Tjockisen

Jag har äntligen gått och sagt upp mitt gymkort på 24seven. Hon i receptionen frågade lite försiktigt om jag ville frysa kortet i ett år. Ja du. Jag kommer inte riktigt att ha tid eller ork att träna gym när jag har en liten bebis fastklistrad vid tuttarna. Så jag sa vänligt men bestämt att jag tar bort medlemskapet och återvänder när jag har tid. Jag ska försöka mig på att träna på crosstrainern hemma och med mina vikter... när jag får tummen ur och orkar detta.

Jag har lite förstrött tittat på H&M:s mammaklädes-avdelning för att se vad som fanns där när jag väl blir så rund om magen att jag måste ha byxor med abnorm resår och tunikor i extra stretchmaterial. Det fanns vissa potential där i basklädesutbudet. Dock fanns det mycket som såg ut som mormor-kläder också. Varför tror vissa designers att man vill ha kläder med fula blommönster när man antingen är kraftigt överviktig eller gravid? Det gör ju att man ser gigantisk ut! Som en blommig fladdrande badboll. Värst är nog de storblommiga byxorna som jag fick syn på. Jisses!

Jag längtar så till julsemestern nu. Har tagit ut så jag har 2 veckor ledigt. Det lär behövas när jag vaggar omkring med magen och inte vill sitta och knuffas på bussen på väg till jobbet med människor som stinker rök och kebab och sen stå ute i skitvädret på en busshållplats.

På tal om mage så tog jag en liten bild förut på den. Nu ser man inte bara fet ut. Skönt faktiskt. Jag gillar att den är rundare nu. Fast nu när folk ser att jag är gravid och inte bara fet så har de fått för sig att det är helt okej att kalla mig för tjockis. De anser att det är charmigt att kalla gravida för tjockisar tydligen. Ja för all del. Jag är väl inte så speciellt vältränad längre och har väl inte min getingmidja kvar med tanke på gravidmage och vattenöverskott i kroppen. Men va fan... Jag har alltid haft kroppskomplex och har en gång i tiden varit rätt kraftig innan jag kom in i min diet -och träningshysteri. Nä, jag är inte så förtjust i att kallas för tjockis. Men man får väl bara "smile and wave". Sen är det min tur när de lägger på sig. Muhahah!

Idag sparkade Miranda så hårt på min hand att jag slog i den i bordskanten. Efter att ha varit rätt lugn i ett par dagar så har hon kommit tillbaka. Go baby!

Vecka 23 - Kickern

Nu är vår bebis i vecka 23. Det innebär att hon är ca 20 cm mellan huvud och stjärt och väger ca 600g. Hennes huvud är ca 5 cm i omkrets. Man kan fortfarande ana skelett och organ genom huden. Hennes hörsel förbättras och hon kan nu urskilja olika ljud både inifrån och utanför min kropp. Man kan klappa och buffa på magen för att stimulera hennes nervsystem. Det finns en liten chans, med experthjälp, att hon överlever om hon föds nu. Hon ser ut som en miniatyr av en fullbakad bebis fast tunnare.

Miranda verkar ha det ganska kul där inne ändå. Hon älskar att göra morgongympa och kvällsgympa och trummar på med sina små fötter längst ner i magen när jag ligger och tar igen mig på soffan innan jag ska iväg till jobbet. Hon har blivit rätt stark och känns nu både innanför och utanpå magen. Hon gillar inte att jag har något som sitter åt runt byxlinningen. Då blir hon förbannad och sparkar och drar foten längst byxlinningen ett tag tills hon ger upp och surar en stund. En gång tappade hon tålamodet när jag inte släppte på skärpet jag hade när jag låg i soffan. Plötsligt kände jag hur magen började spänna till höger om naveln. Till min förvåning hade hon kravlat sig ända upp där och låg horisontellt och spände ut sig så man kände hennes lilla kropp ett tag. Jag kunde faktiskt klappa längst hela hennes rygg tills hon sjönk ner igen. Det var häftigt och lite alien-känsla över det hela. En dag hade hon fått för sig att roa sig med min urinblåsa. Hon låg och sparkade på den hela dagen. Hon slutade en stund när jag röt till att nu fick hon faktiskt lägga ner eftersom jag fick rusa på toa stup i kvarten. Men sen började hon igen.

Idag fick jag se hur magen vibrerade till några gånger när hon fick för sig att sparka i sidan på magen. Det var grymt häftigt! Jag vet att det kommer komma oftare ju större hon blir och det ska bli så grymt mysigt när Thomas kommer kunna se och känna henne. Han är nog lite butter på att hon inte vill röra sig när han känner. Lill-monstret!