Efter dopet tidigare på dagen så åkte jag hem till söta Gabbi och träffade två av hennes vänner. Två belgiska tjejer som var väldigt trevliga. En av dem såg ut att vara släkt med Lindsay Lohan. Gabbi bjöd på en vegetarisk gryta bestående av bl.a kikärtor, spenat, lök, vitlök och kokosmjölk. Till det ett aromatiskt ris och sallad. Mycket gott! Lyckades få i mig ett par portioner. Vet inte hur jag lyckades få i mig det efter kakfrossan på dopet. Det blev en massa snack på engelska också. Jag sa att jag inte hade några problem med att prata på engelska eftersom det ligger i min natur på jobbet. Men oj vad jag pratade knagglig engelska. Tappade ord och böjde orden fel. Jag brukar kunna prata engelska jättebra i jobbet, men privat är jag skitdålig tydligen. De kanske trodde att jag hittade på att jag pratar det varje dag. Men de var snälla och verkade inte störda av det i alla fall.
Det var i alla fall en jättegod måltid och sen bjöds det på gott te till en film som heter Dagbok från en motorcykel. "Filmen är baserad på två unga grabbars resa genom Sydamerika under några månader 1952. Ernesto Guevara och Alberto Granado är två kamrater från Buenos Aires, i slutet av sina studier och i början av livet som bestämmer sig för att ge sig ut och upptäcka kontinenten innan de ska välja annat i livet. Föga anar de att det är en resa som kommer att förändra deras liv för alltid och även ha en stor inverkan för många andra människor; inte bara för deras vänner och bekanta utan även för miljoner andra människor som senare påverkas av deras öde och tankar. Ernesto Guevara är numera känd som den store revolutionären Che Guevara." Personligen är detta ingen film jag själv skulle välja frivilligt att se på. Först och främst så pratar de spanska i 180km/h och sen är den filmad lite som en gammal dokumentär. Den har vunnit en Oscar och Cannes Film Festival-priset och femtielva andra priser. Det som var lustigt i filmen var att de kraschade med motorcykeln rätt ofta och att de krockade med en ko och kraschade självklart. Sen att de dreglade efter alla kjoltyg som fanns, både fula och snygga, singlar som upptagna. De tiggde mat och husrum hos massa folk på vägen och ansåg att de var berättigade det bara för att de skulle "bli rika och berömda" senare är de kom fram till sitt mål. Kul att folk gick med på det.
Efter en timme eller så, kände jag att jag var rätt trött och kände mig dragen till sängen. Så jag tackade Gabbi för allt och hasade mig hemåt med SL:s fantastiskt "tidshållande" lokaltrafik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar