Nu är vår bebis i vecka 23. Det innebär att hon är ca 20 cm mellan huvud och stjärt och väger ca 600g. Hennes huvud är ca 5 cm i omkrets. Man kan fortfarande ana skelett och organ genom huden. Hennes hörsel förbättras och hon kan nu urskilja olika ljud både inifrån och utanför min kropp. Man kan klappa och buffa på magen för att stimulera hennes nervsystem. Det finns en liten chans, med experthjälp, att hon överlever om hon föds nu. Hon ser ut som en miniatyr av en fullbakad bebis fast tunnare.
Miranda verkar ha det ganska kul där inne ändå. Hon älskar att göra morgongympa och kvällsgympa och trummar på med sina små fötter längst ner i magen när jag ligger och tar igen mig på soffan innan jag ska iväg till jobbet. Hon har blivit rätt stark och känns nu både innanför och utanpå magen. Hon gillar inte att jag har något som sitter åt runt byxlinningen. Då blir hon förbannad och sparkar och drar foten längst byxlinningen ett tag tills hon ger upp och surar en stund. En gång tappade hon tålamodet när jag inte släppte på skärpet jag hade när jag låg i soffan. Plötsligt kände jag hur magen började spänna till höger om naveln. Till min förvåning hade hon kravlat sig ända upp där och låg horisontellt och spände ut sig så man kände hennes lilla kropp ett tag. Jag kunde faktiskt klappa längst hela hennes rygg tills hon sjönk ner igen. Det var häftigt och lite alien-känsla över det hela. En dag hade hon fått för sig att roa sig med min urinblåsa. Hon låg och sparkade på den hela dagen. Hon slutade en stund när jag röt till att nu fick hon faktiskt lägga ner eftersom jag fick rusa på toa stup i kvarten. Men sen började hon igen.
Idag fick jag se hur magen vibrerade till några gånger när hon fick för sig att sparka i sidan på magen. Det var grymt häftigt! Jag vet att det kommer komma oftare ju större hon blir och det ska bli så grymt mysigt när Thomas kommer kunna se och känna henne. Han är nog lite butter på att hon inte vill röra sig när han känner. Lill-monstret!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar