Dag 3 - Mina föräldrar

 

Här kommer små beskrivningar av mina underbara föräldrar.

 

Mamma:

Ja, hon är en riktig personlighet. Hon är enligt sammanfattad lista:

• Kort (149.5 cm)


• Rultig


• Okontrollerat burrhår som står åt alla håll


• Något hett temperament (halvgrek, det säger allt)


• Skojfrisk, drar många knäppa skämt ^.^


• Oteknisk


• Lagar god mat


• Sympatisk


• Ömsint


• Omedveten klädsmak


• Envis

Ja listan kan bli lång så därför sammanställer jag henne här istället. Hon är den som alltid har funnits där för mig oavsett om jag har velat det eller ej. Hon har vid vissa perioder haft det marig och ändå har hon lyckats att behålla garden uppe och styrt mig och min syskonskara med kärlek genom många år och haft sina stora blå korpögon på skaft. Hon är den jag kan prata allt med och hon kommer alltid med nya synvinklar och bra råd. Även om jag känner ibland att hon är en riktig hönsmamma som gärna vill ha kolla på allt man gör så uppskattar jag att hon är där och är tacksam att jag har en sådan kärleksfull mor. Det är inte alla som har det. Hon har, i alla fall förut, haft ett värre temperament än en uppretad Jack Russel när hon var i sina yngre år. Då skulle man ha både feta öronproppar och springa så fort man kunde. Inte messa med grekmorsan! Men nu har hon börjat närma sig 50-snåret och har dragit tillbaka det värsta. Det kan nog bero på att hon har funnit mer harmoni i livet. Tack för att du finns där älskade mamma!

 

 

Pappa:

Han är den av de snällaste och vettigaste styvpapporna jag har haft. Jag har haft totalt 3 fäder i mitt liv och han är den siste. Han är så underbart stabil och hjälper till när man behöver det. Han har glasögon och en gringo-mustash som han säkerligen är mäkta stolt över. Kan vara en aning konservativ i sitt tänkande ibland bara när man försöker få honom att tänka utanför hans egen logik. Fast så kan jag i och försig också vara. Han har nog lärt mig det. Hihi. Han har varit där för mig och mina syskon så länge han har känt oss. Sen jag var ungefär 5 år så kom han in i mitt liv. Då var han en snygg bondkille som bodde ute på vischan och charmade brallorna av vår lilla mamma med sitt leende och humor. Och jag (ca 5 år) charmade ihjäl honom med att sitta uppkrupen i hans knä och mata honom oavbrutet med mariekex det första jag gjorde när han kom och hälsade på första gången. Säkert ett helt paket. Det nämner han lite då och då. ^.^ Han älskar gamla sci-fi filmer och sci-fi serier som t.ex Starwars, Alien och Star Trek. Det är honom jag har fått mitt intresse för dem och älskar nostalgin. Vart vi än har flyttat så har han flyttat efter bara för att vara nära oss. Mamma och han är skiljda sen flera år tillbaka, men trots det så finns han kvar och kommer förmodligen stå där stadigt tills han stupar av ålder. Jag älskar dig, lilla papsen!