Skallebank

Igår eftermiddag fick jag en sådan blixtrande huvudvärk att jag knappt kunde ha båda ögonen öppna. Jag förstod att det var koffein-abstinens, men istället för att dricka kaffe så drack jag en härlig kopp koffeinfritt vanilla chai te med en skvätt grädde. Jag kom ju på att jag tänkte börja min fasta nästa vecka och borde vänja mig av med koffein nu så inte det blir så jobbigt under fastan. Man kan få huvudvärk som en biverkning av fastan också. Då är det dumt att ha både huvudvärk av koffein-abstinens och biverkningar från fastan.

Kanske ska testa det här nästa gång!

Som pricken över i:et så börjar Mirandas hörntänder i överkäken spricka ut. Hon dreglar en massa, tuggar och biter på allt inklusive oss. Hon var varit lite gnällig också men har blivit nöjd om hon har fått tugga och suga på sina kaniner. Igår kväll blev hon otroligt ledsen och grät hjärtskärande. Hon blev hysterisk när vi lämnade hennes säng. Hon ville inte ha välling men drack vatten. Hon grät i en timme innan jag tog till smärtstillande. Jag smetade på en del flytande Alvedon på hennes tandkött och lite på en kylskåpskall tuggleksak för att stilla smärtan. Det tar väl en kvart innan det kickar in och under den tiden var hon otröstlig. Thomas kunde inte göra nånting för att få henne lugn. Jag tog tillslut henne i famnen och gick in till vår dubbelsäng och låg bredvid henne tills hon somnade efter massa snyftande med en kanin i munnen. Stackars älskling! 

Hon har totalt 6 stycken kaniner. Ja de är istället för nappar. Vi måste ju tvätta dem i omgångar så hon alltid har tillgång till dem.  

Idag vaknade jag upp och hade fortfarande huvudvärk. Fan, tänkte jag. Idag skulle ju jag och Miranda träffa bästa Helena och hennes lille Lucas på lunch-dejt! Vägra ställa in liksom. Nä! Så jag tog mig i kragen och slängde på Miranda och mig själv lite kläder och stolpade ut. Dock tog vi bussen istället för att traska. Ville minska ansträngningen. Helena antydde att jag såg en aning sliten ut när vi träffades. Jo jag tackar jag! Det kändes som att ansiktet hade smält en decimeter nedåt. Som att ögonen satt olika högt. Vi  drack en varsin stor kopp te och sen åt vi lunch. Efter det kändes skallen mycket bättre. Men jag var fortfarande seg.

Jag tog en egenkomponerad sallad. Ja inte snålades det med handskalade räkor och kräftstjärtar! Generöst matställe! Det var mer skaldjur än sallad! Just how I like it! Mer protein till folket! Mums!

Min muffin knaprade kex och glodde på folk.

Helenas gullefjun Lucas fick också ett kex till hans stora förtjusning.

När vi kom hem så tränade jag Miranda att stå och gå. Hon var väldigt entusiastisk med att stapla fram på sina små mjuka rosa fötter när jag höll henne i händerna. Hurra för att hon äntligen börjar bli intresserad av annat än bara att rulla runt/hasa sig fram! 

Här har hon tagit en paus. Kolla in hennes bedårande Nalle Puh-dress! Vet inte vart den kommer ifrån dock.