Snor och rajraj

Vår stackars bebis har varit jätteförkyld sen torsdags kväll. Hon har aldrig varit så förkyld! Hon har riktigt tjockt äckligt snor som kletar sig fast i hennes bedårande lilla näsa och hon är hes när hon gråter. Hon låter så ynklig när hon snörvlar. Första natten var så jobbig för henne. Hon kunde inte andas genom näsan och vaknade konstant upp. Jag hade en orolig natt och hacksov mig igenom den tillsammans med Miranda. Hon somnade tillslut på mitt bröst efter att jag hade gjort allt jag kunnat med både blöjbyte, ge Ränessans näsdroppar, suga ut snor med snorsugen Näsfrida och ge henne mjölkersättning. Natten till lördag så hade jag staplat böcker under hennes huvudända och även köpt Nezeril nässpray. Så jag förberedde allt med både näsdroppar, snorsug och nässpray innan läggdags. Hon sov bättre då. På lördagen hade vi planerat att gå på hemmafest hos en vän och skulle lämna bort henne till plast-farmor över natten. Jag var orolig för att Miranda skulle må dåligt och övervägde att stanna hemma eller om Thomas skulle göra det. Som tur var så hade hon piggnat till ordentligt på lördag och var inte alls lika snorig och lekte och busade på som vanligt. Så plast-farmor hämtade upp henne på eftermiddagen. 

Vi hade först middag med tre vänner och lite fördricka innan festen. Det var så skönt att kunna gå omkring och pyssla och göra sig fin. Ja jag var faktiskt helt nöjd med allt. När vi var mätta och smått runda om fötterna så tog vi en taxi bort till festen en bit bort. Det var riktigt lyckat på hemmafesten! Hittade flera trevliga filurer av snacka med. Några av festdeltagarna som jag hade träffat tidigare hade också blivit mammor sen jag blev det och det kändes ju grymt konstigt att prata bebisar med dem. För en stund så kändes det inte som att man hade barn med alla festande människor i åldrar från 20 år och uppåt runtomkring som skuttade runt, dansade, drack, tjoade och skrattade. Det var som att tiden hade dragits tillbaka nåt år. Det var så kul att jag blev förvånad när Thomas sa att vi skulle åka hem. Vaddå åka hem?! Klockan var väl inte så mycket...eller? 01:30 är väl inte mycket? Jo tydligen, så vi drog hem. Tur var väl det eftersom jag slocknade som ett klubbat bergstroll kort efter att vi hade ramlat in genom ytterdörren.

Jag och min fina vän hade Happy Times! 

Det blev en välbehövlig sovmorgon. Efter två nätters vakande av sjuk bebis så sov jag skönt tills jag vaknade av mig själv. Underbart! Senare på eftermiddagen åkte vi och hämtade vår lilla älskling som hade varit ute och "hjälpt" plast-farmor att plocka äpplen. 

Hon ser snarare ut att ha styrt hela arbetet från sin stol som en liten fluffig general. "Jobba snabbare! Jobba hårdare! Det är en order, för bövelen!"