Sömnig bebis och lyckliga jag!

Idag har Miranda skött sig väldigt bra. I morse var hon riktigt morgontrött. Så trött att hon knappt vaknade för frukostmjölk. Hon drack lite och sen somnade hon om. Sen vid sin andra matning så lade jag henne bara lite snabbt i sängen för att springa iväg och blanda till ersättningen. Då somnade hon igen och då hade jag inte hjärta att väcka henne. Likt sin far så brukar hon bli så sur när hon blir väckt och inte får vakna av sig själv. Så maten fick vänta ett tag. Senare gick vi över till min snälla vän som höll i henne när jag åt lunch. Då sov hon gott i hennes famn ett bra tag. Skönt att hon sover. Det behöver hon med tanke på hattandet av sömn de senaste dagarna. Hon blir nervös/otålig när vi åker bort till andra eller går ut på "för lång" promenad och kan inte sova så bra på dagen. Men det får man ta. Tänker inte sitta inne hela dagarna för att hon ska hålla sig stabil. Hon må fortfarande vara liten (7 veckor imorgon), men hon måste lära sig att kunna göra annat än att ligga i min famn i soffan. Jag blir ju tokig om jag inte får röra på mig!

På tal om min vän. Vi har äntligen blivit bra vänner igen efter några års avbrott. Jag kan inte vara mer lycklig som har fått tillbaka henne. Det har verkligen känts som att en del av mitt hjärta har varit bortslitet. Min själsfrände sprang iväg och kom sakta men säkert tillbaka. Ja vi har kommit fram till att vi båda verkligen har saknat varandra, men har varit lite för stolta för att vilja återförenas dumt nog. Och vi bor ett stenkast ifrån varandra, men ändå gått som katter kring het gröt.

Tänk vad starka relationer kan bli sköra, gå sönder och sen lagas. Oavsett om det gäller parkärlek eller vänskapskärlek så betyder just gemenskapen så otroligt mycket. Visst att man kan växa ifrån varandra pga olika anledningar, men om man hittar just de speciella personerna som det klickar perfekt med så finns det inte mycket i världen som kan göra att man slutar älska dem oavsett vad som händer och hur lång tid det går innan man ses igen. Man ska hålla hårt i de speciella personerna för det finns inte många som dem i världen. Stöter man bort dem så gör det förfärligt ont i själen. Nu låter jag klyschig, men jag menar vartenda ord. Jag säger att det alltid finns någon där ute i världen som är just din själsfrände och om du finner den personen/personerna så är du väldigt lyckligt lottad och kommer aldrig att kunna släppa den/dem från ditt hjärta oavsett vad.