Min bebis är 1 år och sjuk!

Tänk att för 1 år sedan fick jag och Thomas en pinfärsk bebis som såg dagens ljus för första gången. En liten hårfager och rosa bebis med världens minsta näsa och pyttesmå skinkor och nästan osynliga naglar. En bebis som grimaserade som en liten vindögd fyllegubbe när vi väntade på sista undersökningen innan vi skulle åka hem från BB. Vi skrattade så tårarna rann. Sen dess har hon fått oss att le och skratta varje dag.

Igår fyllde vår älskade trollunge 1 år!

Hon var pigg och glad och jag bakade en liten tårta till henne som vi skulle smaka på när Thomas kom hem från jobbet.

Jag bakade en modifierad banankaka från sockerfritt.se så den passade till barn. Den blev sockerfri och glutenfri. Den blev god! Godast var den som nybakad. När den hade varit i kylskåpet så blev den lite för kompakt.

Jag hade köpt glitterglasyr och sockerhjärtan att dekorera med och hade i en droppe röd karamellfärg så grädden blev rosa. Så nej, helt sockerfri blev den inte, men det gick ju att pilla bort garnityret. Det var svårt att skriva snyggt kan jag tala om!

Miranda fick smaka på den, men hon tyckte inte den var så god. Hon som brukar vara pigg på att testa nya grejer. Det hade sin förklaring.

Efter Mirandas tupplur efter lunch så upptäckte jag att ungen var stekhet. Jag tog tempen på henne och såg 38,4 grader. Första gången jag har sett att hon har feber! Hon brukar vara varm som ett element precis som sin far, men har aldrig visat feber när jag har testat att ta tempen. Nu var hon så varm att det brändes. Hon verkade rätt pigg ändå och babblade på och lekte utan avbrott tills kvällen kom.

Då blev hon lite kinkig och ögonen gick i kors av feber. Hon hade haft stadiga 38,4 hela eftermiddagen och på kvällen. Ingen aptit hade hon heller på hela dagen, men drack bra med vatten i alla fall. Välling har hon slutat gilla för flera veckor sedan så det fick bli att truga i henne lite gröt och fruktpuré. Det gick in, i alla fall två tredjedelar.

Idag vaknade hon upp princip feberfri, men ju längre dagen gick desto högre feber fick hon. Det stannade som högst på 39,2 grader. Jag tog en dusch med henne och försökte duscha så svalt som möjlig i slutet, vilket hon inte gillade såklart. Sen baddade jag lite med en kall våt handduk. Hon gnällde av obehag, så det var ingen hit det heller. Hon har varit väldigt gnällig, klängig och kramig och gråtit stora krokodiltårar emellanåt. Förstår det med tanke på hur man själv känner sig när huvudet känns 50 kilo tyngre och bihålorna sväller.

Vi gick iväg på en lång promenad i solskenet på förmiddagen för att få frisk luft i lungorna. Hon somnade en stund tills vi gick förbi en liten unge som tittade på mig och utstötte ett högt gutturalt ljud så Miranda spärrade upp ögonen. Sen låg hon mest i vagnen och såg vissen ut. Titta bara hur jäkla förstörd hon var!

Jag gav henne en alvedon sup och då gick febern ner en aning. Jag passade på att få i henne nånting att äta. Hon vägrade maten, smörgåsen och kexet med leverpastej, men slukade fruktpurén.

Hon blev lite piggare efter fruktpurén och satt i soffan och lekte en stund innan hon kom krypandes upp i famnen och ville ha närhet. Då hade febern stigit igen.

Jag försöker hälla i henne vatten så gott det går och hoppas att febern försvinner tills imorgon. Om hon har feber imorgon eftermiddag så måste vi avboka hennes två kalas. Trist javisst, men hon kommer inte ha så kul eller orka festa varken lördag eller söndag med den här febern. Fatta vad typiskt att hon fick sin första riktiga feber på sin ettårsdag och innan sina kalas! Fan... Nu ligger hon bredvid mig i sängen på en kudde helt däckad och andas högt. Min stackars fina lilla fluffa!!