Solhälsningar tydligen

Men se så fint att solen och "värmen" är här en stund! Alla släpper vad de har för händerna och ränner maniskt rakt ut i våren och tar en massa fina kort på blommor, vatten, vinglas, sig själva och på sina glada barn/ hundar. Sen är hela Facebook och Instagram helt översvämmade av vårbilder. De är någonting med solen i Sverige. Vi lider av typ ett halvårs vinter med mörker och kyla och sen någon liten fjuttig vecka med sol och värme, den så kallade sommaren. Sommar är alltså inte sol en dag i veckan med 15 grader men känns som 5 grader på grund av blåst, och resten av dagarna grå himmel och spontana horisontella monsunregn.

Förra året var dock sommaren ljuvligt solig och varm. Jag hade det stora privilegiet att vara föräldrarledig. Dock var jag tvungen att häcka i skuggan för det mesta med en liten gnällig bebis på armen som vägrade ligga i vagnen. Så jag fick sitta och titta avundsjukt på andra som låg, satt och stod i solskenet medan barnen sov eller bara låg lugnt i sina vagnar i skuggan eller lekte i solen. När det var för varmt ute så var vi tvugna att häcka inomhus tills det var eftermiddag då solen var svag. Det här året har jag större förhoppningar av att kunna njuta av solen. Det ska bli så kul att kunna ta med Miranda på stranden och introducera henne för det iskalla svenska havet. Barn verkar inte bry sig om att det är kallt. De plaskar i utan bekymmer. Att kunna ligga ett tag i solen och möjligtvis bli ett uns brun så folk inte tror att jag har suttit inomhus hela sommaren/ är en vampyr. Miranda kommer kunna ränna runt själv och inte kräva att sitta i famnen i skuggan under strandvistelsen eller i parken. Hon kommer ha fullt upp med att dra pappa Thomas i handen för att vara vid vattnet eller på lekplatsen, så jag kan få njuta av egentid på en filt. Hurra!