Härliga utbrott

Det har blivit ganska jobbigt på sistone. Miranda har kommit in i nån jättejobbig period nu. Hon kan allting själv och är ofta arg och ledsen. Om vi bara råkar nudda det hon ska ta i först eller om vi gör nåt som hon får för sig att göra just då, blir hon uppåt väggarna förbannad och ska ha utbrott och yla i minst 20 minuter.

Till exempel om jag råkar stänga en dörr så skriker hon våldsamt och ska öppna den och stänga den själv. Sen är hon sur en bra stund efter det.

Eller som igår när vi hade tagit hennes första passfoto. Vi satt hos polisen bakom ett skynke för att ta kort. När vi var klara råkade jag lyfta ner henne från den jättehöga stolen och gå ut med henne från utrymmet bakom skynket. Det skulle jag inte ha gjort. HON skulle ju gå ner från stolen och ut genom skynket. Hon ville alltså då in genom skynket igen, klättra upp på den jättehöga stolen, klättra ner från den jättehöga stolen och gå ut själv genom skynket. Det fick hon inte eftersom det är kö för att gå in och ta kort. Ja du fattar ju vad som hände. Arg som ett litet bi! Hon nästan vrängde sig ur mitt grepp flera gånger för att rusa in i byggnaden igen för att göra om proceduren själv.

Eller som idag när hon antagligen hade råkat tänka på nåt påhittat scenario och fått för sig att det hade hänt på riktigt. Hon satte sig ner på marken helt plötsligt och började yla och slänga av sig skorna.  Jahaa?! Det var ju nåt nytt. Lite schizo-vibes kom fram där ett tag.

När vi kom hem så skulle vi åka till stranden eftersom det var årets hetaste dag. Hon var helt tokig och fick utbrott på utbrott och blev helt röd i ansiktet och svettig över allt som hände. Ja vad hände? Jo jag och Thomas höll på att lugnt och sansat packa grejer för grillning och bad. Hon själv yrade runt som en skållad höna och var arg och upprörd över det ena och det andra. Hon lugnade dock ner sig när vi satt i bilen.

Jag har upptäckt att min stubin blir kortare och kortare ju mer hon håller på. Det känns så frustrerande att man måste låta henne göra saker fast det tar längre tid eller att det blir fel gång på gång.

Ja jag förstår ju att hon antagligen har det väldigt jobbigt just nu med sig själv. Det kan inte vara lätt när alla försöker hjälpa dig med saker som du är bombsäker på att du klarar själv. Eller att du faktiskt blir så arg att du inte vet var du ska ta vägen med alla känslor. Det måste vara ett personligt litet helvete för henne just nu. Jag förstår. Ändå är det grymt frustrerande!

Ibland vill jag själv bara trolla bort alla måsten och få andas ut och göra saker som jag SJÄLV vill göra. Inte städa, inte ta hand om barn, inte vara social. När jag inte får det så blir jag också lättretlig och frustrerad.

Det är bara att suck it up och armbåga sig fram tills den här perioden är över...tills nästa period....