Vecka 34 - Bidar min tid och städar

Igår och idag har jag varit på städhumör. Har dammsugit hela lägenheten. Det var skitjobbigt och fick vila länge efteråt. Torkat ur mikrovågsugnen har jag också lyckats med. Sen har jag tvättat 2 gånger i rad och diskat. Tvättmaskin och diskmaskin är guld värt! Har hört och läst att man håller på att boar in sig när man gör som jag, höggravid och allt. Jag tror mer på att jag är pedant. Thomas gör en del han med måste jag säga. Han är en stjärna som lagar mat varje dag och tvättar och diskar när han får ett ryck. Jag är nog den som gillar att plocka. Det kanske är svårt för vissa att erkänna, men när man har ett städat hem så mår man undermedvetet mycket bättre. För även om man kanske inte bryr sig så gnager den synliga skiten ens undermedvetna och man går ständigt runt och grämer sig över det oavsett vad man säger. De som bor i ett råtthål som luktar illa av stekflott/cigarettrök/kattkiss/svett/sopor och har synliga fläckar och dammråttor överallt mår säkerligen rätt taskigt fast de kanske inte erkänner det. Så vädra ut, få bort skitet ORDENTLIGT och byt sängkläder så ska du se att livet vänder någon grad.

Nu går dagarna fram i snigelfart. Jag är allmänt trött på att vara klumpig och inte känna mig bekväm varken fysiskt eller psykiskt. Jag sover dåligt och kan inte sitta på en stol i mer än typ 30 minuter innan jag måste ställa mig upp av ryggsmärtor. Jag kan inte hitta någon bra liggställning för att ungen ligger som en hård knöl på det ena eller det andra sättet. Hon sticker ut sina små vassa hälar eller knäar mig i diafragman som gör att halsbrännan är olidlig. Det känns som att jag har massa luft i magen som ligger fel och då måste jag trycka på magen på de ställen där det spänner, men där ligger ju hon såklart. Jag orkar inte ta hänsyn till det utan brukar trycka där tills det känns bättre. Hon får mindre och mindre plats och verkar inte heller gilla läget så värst mycket. Så jag tror att vi båda bara väntar på att det här lilla helvetet ska gå över och att hon kan få komma ut och möta världen istället för att ligga inlåst där inne och trängas. Eller ja, hon fattar väl inte att det finns en annan värld här ute. Hon tror ju att världen består av ett trångt utrymme med nån som knuffar på henne när hon rör på sig för mycket.

Hon är i princip färdigbakad. Det enda som händer nu är att lungorna utvecklas klart och att hon ska få mer fett på sin lilla kropp. Hon äter ju på rätt bra där inne kan jag ju säga. Eller ja...äter och äter. Hon suger in näring via navelsträngen på ren reflex. Det hon gör med munnen är väl mest att dricka mixen av hennes eget kiss, hudavlagringar och fostervatten och sen kissa ut det igen för att dricka det igen (blä!) och producera barnbeck (första bajset). Ja och sen suga på tummen kan jag tänka mig.

Hon hör allt jag säger och vad min kropp ger ifrån sig för ljud (hjärtljud och luft som kurrar). Även det som är utanför magen. Man säger att man ska prata och sjunga för henne och även lyssna på musik som hon kommer känna igen när hon föds. Men orka med att prata och sjunga med sin mage ofta (schizo-varning) och spela samma låtar i flera veckor. Det får vara. Jag brukar prata med henne ibland när hon gör sig påmind dock.

Vore skönt att skicka ner en liten iPod så hon kunde roa sig själv.

 

Hon kan även se ljuskällor och hennes pupiller vidgas i och med ljusstyrkan. Det står att man kan rikta en stark lampa mot magen för att se hur hon reagerar. Jag brukar ta bort tröjan hemma så hon får se lite dagsljus genom skinnet. Det verkar hon uppskatta. Kan vara det mest spännande fenomenet hon vet. Lättroad...