1-års vaccinering

Så var det dags för vaccinering igen för Miranda, dagen efter sitt andra 1-årskalas och allt. Som tur är så har hon mått bra idag och har ätit som hon ska och sovit frukost. Thomas är på tjänsteresa tills imorgon så jag bad svärmor Gunilla att ställa upp som stöd eftersom hon var ledig idag. Jag hatar sprutor och har inte lyckats att vara i samma rum de andra två gångerna som Miranda skulle vaccineras. Idag hade jag stålsatt mig för att vara med och inte vara en sån mjäkig morsa.

Hon mättes och vägdes först. Hon är nu 73 cm lång (1 cm länge än för 2 månader sen). Dock har hon gått ner 20 gram sen sist. Hon väger 8930 gram nu. Trodde hon skulle väga över 10 kg vid det här laget. Viktnedgången måste bero på att hon har börjat röra mer på sig och har varit sjuk. Hon åt bra när hon var frisk, men hon har varit väldigt kinkig med intaget nu när hon har varit sjuk. Det enda hon har velat äta är fruktpuré i princip. Inte ens gröt, som hon brukar sluka på ett nafs, funkade. Samtidigt har hon ändå varit rätt så rörlig. Dålig kombo för viktuppgång. Men BVC-tanten Carita sa att det inte bör vara några problem, bara vi fortsätter ge henne extra mycket fett i maten nu när hon är frisk, så kommer hon ikapp.

Hon frågade om Miranda var pigg nog för en vaccinering nu och jag sa att hon lär klara det eftersom hon var helt frisk idag. När Carita kom in med sprutorna var jag noga med att inte titta på dem. Det skulle bara bli jobbigare då. Miranda fick sitta mot mig med benen runt min midja. Carita kallade in sin kollega så de kunde ge henne varsin spruta i båda benen samtidigt. Det gick bra! Jag kramade om henne och tittade inte på sprutorna. Miranda började gråta, men blev snabbt distraherad av att Carita blåste såpbubblor. Det var fascinerande!

Jag uppskattade att Gunilla följde med som stöd. Jag är verkligen så blödig! När vi kom hem slocknade Miranda tvärt. Det gjorde hon även första gången hon vaccinerades. Jag var tvungen att väcka henne vid middagen så hon inte sov bort den och förstörde nattsömnen. Efter middagen och en dusch blev hon sig själv igen. Pigg och glad och staplade ringar och gjorde rörelserna till "Imse Vimse Spindel" massor av gånger. Hon älskar den låten och blir lycklig när hon kan rörelserna! Hon är så söt när hon klappar händerna efter varje sång jag sjunger, precis som på öppna förskolan. Kasta boll är också roligt. Vår lilla tjej har blivit så stor och duktig!

1-årskalas nummer 2

Igår natt har Miranda levt rövare med massa gnäll och gråt. Från midnatt och fyra timmar framåt så vaknade Miranda varje halvtimme till heltimme med gnäll. Hon satte sig upp och slängde sig fram och tillbaka i sängs och fick ingen ro alls. Hon vred sig en del. Thomas trodde hon var hungrig eftersom hon har ätit så jäkla dåligt under veckan. Jag testade välling igen, men det gick inte ner, som jag misstänkte. Hon bara spottade och blötte ner sig själv och kudden. Jag bytte blöja, pyjamas och vände på kudden. Jag gjorde magmassage för att se om det var luft som behövde komma ut, men det hände ingenting. Då antog jag att det var tänderna som spökade och gav henne flytande Alvedon. Sen tänkte vi att hon för en gångs skull kunde få sova mellan oss eftersom hon mådde så dåligt. Men när Alvendonet kickade fick hon en oväntad energi och började babbla på och skulle ta på och slå på mig och Thomas. Tillslut fick jag nog och bar in henne till sin säng så hon fick babbla vidare där inne och tillslut somnade hon. Jag vaknade vid 07:40 igår imorse av att hon gnällde till. Hon somnade om, men jag blev helt sömnlös fast jag var sjukt trött. Hade för mycket grejer i skallen som snurrade. Hade ju dagens barnkalas att planera till de sista detaljerna.

Lite senare på förmiddagen kom min fina vän Maria från Borlänge för Mirandas skull. Hon skulle åka hem senare på dagen. Snabbvisit!

Ett fint kort som Maria tog på Miranda.

Vi åkte sen vidare till svärmor Gunillas hem för att fixa till det sista inför barnkalaset som skulle äga rum. Maria hackade ihop en fruktsallad till barnen.

Jag vispade ihop grädde för att dekorera min sockerfria barntårta som jag hade sötat med banan och lite honung. Fyllningen bestod av egengjord hallonsylt med SukrinMelis och vaniljpulver samt lite vispad grädde.

Sen blandade jag en frosting av cream cheese, grädde, lite vatten, vaniljarom och citronsaft och några droppar karamellfärg för att dekorera mina sockerfria hallonmuffins. Båda bakverken blev goda tyckte de flesta.

Thomas hade köpt lite sockriga bakverk från Delicato Outlet för att väga upp till de nyttiga bakverken. 

Miranda var i vanlig ordning gnällig och klängig på grund av veckans feber och annat jobbigt och endast Thomas famn funkade åter igen. Så han fick agera Super Dad och underhålla henne hela kalaset medan jag underhöll resterande kalas-deltagare.

Det var en del barn, men de var relativt städade ändå trots att de var mellan 1,5-12 år gamla. Tur att Gunilla har en bra tomt som de kunde springa runt på!

Fina svärmor Gunilla!

Så glad att min fina vän kom ända från Borlänge bara för att stanna några timmar och åka tillbaka.

David Hasselhoff kom förbi och morsade på alla innan han drog iväg till beachen igen. Tänk att Gunilla har haft honom som inneboende i flera år utan att vi visste om det!  ;)

Jag tycker att kalaset blev väldigt lyckat och Miranda var inte lika ledsen som på kalaset i lördags, som tur var. Hon tyckte säkert att barnen var lite roligare att leka med och titta på än sina släktingar. Eller för att hon började må bättre. Hon fick massor av fina presenter av våra vänner som hon pillade med. Mycket nöjd!

1-årskalas nummer 1

Idag skulle vi ha 1-årskalas för Miranda med släkten. Miranda hade som tur var ingen feber idag. Hon hade även rinnig näsa igår, men idag såg vi inte till nåt snor. Vilken tur hade inte vi?! Hon var hur glad som helst hemma. När vi åkte till hennes plast-farmor Gunilla blev hon väldigt klängig och pipig igen och ville absolut inte lämna min eller Thomas famn. Hon ville inte äta och hon bara grät precis som hon hade gjort sen i onsdags på hennes självaste födelsedag när hon blev sjuk.

Hon hade mungiporna nere vid sina små knubbiga knän större delen av kalaset.

Pappas famn vad det tryggaste stället under kalaset. 

Jag hade bakat sockerfria bakverk bara så att folket kunde få välja lite på ordinarie bakverk och mina nyttigare varianter.

Det här var en kladdkaka med smak av rom. Dekorationen var vispgrädde med smak av vanilj och sötad med SukrinMelis. Strösslet och glasyren var dock inte sockerfria men jag kunde inte låta bli! Kronan är ett ljus som vi glömde tända.

Kladdkake-cupcakes. Frostingen var med smak av cream cheese, vanilj och citron.

Senare under kalaset verkade det släppa för Miranda och hon börja le och babbla på medan hon charmade alla i vanlig ordning.

Det var ett väldigt lyckat kalas och jag är så glad att så många kom och förgyllde min och Thomas fantastiska dotters kalas. Det är så underbart att vi har så många fina familjemedlemmar. Vår prinsessa fick massor av fina presenter också! Jag har en känsla av att hon kommer bli ett rätt så bortskämt barn på både gott och ont, men det är hon värd!

Min bebis är 1 år och sjuk!

Tänk att för 1 år sedan fick jag och Thomas en pinfärsk bebis som såg dagens ljus för första gången. En liten hårfager och rosa bebis med världens minsta näsa och pyttesmå skinkor och nästan osynliga naglar. En bebis som grimaserade som en liten vindögd fyllegubbe när vi väntade på sista undersökningen innan vi skulle åka hem från BB. Vi skrattade så tårarna rann. Sen dess har hon fått oss att le och skratta varje dag.

Igår fyllde vår älskade trollunge 1 år!

Hon var pigg och glad och jag bakade en liten tårta till henne som vi skulle smaka på när Thomas kom hem från jobbet.

Jag bakade en modifierad banankaka från sockerfritt.se så den passade till barn. Den blev sockerfri och glutenfri. Den blev god! Godast var den som nybakad. När den hade varit i kylskåpet så blev den lite för kompakt.

Jag hade köpt glitterglasyr och sockerhjärtan att dekorera med och hade i en droppe röd karamellfärg så grädden blev rosa. Så nej, helt sockerfri blev den inte, men det gick ju att pilla bort garnityret. Det var svårt att skriva snyggt kan jag tala om!

Miranda fick smaka på den, men hon tyckte inte den var så god. Hon som brukar vara pigg på att testa nya grejer. Det hade sin förklaring.

Efter Mirandas tupplur efter lunch så upptäckte jag att ungen var stekhet. Jag tog tempen på henne och såg 38,4 grader. Första gången jag har sett att hon har feber! Hon brukar vara varm som ett element precis som sin far, men har aldrig visat feber när jag har testat att ta tempen. Nu var hon så varm att det brändes. Hon verkade rätt pigg ändå och babblade på och lekte utan avbrott tills kvällen kom.

Då blev hon lite kinkig och ögonen gick i kors av feber. Hon hade haft stadiga 38,4 hela eftermiddagen och på kvällen. Ingen aptit hade hon heller på hela dagen, men drack bra med vatten i alla fall. Välling har hon slutat gilla för flera veckor sedan så det fick bli att truga i henne lite gröt och fruktpuré. Det gick in, i alla fall två tredjedelar.

Idag vaknade hon upp princip feberfri, men ju längre dagen gick desto högre feber fick hon. Det stannade som högst på 39,2 grader. Jag tog en dusch med henne och försökte duscha så svalt som möjlig i slutet, vilket hon inte gillade såklart. Sen baddade jag lite med en kall våt handduk. Hon gnällde av obehag, så det var ingen hit det heller. Hon har varit väldigt gnällig, klängig och kramig och gråtit stora krokodiltårar emellanåt. Förstår det med tanke på hur man själv känner sig när huvudet känns 50 kilo tyngre och bihålorna sväller.

Vi gick iväg på en lång promenad i solskenet på förmiddagen för att få frisk luft i lungorna. Hon somnade en stund tills vi gick förbi en liten unge som tittade på mig och utstötte ett högt gutturalt ljud så Miranda spärrade upp ögonen. Sen låg hon mest i vagnen och såg vissen ut. Titta bara hur jäkla förstörd hon var!

Jag gav henne en alvedon sup och då gick febern ner en aning. Jag passade på att få i henne nånting att äta. Hon vägrade maten, smörgåsen och kexet med leverpastej, men slukade fruktpurén.

Hon blev lite piggare efter fruktpurén och satt i soffan och lekte en stund innan hon kom krypandes upp i famnen och ville ha närhet. Då hade febern stigit igen.

Jag försöker hälla i henne vatten så gott det går och hoppas att febern försvinner tills imorgon. Om hon har feber imorgon eftermiddag så måste vi avboka hennes två kalas. Trist javisst, men hon kommer inte ha så kul eller orka festa varken lördag eller söndag med den här febern. Fatta vad typiskt att hon fick sin första riktiga feber på sin ettårsdag och innan sina kalas! Fan... Nu ligger hon bredvid mig i sängen på en kudde helt däckad och andas högt. Min stackars fina lilla fluffa!!

Pannkaksmys

Idag vaknade jag upp till en otrolig syn. Det var som att vintern hade velat jävlas lite med våren och kastat sitt vita tjocka täcke av snö över axeln mitt på Stockholm. Smack, så var vi helt nersölade med äkta vinter igen! Jag var antagligen inte ensam om att få en akut temporär depression. Det kändes som en käftsmäll efter vårens lockande sol och plusgrader för nån dag sedan.

Jag och Helena hade bestämt oss för att ha en pannkaks-torsdag idag hos mig, men hon backade ur det med den bra ursäkten att hon vägrade gå ut i det här vidriga vädret. Jag kunde bara hålla med. Jag ville inte heller pulsa runt och dra barnvagnen i 1 decimeter snö. Snart insåg jag att jag verkligen ville ses idag. Det fanns ingenting att göra hemma förutom att städa (som alltid). Thomas var så gullig och föreslog att hämta mig och Miranda på eftermiddagen om jag ville åka till Helena istället. Då kändes det lite lättare att ta beslutet. Så jag och Miranda tog oss ut i snön som redan hade börjat smälta och låg som jobbigt slask istället. Jag bestämde mig för att åka tunnelbana och en annan buss för att det skulle gå smidigare och snabbare. I vanliga fall tar jag en buss och sen går i 10 minuter, men palla det idag! Det var så värt att slänga ut pengar på tunnelbanan idag!

Väl där gräddade jag massor av härliga pannkakor. Jag gjorde självfallet LCHF-pannkakorna från mitt favoritrecept. Till det åt vi vispad grädde, uppvärmda hallon och blåbär samt färska jordgubbar. Det var så grymt gott!

Miranda fick också smaka pannkaka och några jordgubbar. Det var mums!

Helena tog sig en jävel för nerverna. Nä, det var bara saft. Haha!

Helena visade mig och barnen deras dvd-skiva från Barnkammarboken med sånger. Jag och Helena satt och sjöng med och imiterade rörelserna medan barnen sket fullständigt i teven och gjorde sitt istället. Så kul var den. Det tyckte i alla fall Helena och jag.

Senare på eftermiddagen blev jag och Miranda upphämtade av Thomas. Miranda fick ont i magen när vi väl var hemma. Hon pruttade loss och grät ett bra tag. Undrar om det var jordgubbarna? Hon har ätit det tidigare och har inte känt av dem vad jag vet. Det kan också ha varit pannkakan eller kanske kexet hon åt. Svårt att avgöra. Hon däckade tidigt i alla fall. Så blir det när det är för roligt för att sova middag.

LCHF tortillabröd

Vi ska äta tacos på fredag .(Surprise surprise, svenne-banan!) Så jag testade idag att baka tortillabröd för att ha tills dess. Bevaras i kylskåpet. Jag brukar i vanliga fall bara äta köttfärsen, grönsakerna och tillbehören. Men nu ville jag se om det verkligen var värt att baka brödet själv. Det var det! Det ser ut som tortillabröd, känns som tortillabröd och smakar ungefär som tortillabröd.

Det här receptet tog jag från lchfgourmet.se

Jag tillsatte 1 kryddmått salt och kryddade smeten med lite timjan och rosmarin för att få en ännu godare smak.

Räcker till 2 stora eller 4 små tortillabröd

Ingredienser:

4 ägg

1 dl creme fraiiche

0,75 dl mandelmjöl

0,5 dl fiberhusk

1 krm salt

Timjan

Rosmarin

Gör så här:

Sätt ugnen på 150 grader

Vispa äggen poröst

Tillsätt creme fraiche, mandelmjöl och fiberhusk och vispa ihop.

Låt svälla i ca 10 minuter

Dela degen till 2 eller 4 bullar, beroende på hur många tortillas du vill ha. Lägg degen på ett oljat bakplåtspapper. Lägg ett oljat bakplåtspapper över och kavla ut degen 2-3 mm tunt. Tag av pappret och om det behövs och skär ut tortillan så den blir rund och fin.

Grädda i ca 15 minuter

Färdiga tortillabröd!

Fastebrytet och fettplanerna

Igår hade jag äntligen fått äta fast föda igen. Hurra! På morgonen åt jag turkisk yoghurt med grön bladmüssli och kokosflingor. Väldigt smarrigt! Sen till lunch värmde jag grönsakssoppa. Det är inte så mycket gourmé över den, men den funkar bra för min temporärt känsliga mage. Jag får inte bryta fastan med för stabbig mat. Det är fortfarande små portioner som gäller så jag inte chockar magen.

Till middag fixade jag en simpel gratäng på kokt blomkål, kokt broccoli och riven ost.

Jag har bestämt att jag ska testa hardcore LCHF ett tag. Det betyder att jag ska brassa på med mer fett och inte fuska med för många kolhydrater. Bara för att se hur jag påverkas. Jag brukar annars köra på mer proteiner i min LCHF eftersom jag inte har varit så värst intresserad av massiv förtäring av mycket fett. Nu känner jag mig redo!

Helgen och fastans avslut

I lördags var jag ute med Thomas och Miranda i Bromma Blocks och kikade lite bara för att ha nåt att göra. Det är inte den roligaste gallerian, men det kändes som att det var närmast just då. Det har öppnar en gigantisk RUSTA där, så vi knallade in där och köpte på oss lite grejer. Hittade fina grejer till Mirandas kalas och lite annat. Man hittar alltid nåt man behöver i de butikerna.

När det var dags för middag för Miranda så vägrade hon äta. Hon bara spottade så både hon och jag blev prickig av mat. Vi gick in på Coop och köpte hennes favorit, spaghetti med köttfärssås. Tänkte att hon kanske inte var sugen på den första vi gav henne, Indisk Masala. Den brukar slinka ner. Men nej, inte ens spaghetti med köttfärssås ville hon äta. Det var samma visa där. Jag och hon blev helt prickig av mat när hon spottade ut den. Ja då var det bara att torka av oss och åka hem. Väl hemma testade vi att ge henne några bitar falukorv som hon fick pilla med själv och att jag hjälpte till lite. Ja, det var ju mycket roligare tyckte Miranda. Antar att hon bara ville ha mer stimulans. Sen fick vi städa upp en stor hög med små bitar falukorv från golvet. Men lite slank ner i alla fall!

Igår söndag åkte vi till Kista Galleria för att gå på bakluckeloppis nere i ett av parkeringshusen. Vi var på jakt efter barnböcker till Miranda. Det är alltid kul att hitta sånt som kanske inte säljs längre. Det var rätt mycket folk och massor av skräp som folk ville kränga. Ni vet sånt där som bara ligger och dammar i nån bokhylla eller i källaren. Massa små ointressanta prydnadssaker, fula skålar och lampor, uråldriga böcker om hur man syltar och konserverar saker osv.

Vi hittade i alla fall tre böcker för hennes ålder längre fram. Två böcker där man kan trycka bredvid djuren så deras läten låter. Det tycker hon är en aning spännande. De var i bra skick också! Sen blev jag glad när jag hittade boken om lilla spöket Laban från 1965 med tryckning 1981, också i bra skick. Den lästes när jag och Thomas var små. Men den boken förstår hon säkert inte förrän hon är typ 4-5 år. Men ändå!

Idag är sista dagen jag fastar! Ska bli så skönt att få börja äta fast föda igen från och med imorgon. Men satan i gatan, vad jag mår bättre i både kropp och psyke under den här fastan! Innan dess var jag helt svullen, orkeslös och trött. Mitt humör svajade och jag blev lätt irriterad. Nu känner jag mig mycket piggare och gladare. Det är som att jag inte bara har dränerats på överflödig vätska, jag har också dränerats på dålig energi.

Idag känner jag mig pigg i huvudet men är en aning svag och darrig. Jag tror att 6 dagar på endast juicer, te och buljong urlakar kroppen en hel del. Jag brukar i vanliga fall fasta i 5 dagar. Fatta dem som fastar i 2-3 veckor i sträck. All cred till dem säger jag bara! Då lär man vara ren som en Ajax-flaska i kroppen efteråt. Nä 5-6 dagar räcker fint för mig. Jag har fastat nu 2 gånger/år i 3-4 år och känner att det funkar bra för mig och min kropp.

Vissa ser snett på mig och tycker jag är helt dum i huvudet och säger att de själv aldrig skulle göra det. Vissa andra blir imponerade och säger att de aldrig skulle klara av det själva. Men i ärlighetens namn, varför inte testa först innan du dömer? Det är så bra för kroppen och du far inte illa bara du gör som du ska. Dessutom blir du inte så värst hungrig eftersom magsäcken krymper. Vätska mättar mer än vad du tror.

Kroppen samlar på sig gifter och skapar slaggprodukter av det mesta vi äter och dricker och luften vi andas. Tänk på att det mesta vi äter och dricker idag är besprutat och har konstiga tillsatser. För att slippa det så måste du äta ren mat och dricka naturlig vätska. Ekologiskt är vad alla snackar om och sen undvik halv och helfabrikat. Jag själv lever inte helt efter det. Klart att jag får i mig skit ibland också med vissa dåliga tillsatser, men jag tänker alltid efter vad det är innan jag glufsar i mig det. Jag äter till exempel korv, men med hög kötthalt. Kaffe är något jag älskar fast te är bättre. Det är svårt att undvika ALLT dåligt! LCHF förespråkar ren mat utan dåliga tillsatser. Du kan naturligtvis äta bra utan LCHF. Dock går det inte att undvika gifter helt om du inte bor i någon avlägsen bevarad skog och odlar din egen mat och jagar vilda djur. Det är därför som vi bör rensa kroppen ett par gånger om året för att återställa kroppen. Då är kroppen i bättre kvalitet och klarar av alla gifter.

Så se inte ner på människor som tänker på sin kropp och sin hälsa, gör detsamma istället. Jag ser inte ner på folk som äter/dricker socker, mat med massa dåliga fetter i och halvfabrikat. Jag tycker bara att det är så onödigt. Alla vet innerst inne att de gör fel när de gör så mot sig själva. Belöningssystemet i hjärnan är starkt hos människor. Njutning är något som är högsta prio hos oss. Dålig föda ökar belöningssystemets styrka och gör det bara värre. Jag har själv varit sådär i omgångar innan jag levde med LCHF. Inte för att jag inte njuter nu! Jag äter mycket gott och mår toppen fast utan att moffa i mig skräpmat, socker och läsk. Jag har tagit tag i mitt liv och har hittat min sinnesro för just min kropp och själ. Jag tänker även visa min dotter den här vägen och sen får hon själv välja hur hon vill leva när hon blir gammal nog att förstå.

Bild lånad av thehealthyboy.com

Uppdatering på fastan och bebis-dejter

Då var snart den här veckans vardagar över. Jag måste säga att det har gått snabbt! I måndags startade jag nedtrappningen inför fastan och åt små portioner med vegetarisk föda. Tisdagen var det samma grej. Det gick jättebra. Åt ju den där blomkål -och spenatgratängen och drack koffeinfritt te samt vatten. I onsdags startade jag fastan med juicer, te och buljong, allt från Ledins faste-paket. Måste säga att det har gått förvånansvärt bra hittills! Inga direkt symptom ännu. Jag har väl mest varit lite frysen och kanske en aning bubblig i magen. Bubblet beror säkert mycket på att magen inte är van vid alla kolhydrater. Jag har ju avvikit helt från LCHF under den här perioden. Jag har fasta fram till måndag då den slutar och upptrappningen av fast föda kan starta på tisdag. Längtar! En av alla positiva saker är att jag uppskattar mat på ett annat sätt när jag fastar. Jag längtar liksom mer efter allt möjligt samtidigt som jag faktiskt inte är hungrig. Jag dricker ju någonting minst varannan timme, så magen håller sig ändå lugn och harmonisk.

Jag har haft 3 dejter den här veckan.

I onsdags knallade jag och Miranda hem till snälla vännen Anna och "fikade". Hon har två små töser i magen och har fått en fin kula till mage. Blir fortfarande lika fascinerad av att det faktiskt ligger bebisar där inne. Så jäkla häftigt egentligen!

Det var så fint väder när vi gick dit. Var tvungen att ta en selfie!

Miranda trivdes hos Anna och satt gladerligen i hennes famn. 

Igår torsdag kom gulliga Emma med sin söta 7 månaders son Samuel. Han var en väldigt rar liten prick men otroligt sömnig! Hon trodde det var tänderna som gjorde honom så sömnig. Vi gick en liten promenad i solen innan lunch och sen fick barnen röja lite i vardagsrummet.

Idag fredag åkte jag bort till min kära vän Helena och hennes Lucas som precis har fyllt 1 år. Han var också väldigt trött. Han hade dock hög feber och var matt och lite ledsen. Men det var de enda symptomen, så Helena trodde det var 3-dagars feber som tydligen är rätt vanligt för små barn mellan 6 månader och 2 år. Det går bara att få det en gång och sen är de immuna. Bra det!

Stackars lille söta Lucas!

Vi knallade bort till Björklunds Hage, en 4H-gård med lite djur. Vi tittade på hästar, getter, hönor och tuppar och får. De har en stor lekplats och ett fik där också. Jättemysig!

Miranda tyckte att mina brillor var roligare än shetlandsponnierna.

Det var ett par rejäla tuppar där inne!

 

Hönsnätet var väldigt fint tydligen.

Fårskalle #1 såg ut som en soffkudde.

Fårskalle #2 hade bling i öronen.

Miranda var ju sådär lagom road. Försökte med att härma dem och peka på dem, men hon glodde mest på stängslet.

Men sen gick vi till gungorna. Wow, vad hon diggade dem!

Lucas gillade att gunga han med!

Lucas och Miranda fick sitta i en stor gunga tillsammans.

Lucas ser smått uppgiven ut när han håller ett stadigt tag i Miranda som glor på sanden mellan springorna.

När vi kom hem till Helena igen så skulle vi dricka te. Javisst, sa hon och hivade fram alla sina teer. Härliga kvinna!