1 maj bestyr

Den var en så skön vårdag ute igår! Solen lös och det var relativt varmt ute även när det blev moln ibland. Jag fixade lite hemma och lekte en stund med min lilla älskling innan den stora vaknade. Jag och Miranda gick ut och hängde på gården med en vän/granne och barnen. Miranda myste i solen och grävde i sanden en stund och gungade och åkte rutchkana. Ibland kom hon och beklagade sig över att nån mikroskopisk myra sprang i vägen för hennes lek. Hon har nån period nu när hon är rädd för småkryp. Vågar inte gå i stentrapporna eftersom myrorna bor där och det kryllar av dem. Hon börjar nästan gråta om hon ser en spindel. Själv har jag aldrig varit rädd för småkryp. Äsch, det är väl bara att plocka upp i nyporna och kasta iväg / lägga på annan plats om de är i vägen.

Efter ett tag kom Thomas ut och vi grillade korv till lunch. Sen promenerade han iväg och hämtade hem bilen. Han hade lämnat den utanför festplatsen igår. Jag lade lilla fröet för att vila och testade att ångtvätta vår ena barnvagn. (Har lånat ångtvätt av en vän.) Det gick rätt hyvens, må jag säga! Kul att endast varm vattenånga funkar. Det mesta av den ingrodda skiten gick bort faktiskt.

När lillan hade sovit klart tog vi en tur till Coop och handlade lite. Där stötte jag på fina vännerna Anna och Helena. Mina gamla gymnasiepolare! Ja alltså, Helena brukar jag ju umgås, men Anna har jag inte träffat sen våra gryn var små bebisar. Det var riktigt kul att vi sågs alla tre helt plötsligt! Tänk, vi partyprinsessor är rediga morsor nu. Tiden går...

Det suger!

Idag vaknade både jag och Miranda sent. Hon var helt däckad efter gårdagens förkylnings-attack så hon vaknade inte till förrän vid 05:30 för välling sen somnade hon om. Och jag var helt däckad efter sömnbristen från natten till igår (när hon hacksov sig igenom natten). Jag pallade inte att öppna ögonen ens när Thomas trippade runt i vardagsrummet och gjorde sig i ordning för jobbet. Efter att han hade gått klev jag ur soffan. Ja jag sover i soffan halva natten för att det är tyst och lugnt. Är så jäkla lättväckt!

Hon var en glad och pigg bebis precis som vanligt under dagen trots snor. Det enda som störde henne var när jag satte på dammsugaren. Då blev hon rädd och började gråta och veva med armarna och ville upp i famnen. Så jag fick ha henne på höften medan jag dammsög så gott jag kunde. Hon tittade emellanåt ängsligt ner på dammsugaren och virade sina små armar och ben hårt runt mig och ålade sig och borrade in huvudet så jag knappt kunde dammsuga. Hmm... Jag tror bestämt att det är ett tecken på att jag dammsuger för sällan när hon inte är van vid ljudet. Eller jo, jag dammsuger vanligtvis med vår batteridrivna dammsugare Ergorapido från Electrolux. Den är så jäkla smidig att bara ta fram från sin laddningsstation bakom köksgardinen och börja städa bort de värsta smulorna. Inte lika effektiv som vår riktiga dammsugare dock. Men den låter mindre så jag kan tänka mig att Miranda inte blir rädd för den lika lätt.

Hur som helst så lyckades jag dammsuga nästan hela hemmet när jag äntligen lyckades lägga ifrån mig Miranda i hennes säng bland sina snutte-kaniner.

Mesig bebis man har alltså! Det är likadant när vi drar i luckorna och lådorna i frysen. De låter rätt högt på grund av all is som är emellan luckorna och lådorna när man sliter i dem. Då blir hon också skraj och gnäller eller börjar gråta. Tror att det är ett tecken på att vi måste frosta av frysen snart.

Vecka 34 - Bidar min tid och städar

Igår och idag har jag varit på städhumör. Har dammsugit hela lägenheten. Det var skitjobbigt och fick vila länge efteråt. Torkat ur mikrovågsugnen har jag också lyckats med. Sen har jag tvättat 2 gånger i rad och diskat. Tvättmaskin och diskmaskin är guld värt! Har hört och läst att man håller på att boar in sig när man gör som jag, höggravid och allt. Jag tror mer på att jag är pedant. Thomas gör en del han med måste jag säga. Han är en stjärna som lagar mat varje dag och tvättar och diskar när han får ett ryck. Jag är nog den som gillar att plocka. Det kanske är svårt för vissa att erkänna, men när man har ett städat hem så mår man undermedvetet mycket bättre. För även om man kanske inte bryr sig så gnager den synliga skiten ens undermedvetna och man går ständigt runt och grämer sig över det oavsett vad man säger. De som bor i ett råtthål som luktar illa av stekflott/cigarettrök/kattkiss/svett/sopor och har synliga fläckar och dammråttor överallt mår säkerligen rätt taskigt fast de kanske inte erkänner det. Så vädra ut, få bort skitet ORDENTLIGT och byt sängkläder så ska du se att livet vänder någon grad.

Nu går dagarna fram i snigelfart. Jag är allmänt trött på att vara klumpig och inte känna mig bekväm varken fysiskt eller psykiskt. Jag sover dåligt och kan inte sitta på en stol i mer än typ 30 minuter innan jag måste ställa mig upp av ryggsmärtor. Jag kan inte hitta någon bra liggställning för att ungen ligger som en hård knöl på det ena eller det andra sättet. Hon sticker ut sina små vassa hälar eller knäar mig i diafragman som gör att halsbrännan är olidlig. Det känns som att jag har massa luft i magen som ligger fel och då måste jag trycka på magen på de ställen där det spänner, men där ligger ju hon såklart. Jag orkar inte ta hänsyn till det utan brukar trycka där tills det känns bättre. Hon får mindre och mindre plats och verkar inte heller gilla läget så värst mycket. Så jag tror att vi båda bara väntar på att det här lilla helvetet ska gå över och att hon kan få komma ut och möta världen istället för att ligga inlåst där inne och trängas. Eller ja, hon fattar väl inte att det finns en annan värld här ute. Hon tror ju att världen består av ett trångt utrymme med nån som knuffar på henne när hon rör på sig för mycket.

Hon är i princip färdigbakad. Det enda som händer nu är att lungorna utvecklas klart och att hon ska få mer fett på sin lilla kropp. Hon äter ju på rätt bra där inne kan jag ju säga. Eller ja...äter och äter. Hon suger in näring via navelsträngen på ren reflex. Det hon gör med munnen är väl mest att dricka mixen av hennes eget kiss, hudavlagringar och fostervatten och sen kissa ut det igen för att dricka det igen (blä!) och producera barnbeck (första bajset). Ja och sen suga på tummen kan jag tänka mig.

Hon hör allt jag säger och vad min kropp ger ifrån sig för ljud (hjärtljud och luft som kurrar). Även det som är utanför magen. Man säger att man ska prata och sjunga för henne och även lyssna på musik som hon kommer känna igen när hon föds. Men orka med att prata och sjunga med sin mage ofta (schizo-varning) och spela samma låtar i flera veckor. Det får vara. Jag brukar prata med henne ibland när hon gör sig påmind dock.

Vore skönt att skicka ner en liten iPod så hon kunde roa sig själv.

 

Hon kan även se ljuskällor och hennes pupiller vidgas i och med ljusstyrkan. Det står att man kan rikta en stark lampa mot magen för att se hur hon reagerar. Jag brukar ta bort tröjan hemma så hon får se lite dagsljus genom skinnet. Det verkar hon uppskatta. Kan vara det mest spännande fenomenet hon vet. Lättroad...