Vecka 37 - Sista dagen

Nu har jag jobbat klart för det här året. Förutom att jag idag har jobbat lite sporadiskt så har jag lallat runt, fikat, kramats med kollegorna och lovat att komma tillbaka för att visa upp lillan. Dagen har segat sig fram och jag har gäspat till mellan sockerchockerna. Folk frågar hur det känns. Jag kan bara säga att det känns konstigt och overkligt. Det känns som att jag ska på semester.

 

 Jag bjöd på kärleksmumstårta från Delicato. Ypperligt populär och tog nästan slut.

Sen fick jag mycket vackra blommor av mina kära kollegor!

 

I helgen ska vi fixa till datarummet så lillans säng får plats och bygga ihop hennes byrå. Sen blir det profylaxkurs som vi köpt online som vi ska utöva hemma. Det är mycket billigare än att gå med en grupp. Vi ska göra den först innan jag säger nåt mer där.

Nästa vecka blir det tandläkarbesök för första gången på många år. Måste fixa gaddarna innan lillan kommer. Har nån gammal lagning som håller på att förtvina och har säkert nåt hål. Är noga med tänderna, men de är ju som vilket husbygge som helst som kräver underhåll. Mina tänder kan jämföras med ett snyggt fasadbygge som ingen har kollat extra noga på pga en lat husvärd.

Sen ska jag gå på trådning för första gången någonsin. Får se om det gör nåt ont. Jag börjar ju se ut som en varulv i ansiktet pga alla hormoner.

Fredagsmyset bestod av mig, tvättmaskinen, två kalla rostmackor med endast smör, en koffeinfri soja-choklad-latte med bismak av hö, en vild ofödd galning till bebis, ryggont och dålig romantisk komedi i sängen. Men det är en skön känsla i själen att jag kommer vara hemma i nästan ett år för att ta hand om denna vilda galning till bebis som jag och Thomas bakade ihop förra sommaren och som snart är färdig att komma ut. Måste bara hålla mig sysselsatt innan dess så att jag inte blir uttråkad.

Lillan har precis fyllt 37 veckor. Det betyder att hon kan komma när hon känner för det nu. Hon behöver egentligen inte göra mer nu än att bida sin tid och kanske få lite lite mer fett på kroppen. Annars så är det bara att sätta igång. Jag hoppas dock på att få vila fram till beräknad födsel. Det behövs!


Läs mer om vecka 37 här!