Ansis baksida: THAILAND, Del 2

På morgonen fick vi skjuts till flygplatsen av en privatchaufför som kom inrullandes med en jättefin bil med sotade rutor och ljus skinnklädsel. Man kände sig lite som en rik människa som skulle bli eskorterad till sitt privata jetplan. Vi fick åka med Thai Airways internflyg till Krabi. Det tog en timme. Under den färden fick vi lite fika av personalen. Det var två skitvidriga vita mackor med tonfiskröra och spenatröra, en tjock bit av nån sort god sockerkaka och kaffe. Ja tanken var god i alla fall med tanke på att det bara var 1 timmes flygfärd.

Väl i Krabi blev vi eskorterade av en taxi till vårt hotell Mild Bungalows vid Nopparat Thara Beach. Det var gullig personal som inte kunde så bra engelska som tog emot oss. Vi fick nyckeln till en rätt trevlig bungalow. Den hade inte fungerande AC, men dock en stor fläkt som de hade fäst på väggen. Sängen var som den förra, hård. Man fick lite ont i höftbenet om man låg på sidan för länge.

Den här Amerikanska frukosten fick vi varje morgon. En omelett, ett par rostade mackor med smör och marmelad, stekt skinka, juice och kaffe. Kan ju säga att thailändare är väldigt förtjusta i Nescafé med pulvermjölk som heter Coffemate The Original. Så det var den sortens kaffe som fanns där om man nu inte gick till Starbucks eller något annat café.

Vi knallade runt vid stranden och på gatan med restauranger nära bungalowen och började ångra att vi hade sagt ok att var där i 6 nätter. Det såg så dött ut. Plus att det regnade mycket i Krabi. Vi köpte varsin regnponcho och vandrade ut för att se vad som fanns att göra. Det slutade regna tillslut. Vi bestämde oss för att gå tillbaka och dricka en drink innan vi tänkte gå och prova att bada. Det slutade med att det började regna igen när vi satt och drinkade på hotell. Men det gjorde inte så mycket. Jag fick mig en redigt stark drink gjort på nån sorts rom och cola. Det krävdes typ två sippar och sen var jag igång. Två såna fick jag i mig. Vi satt ett bra tag och bara pratade. Det var jättemysigt!

Det sprang omkring små söta ödlor på väggarna.

Sen vandrade vi ut i skymningen när det slutade regna. Vi hamnade på en restaurang/bar för att äta lite middag. Där upptäckte vi att de hade skitgoda vitlöksbröd och wokade grönsaker med nudlar. Vi tog oss några drinkar där och fann ett par skottar som hade bosatt sig i Thailand för att jobba med ett internetföretag. De var riktigt roliga och bjöd på inhemsk whisky. Ägaren hade upptäckt att det fanns några gäster i lokalen, så han ringde in ett liveband. Ägaren var förresten Krabis lokalpolis. Han tog sig också några huttar emellanåt. Jag försökte beställa in Piña Coladas, men de visste inte hur man gjorde, eller rättare sagt, lilltjejen som serverade visste inte, naturligtvis. Så jag tog mig i akt och ställde mig bakom bardisken och fixade till mig några själv. De var väldigt gästvänliga där.

Sen var jag så lullig att det enda jag ville göra var att ställa mig uppe hos livebandet och köra lite karaoke. Dock sprack min röst hela tiden och jag sjöng falskt som en kratta. Jag visste om det, men brydde mig inte. Skitsamma när man har publik och man har några Piña Coladas innanför linnet. Våra skottiska vänner nämnde att det visst fanns saker att göra i Krabi, bara man gick runt just det krönet som vi inte orkade gå runt. Tur. Då skulle vi kolla det.

Ja de andra dagarna framskred av att vi vallade runt och käkade på restauranger och kollade i butiker/stånd och drack drinkar och åt massa god mat och gick på stranden.

Vi hittade de berömda banana pancakes som folk som har varit i Thailand tjatar om att de är så himla goda. Och ja, de var gudomligt goda! Och extremt söta. Man kunde även ha på chokladsås eller nutella på. Eller ha andra saker i pannkakorna som kokos, mango eller typ ägg och bacon. Kostade 20-25 baht /styck.

Det var jättegott, så utgå inte från den där avskräckande minen. ^.^

Ett par dagar så gick vi till en massagehydda vid stranden och fick massage med kokosnötsolja och aloe vera lotion. Det var väldigt skönt och inte alls dyrt. Typ 300 baht i timmen.

Andra gången vi gick dit fick jag en gratis manikyr av ägarens dotter. Hon ansåg att jag skulle bli lycklig utan att behöva betala för det. Det var en väldigt fin gest. En manikyr skulle annars ha kostat 200 baht, alltså nästan ingenting för så fint handarbete.

Sen övertygade jag Thomas om att vi måste hyra en vespa för 200 baht /dag. Han gick med på det tillslut. Dock vägrade han att hyra en till mig eftersom Thailand har vänstertrafik och dessutom kör som galningar. Ingen värjningsplikt där inte. Så jag fick vackert sitta bak och våndas när Thomas vingligt körde runt. Han själv verkade lite rädd eftersom han egentligen inte är speciellt förtjust i tvåhjuliga fordon.

Thomas hade fått väldigt mycket blåsor och skavsår på sina stackars fossingar eftersom de inte är vana att knalla omkring i flipflops och sandaler. De är vana vid Eccos fotriktiga skor. Själv vande jag mig vid flipflops rätt snabbt. Hatar egentligen att ha nåt mellan tårna, men det fick man vänja sig vid eftersom det regnade och då var flipflops utmärkta. Hur som helst så fick hans fötter vila när vi åkte till stan istället för gå. Jag var väldigt förundrad över att han aldrig klagade utan endast satte på sig några extra plåster istället och gick vidare. Ni ska bara veta hur många paket vi köpte under resans gång.

Vi åkte även in till nattmarknaden i Krabi Town ett par dagar i rad (Klicka här för att läsa mer om den via en annan blogg). Den kan jag starkt rekommendera! De har så mycket roligt att se, äta och köpa. Vi gick omkring och handlade lite presenter till vänner och familj och lokala delikatesser som vi skulle testa när vi kom hem till bungalowen. Vi åt massa god marknadsmat från stånden medan vi gick omkring och tittade på allt roligt att köpa och var så lyckliga över att bara finnas till just där. Det var så billigt och gott allting att man inte kunde sluta äta fast man var på snudd till sprängfull. Vi blev hämtade med privat chaufför när vi kände att det var dags att rulla hem, bokstavligt talat.

De hade grymt coola trafikljus i Krabi town med olika statyer. Tavlan nedan är nedräkingstavlan som räknar ner hur många sekunder det är kvar tills det blir grönt respektive rött. Det är tydligen väldigt vanligt med nedräkningstavlor vid trafikljusen i Thailand. Varför har inte Sverige det??