Det gick 2 dagar över tiden sen sist, så jag bestämde mig för att kissa på stickan. Och se där! Det visade positivt. Lyckan var gjord! Jag hade köpt både normal sticka och en digital. Det visade att jag var ca 4 veckor havande.
Denna godingen bjöd jag kollegorna på när jag var i vecka 13.
Följande veckorna fortskred med ett tillstånd som liknade en kombination av åksjuka och baksmälla. Dock inga direkta spyor, bara ett par gånger när jag borstade tänderna. Dessutom var magen i kaos och jag var inte sugen på någonting. Som tur var så mådde jag som sämst när vi hade sommarsemestern och kunde vila ut. Jag lyckades till och med att vara toastlady på en av mina bästa vänners bröllop och hålla ihop med mesta utan att bli för trött eller må dåligt. Jo förutom när de serverade
Gustafskorv. Jag har fortfarande svårt med det nu när jag inte är illamående längre. Jag har fått en ganska tydlig mage, dvs så ser jag inte bara fet ut. Jag mår relativt bra med endast daglig halsbränna och en trötthet som heter duga.
Vi var på ultraljud nu den 15:e och fick äntligen se vad som levde där inne. Jag hade ju inte känt någonting och var inte så övertygad om att det verkligen fanns nåt därinne. Tänk om jag var skengravid liksom! Men oj vad jag fick käka upp det när sonografen visade oss vad som kom upp på skärmen. Det var en liten minibebis som låg där inne och sparkade, sträckte på sig, kliade sig på hakan och viftade på händerna. Jag var helt lyrisk. Thomas verkade ha lite svårt att se vad som var vad där inne. Jag hade typ koll. Sonografen sa att allt såg bra ut. Vi var väldigt nyfikna på vad det var för kön också. Vi fick reda på att det var en tjej som låg där inne och gjorde benpress mot min magvägg för fulla muggar. (Kan säga att jag känner tydliga sparkar vid det här laget.) Vi ska få en liten tös! En Miranda om hon vill se ut som en.
Om ni ser så ligger hon här och gör benpress mot magen.
Nu är jag inne på vecka 21.
Så här ser jag ut i detta nu, men jag växer lite hela tiden eftersom barnet är i en tillväxtperiod, likaså min mage.
Så nu blir det väl en hel del bloggande om hur det går med det här "projektet", men även med andra saker såklart.
