Höst och kärlek

Det har varit en intensiv dag med vårt lilla busfrö. Idag har Miranda och jag varit ute en sväng till affären. På vägen tittade vi på de otroligt vackra träden med alla sprakande färger. Jag älskar början av hösten när naturen ändrar färg från grön till gul, orange och röd. Det är magi! Jag önskar att det bara fanns 3 olika årstider. Vår, sommar och höst i mitten och nedre delen av Sverige. Norra delen av Sverige kan behålla vintern. Då kunde man åka dit om man nu saknade kylan och snön. Miranda tycker om att kolla på träd och verkar också tycka om de fina färgerna. Det är ju hennes första höst kom jag på! Fantastiskt att hon får uppleva så mycket för första gången.

Tänk om man hade haft minne som bebis, när man upptäckte saker för första gången. Vilken känsla det måste ha varit! Jag har tänkt på det också. Att bebisar/små barn upplever allt så mycket starkare. Alla känslor och intryck. Det måste vara så omtumlande och samtidigt så fascinerande. Själv så har jag ju sett det mesta hundra tusentals gånger och förvånas knappt längre. Nu känns det som att jag letar mig tillbaka efter gamla känslor och minnen och får en liten kick av det istället. Nostalgi är antagligen något som vuxna håller mest kärt i sinnet eftersom nuet inte är alldeles för häftigt (om man inte har levt i en potatiskällare utan kommunikation i hela sitt liv). 

Idag har Miranda fått bada i diskhon. Jag hällde i babyolja. Jag tror jag hällde i lite väl mycket, för hon gled runt som en oljad säl. Jag var tvungen att hålla i henne hela tiden så hon inte halkade och slog i skallen i diskhon. Det var grymt svårt att fota henne när man var tvungen att hålla i med båda händerna. Haha!

Sen har hon varit på ett ypperligt glatt humör idag och har velat busa och bli underhållen en hel del. Hon är en riktig liten solstråle som ligger/sitter och jollrar, piper och skriker. Hon känns som en blandning mellan charmig undulat och energisk skräcködla när hon sätter igång med sina ljudövningar. Trots hennes irriterande snuva så håller hon igång som vilket litet 6-månaders monster som helst. Så underbart! Jag älskar henne så otroligt mycket och hon verkar älska mig massor hon också. Hon sitter ofta och kramar om mig och vill ta och pussa (suga/dregla/bita) på mig i både ansikte och överkropp. Jag har lärt henne att "klappa fint" när hon ska pilla i ansiktet. Fast ibland kan hon inte hålla sig och kniper hårt i näsan och ser lite sadistisk ut. Haha! Ja hon har humor, vårt troll. Det är en härlig tid måste jag erkänna. Hon tillför så mycket i vårt liv och är det mest underbaraste som jag och Thomas har skapat. Hon är vårt lilla mästerverk!