Veggo-middagen

Efter dopet tidigare på dagen så åkte jag hem till söta Gabbi och träffade två av hennes vänner. Två belgiska tjejer som var väldigt trevliga. En av dem såg ut att vara släkt med Lindsay Lohan. Gabbi bjöd på en vegetarisk gryta bestående av bl.a kikärtor, spenat, lök, vitlök och kokosmjölk. Till det ett aromatiskt ris och sallad. Mycket gott! Lyckades få i mig ett par portioner. Vet inte hur jag lyckades få i mig det efter kakfrossan på dopet. Det blev en massa snack på engelska också. Jag sa att jag inte hade några problem med att prata på engelska eftersom det ligger i min natur på jobbet. Men oj vad jag pratade knagglig engelska. Tappade ord och böjde orden fel. Jag brukar kunna prata engelska jättebra i jobbet, men privat är jag skitdålig tydligen. De kanske trodde att jag hittade på att jag pratar det varje dag. Men de var snälla och verkade inte störda av det i alla fall.

Det var i alla fall en jättegod måltid och sen bjöds det på gott te till en film som heter Dagbok från en motorcykel. "Filmen är baserad på två unga grabbars resa genom Sydamerika under några månader 1952. Ernesto Guevara och Alberto Granado är två kamrater från Buenos Aires, i slutet av sina studier och i början av livet som bestämmer sig för att ge sig ut och upptäcka kontinenten innan de ska välja annat i livet. Föga anar de att det är en resa som kommer att förändra deras liv för alltid och även ha en stor inverkan för många andra människor; inte bara för deras vänner och bekanta utan även för miljoner andra människor som senare påverkas av deras öde och tankar. Ernesto Guevara är numera känd som den store revolutionären Che Guevara." Personligen är detta ingen film jag själv skulle välja frivilligt att se på. Först och främst så pratar de spanska i 180km/h och sen är den filmad lite som en gammal dokumentär. Den har vunnit en Oscar och Cannes Film Festival-priset och femtielva andra priser. Det som var lustigt i filmen var att de kraschade med motorcykeln rätt ofta och att de krockade med en ko och kraschade självklart. Sen att de dreglade efter alla kjoltyg som fanns, både fula och snygga, singlar som upptagna. De tiggde mat och husrum hos massa folk på vägen och ansåg att de var berättigade det bara för att de skulle "bli rika och berömda" senare är de kom fram till sitt mål. Kul att folk gick med på det.

Efter en timme eller så, kände jag att jag var rätt trött och kände mig dragen till sängen. Så jag tackade Gabbi för allt och hasade mig hemåt med SL:s fantastiskt "tidshållande" lokaltrafik.

Dop-tajm

Vi har varit på dop för söta William, son till våra vänner Anna och Ronnie. Det var en fin cermoni i Viksjö Kyrka med både skönsång och psalmer. En väldigt modern kyrka med färgglada fönster, flera moderna högtalare och bänkar + altare på långsidan. Det kändes inte som en kyrka direkt. Ligger mitt i Viksjö centrum med utsikt över busshållplatsen och ICA Maxi. Det enda som indikerar att det är en kyrka är tre kors på taket. Annars hade det lika gärna kunnat vara en vanlig stilren samlingslokal. Det kändes skönt att det inte var en traditionell kyrka. När man själv inte är speciellt kristlig av sig så var det bekvämt att sitta där och höra på prästens tal osv. Har varit i alltför många kyrkor under året känns det som, både begravningar och bröllop.

William fick vatten skvätt på skallen och prästen var mycket noga med att påpeka att det är bra att man skvätter runt dopvattnet så det stänker. Det visar Guds kärlek, eller nåt åt det hållet. Ja där ser man. Prästen kanske borde ha tagit med sig ett vattengevär och sprutat dopvattnet på William och  församlingen då. Det hade vart festlig! Ja, känn er nu härligt indränkta med Guds kärlek. *mascaran rinner* Här, ta en handduk. Glöm inte att rama in den på väggen när den har torkat, för Guds skull!

Emellanåt sjöng vi ett par psalmer och lyssnade på böner av nåt slag. Annas gympaelever hade skönsång och lät så vackert. Jag blev lite emotionell där några gånger. *gravidhormoner* Jag lyckades undvika att storböla. Hade ju varit nåt. William var en riktig solstråle och gav alla som kom för att hälsa ett stort leende. Han klarade sig utmärkt och verkade inte bry sig om att han hade sin mors föredetta supersöta dopklänning på sig. Undrar varför vi ska ha dopklänning på pojkar egentligen? Borde inte pojkar ha en dopkostym istället? Han var i alla fall jättegullig hursomhelst.

Sen blev det kakfrossa. De hade bakat alla kakor och tårtor själva. Det var hur gott som helst och som vanligt åt jag alldeles för mycket. Mitt lilla monster var säkert hur nöjd som helst i magen. Massa goda grejer att insupa. Synd att hon inte känner någon smak ännu. Hon fick i sig ett par koppar kaffe också, vilket kanske inte var så bra. Jag mådde lite illa sen. Fast det kan bero på allt sockerintag också. Well well... Man får liksom skylla sig själv lite där. ;)

Vecka 23 - Kickern

Nu är vår bebis i vecka 23. Det innebär att hon är ca 20 cm mellan huvud och stjärt och väger ca 600g. Hennes huvud är ca 5 cm i omkrets. Man kan fortfarande ana skelett och organ genom huden. Hennes hörsel förbättras och hon kan nu urskilja olika ljud både inifrån och utanför min kropp. Man kan klappa och buffa på magen för att stimulera hennes nervsystem. Det finns en liten chans, med experthjälp, att hon överlever om hon föds nu. Hon ser ut som en miniatyr av en fullbakad bebis fast tunnare.

Miranda verkar ha det ganska kul där inne ändå. Hon älskar att göra morgongympa och kvällsgympa och trummar på med sina små fötter längst ner i magen när jag ligger och tar igen mig på soffan innan jag ska iväg till jobbet. Hon har blivit rätt stark och känns nu både innanför och utanpå magen. Hon gillar inte att jag har något som sitter åt runt byxlinningen. Då blir hon förbannad och sparkar och drar foten längst byxlinningen ett tag tills hon ger upp och surar en stund. En gång tappade hon tålamodet när jag inte släppte på skärpet jag hade när jag låg i soffan. Plötsligt kände jag hur magen började spänna till höger om naveln. Till min förvåning hade hon kravlat sig ända upp där och låg horisontellt och spände ut sig så man kände hennes lilla kropp ett tag. Jag kunde faktiskt klappa längst hela hennes rygg tills hon sjönk ner igen. Det var häftigt och lite alien-känsla över det hela. En dag hade hon fått för sig att roa sig med min urinblåsa. Hon låg och sparkade på den hela dagen. Hon slutade en stund när jag röt till att nu fick hon faktiskt lägga ner eftersom jag fick rusa på toa stup i kvarten. Men sen började hon igen.

Idag fick jag se hur magen vibrerade till några gånger när hon fick för sig att sparka i sidan på magen. Det var grymt häftigt! Jag vet att det kommer komma oftare ju större hon blir och det ska bli så grymt mysigt när Thomas kommer kunna se och känna henne. Han är nog lite butter på att hon inte vill röra sig när han känner. Lill-monstret!

Drömhem

Jag har alltid älskat heminredning och husdesign! Tänk att ha så mycket budget att man kunde renovera och bygga sig ett eget hus med underbar heminredning.

Källor: Elegant Residence, Min hembio & Tropical Dream Pools

Magnetic nails

Isadora har kommit ut med ett roligt koncept med vågiga naglar. Nagellacket heter Magnetic Nails och finns i begränsade färget just nu. Det är jättefascierande att se hur nagellacket vågar sig under magnetplattan.


Gör så här:

1. Måla på nagellacket
2. Placera magnetplattan ovanför nageln.
3. Vänta i 15 sekunder

Tadaaa...

Back in business and baby onboard

NU är jag äntligen igång igen. Jag ska försöka göra ett regelbundet bloggande oavsett, så att folk börjar fatta att man är igång igen. Det brukar ju vara så att folk glömmer bort en om man slackar efter.

Så...vad har hänt i mitt liv sen senast? Det har ju gått exakt ett halvår sen jag fingrade på bokstäverna här inne. Det har hänt en hel del kan man säga.

Jag gav upp allt som har med manisk träning och dieter att göra när sommaren kom. Dvs så gav jag upp beach 2012. Detta var pga av en viss anledning. Jag och min karl kom äntligen överens att satsa på att skapa liv och då måste man börja äta bättre och inte konstant banta/svälta sig själv. Som de flesta vet så måste man vara noga med sin kost och inte stressa för att bli normalt fertil (om man inte har andra issues såklart).

Jag tog ut min hormonspiral den 14 maj och räknade med att jag skulle bli på smällen inom ett halvår. Ja man vet ju aldrig med de där hormonerna. Jag fick en mens 2 dagar efter utplocket och sen en till den 10 juni. Den sista kändes dock som ett minimalt missfall med tanke på den ymniga blödningen. Det är sånt man får räkna med när hormonerna är obalanserade. Jag ryckte på axlarna och fortsatte med vardagen.

Livet gick vidare med fester och vår 4-årsdag. Jag hade inte lust att leva i alkohol-celibat bara för att vi idkade produktion och blev onykter några gånger. Ja ja... Det brukar ju sägas att det inte gör nåt i början, bara man inte är medveten om att man är gravid. Efter en månad var det dags för mens igen. Det gick 2 dagar över tiden sen sist, så jag bestämde mig för att kissa på stickan. Och se där! Det visade positivt. Lyckan var gjord! Jag hade köpt både normal sticka och en digital. Det visade att jag var ca 4 veckor havande.

Denna godingen bjöd jag kollegorna på när jag var i vecka 13.

Följande veckorna fortskred med ett tillstånd som liknade en kombination av åksjuka och baksmälla. Dock inga direkta spyor, bara ett par gånger när jag borstade tänderna. Dessutom var magen i kaos och jag var inte sugen på någonting. Som tur var så mådde jag som sämst när vi hade sommarsemestern och kunde vila ut. Jag lyckades till och med att vara toastlady på en av mina bästa vänners bröllop och hålla ihop med mesta utan att bli för trött eller må dåligt. Jo förutom när de serverade Gustafskorv. Jag har fortfarande svårt med det nu när jag inte är illamående längre.  Jag har fått en ganska tydlig mage, dvs så ser jag inte bara fet ut. Jag mår relativt bra med endast daglig halsbränna och en trötthet som heter duga.

Vi var på ultraljud nu den 15:e och fick äntligen se vad som levde där inne. Jag hade ju inte känt någonting och var inte så övertygad om att det verkligen fanns nåt därinne. Tänk om jag var skengravid liksom! Men oj vad jag fick käka upp det när sonografen visade oss vad som kom upp på skärmen. Det var en liten minibebis som låg där inne och sparkade, sträckte på sig, kliade sig på hakan och viftade på händerna. Jag var helt lyrisk. Thomas verkade ha lite svårt att se vad som var vad där inne. Jag hade typ koll. Sonografen sa att allt såg bra ut. Vi var väldigt nyfikna på vad det var för kön också. Vi fick reda på att det var en tjej som låg där inne och gjorde benpress mot min magvägg för fulla muggar. (Kan säga att jag känner tydliga sparkar vid det här laget.) Vi ska få en liten tös! En Miranda om hon vill se ut som en.

Om ni ser så ligger hon här och gör benpress mot magen.

Nu är jag inne på vecka 21.

Så här ser jag ut i detta nu, men jag växer lite hela tiden eftersom barnet är i en tillväxtperiod, likaså min mage.

Så nu blir det väl en hel del bloggande om hur det går med det här "projektet", men även med andra saker såklart.

Snart tillbaka!

Hej hopp!

Efter ett X antal månaders uppehåll pga taskig motivation och annat tjafs så har jag nu börjar utforma en ny fas med bloggeri bloggera. Så håll uppsikt så kommer jag snart med pinfärska inlägg med roliga nyheter och nåt flummig inlägg lite då och då.

Puss & kram så länge!