Grease

Igår vankades det musikal á la Bosöns Idrottshögskola. Thomas lillasyster Jehnny skulle vara med och spela karaktären Marty Marashino i Pink Ladies-gänget. Så vi vaknade tidigt och åkte och lämnade Miranda hos plast-farmor Gunilla. Föreställningen skulle börja 10:00. Vi kom dit en timme tidigare och gick för att köpa en kaffe och te på konditoriet. Det var väldigt längesedan jag har sett ett sånt mysigt kondis med så brett utbud av bakverk och konfektyr.

Var bara tvungen att ta kort på all lyxig choklad och makroner! De var så fina!

Hihi!

Eftersom vi kom på morgonföreställningen så var det gratis inträde. Vi satte oss längst fram så jag slapp få nån lång människa framför mig. Det är händer nästan jämnt att det sätter sig någon som skymmer sikten med sitt bakhuvud. Det är en negativ grej med att vara kort. Kul att få sitta front row för en gångs skull!

Det var en underbar show och eleverna var så duktiga! Jehnny spelade jättebra, eller rättare sagt sig själv! Jag och Thomas var ense om att hon var gjord för rollen som Marty eftersom den liknade hennes egen karaktär till utstrålningen och sättet en aning. Hon dansade och sjöng bra också! De andra skådespelarna var också grymma!

Jehnny är hon med utsträckta benet.

Min duktiga duktiga svägerska!

Nöjda och glada åkte jag och Thomas därifrån och vidare till city och åt lunch på Vapiano. De har ju så god mat där! Både pastan och pizzan (när jag åt sånt) är jättegott och även deras sallader!

Jag tog en sallad med ruccola dressing och lax. Ångrade att jag inte tog med scampi istället. Laxens smak försvann i resterande smaker.

Sen gick vi vidare och hälsade på i LCHF-butiken. Där köpte jag några nya Questbars, guarankärnmjöl (en redning) och frystorkade jordgubbar. Jag ångrade att jag köpte jordgubbarna. Det var en liten liten påse som var helt hård av luft och typ två matskedar med små jordgubbsbitar. 25 kronor kostade den! Nä det var inte värt det någonstans! Något besviken...

Butiksbiträdet sa att hon bara brukar äta en gång om dagen och klara sig. Jag vet inte det jag. Jag själv skulle inte vilja det. Det är ju gott att äta och socialt dessutom. Även om man ibland önskar att det fanns ett piller som mättade när man inte orkade äta eller inte hann med.

Sen gick vi vidare till några andra butiker innan vi åkte hem till Gunilla och hämtade vårt troll. Hon sträckte sig efter Thomas det första hon gjorde och jag fick knappt ta på henne för då skrek hon. Pappa är hennes idol! Mamma ser hon ju konstant. Lite ont i hjärtat fick jag, men det är helt naturligt att hon gör så. Sen när jag börjar jobba och Thomas blir föräldraledig blir det nog tvärtom...tror jag.