Idag har Miranda varit på uselt humör. Hon har gnällt, gråtit och skrikigt om vartannat hela dagen. Hon har till och med gnytt under matningen eller börjat gråta så fort matningen är över. Hade besök av en vän och Miranda visade inte upp sin bästa sida alls. Hon är ju som sagt i en utvecklingsfas. Hon tittar febrilt på allt runtomkring och blir helt förtvivlad av alla intryck tillslut och hon kan knappt slappna av. När den lilla underläppen hänger och den jätte ledsna gråten kommer så gör det ont i mitt hjärta. Hon har börjat få tårar som rinner och de gör de emellanåt. Inga av mina vanliga knep för att få henne lugn eller trött hjälper mer än 10 sekunder. Det enda som hjälper är bärselen och bröstet och promenera med vagnen.
Thomas är borta idag på jobb och kommer hem imorgon eftermiddag/kväll. Det innebär att jag har henne själv. Det går ju ändå eftersom jag har ett rätt starkt tålamod av någon finurlig anledning. Modersinstinkt måste det vara. Jag längtar till den här fasen är över. Det bör den vara i slutet av veckan förhoppningsvis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar