På håret

Jag och min söta svägerska Jehnny och fina svärmor Gunilla hade fått varsitt presentkort av min älskade Thomas, för ca 1 år sedan. Det var sånna där presentkort som man kan välja olika sorters skönhets-grejer som till exempel ansiktsbehandling, sminkning eller hårvård. Vi behövde alla tre klippa håret.

Idag var vi på skönhetssalongen/hårsalongen Beauty & Beyond STHLM och fixade till våra slitna hår hos den duktiga Åsa. Vi hade klipptid mellan 11:00, 12:00 och 13:00. Miranda hängde på såklart. Hon var såå duktig under hela tiden! Inget onödigt gnäll alls. Bara när hon var trött och skulle somna. Men hon somnade smidigt och snabbt bara man körde lite med vagnen. Hon var nyfiken och glad och lät sig hållas och kramas av både Gunilla och Jehnny medan jag klipptes. Det är så tryggt och skönt att hon tycker om dem och litar på dem när jag inte är i närheten.

Touch my hair and I will be wopping your sorry ass!

Shysst bling bling! Ge hit, farmor!

Snygg pose, faster. Men ge mig nu din smaskiga mobil snarast!

Min lilla apunge och jag!

Jag och frisörskan Åsa snackade om allt möjligt. Först var det om matlivsstil och sen om hår såklart. Sen kom vi in på frisyrer och klädmode på 80-talet. Åsa är 40 och berättade hur hon såg ut på 80-talet. Hon tyckte det var ett hiskeligt mode och fattade inte hur hon kunde gå omkring som en fåne i extremt permanentat och sprejat gigantiskt hår med rak snelugg. Sen att hon tyckte att för stora kläder med ett bälte runt midjan var "så snyggt"...INTE! Vi var rörande överens om att 80-talet var en grym tidsera med när det gällde musiken, men inte kläderna och frisyrerna. De var totalt galna!

Alla tre blev mycket nöjda med håret och firade med en god, men sen lunch på Coffeehouse by George. Jag tog deras sallad med handskalade räkor. Jag verkligen ÄLSKAR handskalade räkor! Jag har en avsmak för sånna där vattninga små räkor som har legat i laken alldeles för länge och blivit smaklösa. Blä!! Miranda satt och gnagde förnöjt på gurkbitar under tiden. Hon gillar gurkfröna. Nu när hennes två små framtänder i underkäken börjat att blottas så tycker hon det är kul att använda dem.

Så här såg vi ut före och efter.

Kokos och vaniljpannkakor á la LCHF

Jag blev sjukt sugen på pannkakor när jag såg min söta svägerska äta sådana idag! Så jag tog tag i saken och svängde ihop en smet innehållande kokos och vanilj. Jag älskar smaksatta pannkakor!

Ett gäng pannkakor blir det. De är rätt mättande så man klarar sig på typ 2-3 stycken.

5 ägg

4 dl grädde

4 dl kokosmjölk

0,5 dl kokosmjöl

2-3 krm vaniljextrakt eller 1 tsk vaniljpulver

1-2 msk sukrin melis* (valfritt)

0,5 dl fiberhusk* (kanske lite mindre)

1 dl kokosflingor

1-3 krm salt

Vispa äggen och vispa sedan ordentligt ner övriga ingredienser och låt stå en stund, ca 5 min. Smeten blir ganska tjock.

Stek ca 1 dl smet åt gången i smör eller kokosolja på medelhög värme tills de får en rejäl yta. De kan vara lite knepiga att vända så var flink med stekspaden.

Servera gärna med till exempel smaksatt vispad vispgrädde (förslagsvis med citronsaft eller vaniljextrakt), bär, krossade nötter och Alvestaglass (den sockerfria med chokladsmak.)

*Fiberhusk ligger på hyllan för bakning eller på hyllan för glutenfria produkter.

*Sukrin Melis är som hälsosamt florsocker och hittas i vissa matbutiker eller i hälsokostbutiker.

Receptet är modifierat från bloggen http://56kilo.se/kokospannkakor

7 månader

Tjohoo! Vårt lilla busfrö Miranda blev 7 månader igår! Det är så mycket roligare nu! Jag har upptäckt sen länge tillbaka att jag inte är något fan av graviditet och spädbarnstid. Jag tyckte inte att graviditeten var speciellt underhållande. Det enda riktigt positiva var att folk var så mycket mer repektfulla och kärleksfulla. Man kände sig som en kändis eller en som hade vunnit 8 miljoner på lotto. Och det var jag inte van vid. Har väl aldrig varit så omsvärmad av folk som vid graviditeten. Alla ville ses innan födseln, som att vår vänskap skulle dö efteråt eller nåt. Hade lätt kunnat skippa magen och allt som hörde till dock. Få en bebis hemlevererad efter att den har fyllt 3 månader liksom. Slippa illamående, förstoppning, halsbränna, ryggont, humörsvängningar och enorm hunger. Och den där jäkla magen! Visst, många tycker det är så vackert och charmigt med gravidmagar. Ja, jag tycker också det. Men tänk er att ha en obekväm ryggsäck på magen som dessutom rör på sig i tid och otid. Att ha nån med starka små ben som sparkar och sträcker på sig mot revbenen och ryggen när man som minst har lust. Jag fick ibland trycka tillbaka de små vassa hälarna som envist skulle sparka mig på obekväma ställen. Jag kunde bli riktigt irriterad. Sen att man inte fick äta och dricka vad man ville. Jag hade cravings på rödvin och mögelost under graviditeten. Självklart intog jag inte dessa saker när jag var gravid, men efteråt njöt jag av dem fullt ut. Jag hade dock inga andra cravings som tur var!

Sen när hon väl hade ploppat ut så var hon väl inte världens lättaste och charmigaste spädbarn precis. Jo, hon var ju extremt söt, även precis vid födseln, men that's it. Resten med gap och skrik och magproblem var ju sjukt frustrerande. Hon hade inte kolik, men var väldigt känslig. Hon hade mycket luft som låg fel. Det blev mycket vagga, massera magen och ge Minifom-droppar och Semper magdroppar ända upp till 4 månader. Vi tyckte så synd om henne!! Sen det där med att försöka få mjölken att rinna till. Fy satan! Det hände ju aldrig. Försökte i typ 3-4 månader utan att ungen blev mätt på bara bröstmjölk. Försökte med amningsteer och amma så ofta jag kunde. BVC sa att jag skulle amma varje timme. (Eh nej!?) Fatta hur värdelös man kände sig som mamma när tuttarna vägrade fungera. Det blev mjölkersättning rätt tidigt. Om vi skulle skaffa en till bebis så lär jag inte försöka ha amning som första födoämne igen. Mjölkersättning som prio ett och sen tuttarna som tröst och sövningsmetod, precis som Miranda fick. Funkade grymt bra! Sen att man kände sig helt låst med en unge som gnällde hysteriskt så fort man lade ner henne. Jag var alltså tvungen att kånka omkring på henne för det mesta för att hon skulle vara nöjd de första 4 månaderna. Hon vägrade att vara ifrån mig och blev förbannad så fort jag försökte lägga ner henne eller ge henne till någon annan. Till och med Thomas var tråkig att ligga hos en lång stund. Förstå frustrationen! Dessutom kändes hon inte som min bebis de 3 första månaderna. Hon var lånad enligt min hjärna. Som att jag passade henne och sen skulle lämna tillbaka henne. Det är ett vanligt fenomen att mammor inte känner den kända moderliga sammankopplingen med sin bebis precis i början. Efter 3 månader kändes det som att hon var min vilket var en härlig känsla. Jag började älska henne mer och mer och känna större samhörighet. Vid 5 månader blev hon en roligare och snällare bebis. Hennes magproblem försvann (typ) och hon började le och skratta och tycka det var okej att ligga själv i mer än 5 minuter.

Nu är hon en prima liten människa med händer som ska ta på allt. Hon kan se busig ut och vill att man ska leka med henne eller få henne att skratta. Skratta gör hon i och för sig självmant och ler ofta. Hon älskar att äta spagetti bolognese, lasagne, gröt, gurka och katrinplommonpuré. Hon fläktar vilt med armarna, flämtar och spottar när hon är exalterad eller vill ha uppmärksamhet. Nu har hon nån lustig grej att sträcka ut armarna och vrida handlederna åt olika håll, som en arabisk magdansös eller nåt. Hon älskar att titta på Oliver The Monkey och Babblarna på Youtube, kolla fotboll, ishockey eller rally på teven och när man sjunger och dansar för henne. Lappar och etiketter på saker är grymt fascinerande. För att inte tala om kuddhörn! De är goda! Hon jollrar och formar små gutturala ord. Hennes två framtänder i underkäken har börjat att växa upp och hon sitter ofta och pillar på de små vassa vita taggarna. Hon älskar sin pappa och blir alltid glad när han vaknar eller kommer hem från jobbet. Hon tycker att det är hur kul som helst med sina killkompisar som är runt 1 år. Åt dem kan hon sitta och skratta hysteriskt bara när hon ser dem eller när de är i närheten. Vatten är härligt och låter fint. Vatten har hon älskat sen födseln. Nu sitter hon relativt stadigt och kan rulla från rygg till mage. Hon tar lite tid på sig att lära sig de fysiska bitarna. Vet inte om det beror på att vi inte uppmuntrar henne tillräckligt mycket eller om hon inte är intresserad. Hur som helst så är hon duktig ändå och det är ju inte som att hon inte kommer att lära sig allt utan att vi hejar på som de värsta huliganerna. 

Vi älskar vårt lilla charmtroll och är så lyckliga som har henne! Miranda är vårt lilla mästerverk!

Små gaddar!

Igår morse kände jag att plastskeden skrapade emot tösens underkäke när jag skyfflade in gröt som bäst. Aha! Yes, hennes små taggiga betar börjar spreta upp som pigga vårlökar i april. Nu lär jag inte tillåta henne att tugga på mina fingrar nåt mer. Kommer sakna den där mysiga känslan av tandlösa käkar som gnager utan att det gör ont. Det är faktiskt rätt behagligt hur dumt det än låter. Fatta hur jäkla ont det måste göra för de mammor som fortfarande ammar efter att ungen får tänder. Antagligen som att ha en aggressiv häftapparat runt bröstvårtan.

Hur som helst så är det här rätt stort för mig. Tänk, nu måste vi köpa tandborste och tandkräm till vår lilla kulting. En pytteliten tandborste och Bamse-tandkräm med smak av godis. Det är så man får en klump i halsen och krokodil-tårar i ögonen. Vår lilla bebis kan snart le som på den värsta Colgate-reklamen. Yeey!

*Här skulle en söt bild på hennes tänder infinna sig, men hon vägrar att snällt öppna gapet och lägga tungan åt sidan på kommando. Får bli när hon ler och när tänderna har poppat upp ordentligt. To be continued på det liksom.*

Tupperware party och fika

Igår var hela familjen först på tupperware party hos en väns föräldrar. De bor högst upp i ett höghus. 13 våningar upp rättare sagt. Åh, den utsikten är helt otrolig! Deras lägenhet är inte fy skam den heller. Högt i tak och stora ytor. Jag blev smått kär i den så fort jag steg in. Det enda negativa är att till sista våningen finns ingen hiss. Man får glatt klampa uppför en smal trappa helt enkelt. Tur att vi inte tog med oss barnvagnen. Annars var det en grym takvåning.

Som vanligt hade jag hjärnan i det blå och hade råkat se fel på tiden. Vi kom dit en timme för tidigt! Jag tyckte väl att det var lite konstigt när värdinnan öppnade med badlakan-turban och värden lullade runt i mjukiskläder och rakade sig. Tur att de inte brydde sig utan varmt välkomnade oss ändå. Men pinsamt ändå! Vi fick kaffe och kikade runt tills övriga gäster anlände. 

Demonstratören av Tupperware-produkterna är en trevlig dam som brukar vara den som kommer till de Tupperware partyn som jag har gått på. Jag har redan varit på 3 stycken inom 1 år! Känns som man har blivit en äkta "hemmafru"/redig morsa med plast-koll. Haha! Nä, jag har inte haft nåt Tupperware-party själv och kommer inte ha det riktigt än. Får bli senare i framtiden när jag känner att jag har tid och motivation. Just nu är jag helt nöjd med att kanske få komma på andras för att pilla på dyra plastprodukter och kanske köpa nåt enstaka. Är lite emot att det är ett pyramidspel, men samtidigt lite glad att det fortfarande säljs Tupperware på det sättet. Det är ju ändå ett trevligt och socialt sätt att få bra produkter presenterade. Thomas köpte en bra vitlökspress och en händig flaska med pip att ha i bilen.

Miranda var ju sådär lagom lycklig över att få vara på okänd mark och träffa massa "okända" människor som hon har träffat nångång tidigare. Hon var gråtig ända tills hennes små 1-åriga kompisar Theo och William kom. Då satt hon snällt på golvet med dem och lekte en stund tills hon blev hungrig och trött och grät lite mer tills hon hade ätit och sovit en stund. Sen var jag tvungen att väcka henne när vi skulle iväg till pappa och lillasyster som bjöd på fika. Där blev det lite roligare i alla fall.

Höst och kärlek

Det har varit en intensiv dag med vårt lilla busfrö. Idag har Miranda och jag varit ute en sväng till affären. På vägen tittade vi på de otroligt vackra träden med alla sprakande färger. Jag älskar början av hösten när naturen ändrar färg från grön till gul, orange och röd. Det är magi! Jag önskar att det bara fanns 3 olika årstider. Vår, sommar och höst i mitten och nedre delen av Sverige. Norra delen av Sverige kan behålla vintern. Då kunde man åka dit om man nu saknade kylan och snön. Miranda tycker om att kolla på träd och verkar också tycka om de fina färgerna. Det är ju hennes första höst kom jag på! Fantastiskt att hon får uppleva så mycket för första gången.

Tänk om man hade haft minne som bebis, när man upptäckte saker för första gången. Vilken känsla det måste ha varit! Jag har tänkt på det också. Att bebisar/små barn upplever allt så mycket starkare. Alla känslor och intryck. Det måste vara så omtumlande och samtidigt så fascinerande. Själv så har jag ju sett det mesta hundra tusentals gånger och förvånas knappt längre. Nu känns det som att jag letar mig tillbaka efter gamla känslor och minnen och får en liten kick av det istället. Nostalgi är antagligen något som vuxna håller mest kärt i sinnet eftersom nuet inte är alldeles för häftigt (om man inte har levt i en potatiskällare utan kommunikation i hela sitt liv). 

Idag har Miranda fått bada i diskhon. Jag hällde i babyolja. Jag tror jag hällde i lite väl mycket, för hon gled runt som en oljad säl. Jag var tvungen att hålla i henne hela tiden så hon inte halkade och slog i skallen i diskhon. Det var grymt svårt att fota henne när man var tvungen att hålla i med båda händerna. Haha!

Sen har hon varit på ett ypperligt glatt humör idag och har velat busa och bli underhållen en hel del. Hon är en riktig liten solstråle som ligger/sitter och jollrar, piper och skriker. Hon känns som en blandning mellan charmig undulat och energisk skräcködla när hon sätter igång med sina ljudövningar. Trots hennes irriterande snuva så håller hon igång som vilket litet 6-månaders monster som helst. Så underbart! Jag älskar henne så otroligt mycket och hon verkar älska mig massor hon också. Hon sitter ofta och kramar om mig och vill ta och pussa (suga/dregla/bita) på mig i både ansikte och överkropp. Jag har lärt henne att "klappa fint" när hon ska pilla i ansiktet. Fast ibland kan hon inte hålla sig och kniper hårt i näsan och ser lite sadistisk ut. Haha! Ja hon har humor, vårt troll. Det är en härlig tid måste jag erkänna. Hon tillför så mycket i vårt liv och är det mest underbaraste som jag och Thomas har skapat. Hon är vårt lilla mästerverk!

Snor och rajraj

Vår stackars bebis har varit jätteförkyld sen torsdags kväll. Hon har aldrig varit så förkyld! Hon har riktigt tjockt äckligt snor som kletar sig fast i hennes bedårande lilla näsa och hon är hes när hon gråter. Hon låter så ynklig när hon snörvlar. Första natten var så jobbig för henne. Hon kunde inte andas genom näsan och vaknade konstant upp. Jag hade en orolig natt och hacksov mig igenom den tillsammans med Miranda. Hon somnade tillslut på mitt bröst efter att jag hade gjort allt jag kunnat med både blöjbyte, ge Ränessans näsdroppar, suga ut snor med snorsugen Näsfrida och ge henne mjölkersättning. Natten till lördag så hade jag staplat böcker under hennes huvudända och även köpt Nezeril nässpray. Så jag förberedde allt med både näsdroppar, snorsug och nässpray innan läggdags. Hon sov bättre då. På lördagen hade vi planerat att gå på hemmafest hos en vän och skulle lämna bort henne till plast-farmor över natten. Jag var orolig för att Miranda skulle må dåligt och övervägde att stanna hemma eller om Thomas skulle göra det. Som tur var så hade hon piggnat till ordentligt på lördag och var inte alls lika snorig och lekte och busade på som vanligt. Så plast-farmor hämtade upp henne på eftermiddagen. 

Vi hade först middag med tre vänner och lite fördricka innan festen. Det var så skönt att kunna gå omkring och pyssla och göra sig fin. Ja jag var faktiskt helt nöjd med allt. När vi var mätta och smått runda om fötterna så tog vi en taxi bort till festen en bit bort. Det var riktigt lyckat på hemmafesten! Hittade flera trevliga filurer av snacka med. Några av festdeltagarna som jag hade träffat tidigare hade också blivit mammor sen jag blev det och det kändes ju grymt konstigt att prata bebisar med dem. För en stund så kändes det inte som att man hade barn med alla festande människor i åldrar från 20 år och uppåt runtomkring som skuttade runt, dansade, drack, tjoade och skrattade. Det var som att tiden hade dragits tillbaka nåt år. Det var så kul att jag blev förvånad när Thomas sa att vi skulle åka hem. Vaddå åka hem?! Klockan var väl inte så mycket...eller? 01:30 är väl inte mycket? Jo tydligen, så vi drog hem. Tur var väl det eftersom jag slocknade som ett klubbat bergstroll kort efter att vi hade ramlat in genom ytterdörren.

Jag och min fina vän hade Happy Times! 

Det blev en välbehövlig sovmorgon. Efter två nätters vakande av sjuk bebis så sov jag skönt tills jag vaknade av mig själv. Underbart! Senare på eftermiddagen åkte vi och hämtade vår lilla älskling som hade varit ute och "hjälpt" plast-farmor att plocka äpplen. 

Hon ser snarare ut att ha styrt hela arbetet från sin stol som en liten fluffig general. "Jobba snabbare! Jobba hårdare! Det är en order, för bövelen!"

Besök på öppna förskolan

Jag har inte varit så sugen på att besöka öppna förskola innan på grund av att Miranda inte har varit så stabil i humöret. Ja hon har ju varit allmänt skrikig och ointresserad som små bebisar är. Nu när hon är 6 månader så är hon mer vaken och påtagligt intresserad av sin omgivning. Dessutom har jag inte känt nåt behov med tanke på att jag redan har flera vänner som har små barn. Men nu blev jag lite sugen.

Så idag fick jag med mig min vän Malin och hennes ena barn som är 13 månader. När vi kom dit så parkerade vi barnvagnarna utanför (!) den öppna förskolan. Det hade jag inte räknat med! Jag hade ju hela vagnen packad med grejer som jag brukar. Det var bara att låsa fast barnvagn, packa på sig bebis, handväska, tung skötväska, kudde, åkpåse och bärsele in. Inte en chans i helvetet att jag lämnar allt utanför bland allt allmänt folk som stryker omkring! Jag lämnade dock kvar en jacka och ett paraply.

Väl inne blev vi väl bemötta av en vänlig kvinna som är en av tre som jobbar där. Hon visade runt mig (inte Malin eftersom hon hade gått dit tidigare) och berättade lite om den öppna förskolan. Vi hälsade på de föräldrar och barn som hade kommit och satte oss ner och umgicks lite. Sen var det sångstund. Miranda var inte så förtjust i att sätta sig i en ring med  alla andra och började gnälla vilt. Men när alla började sjunga och göra rörelser så tystnade hon tvärt och tittade intresserat på. Jag satt och försökte hänga med i de sånger och rörelser som jag inte hade hört förut. När sångstunden var över började hon gnälla lite igen. Jag har varit intresserad av att gjuta av hennes händer och fötter i gips och de har tydligen sånt på öppna förskolan. Vi gjorde det under höga protester från Miranda. Hon tyckte inte om att få händer och fötter pressade. Efter det var hon jättesur. Så hon fick mat och sen somnade hon tvärt på mitt bröst medan de andra små barnen tjoade och skramlade runt. Det var barn där mellan 6 månader upptill ca 1,5 år. Vi vuxna drack kaffe och pratade ett tag. Sen vaknade Miranda och vi packade ihop allt och drog hem. Imorgon ska vi tillbaka och då blir det grillning. Kul kul! På måndagar är det babysång för 0-6 månaders bebisar. Då ska jag dra dit Miranda.

Jag tyckte om den öppna förskolan! Det var en mysig och avslappnad atmosfär med snälla och glada människor. Man hade frihet att göra som man ville och inga krav på att vara med på saker och ting. Man anpassar tiden efter sitt barn. Man leker med sina och andras barn och pratar med de flesta. Föräldrarna matade sina barn och åt själva medtagen lunch. Man fick greja i köket och låna tallrikar, bestick, glas/muggar, haklappar, micro och kaffebryggare. Det kändes som att vara på dagis fast det var föräldrar med. Riktigt bra sysselsättning om man vill träffa andra än bara de man känner.

Miranda behöver dessutom träna på den sociala biten. Hon är så van vid en lugn och tyst atmosfär hemma och blir så nervös av höga ljud och skrik. Så när hon umgås med andra barn börjar hon gråta om de skriker eller slamrar högljutt med saker. Hon blir helt enkelt stressad. Nu måste hon bli mer härdad, vår lilla bortskämda prinsessa. Vill ju inte ha ett överkänsligt barn som inte tål nånting.

På bettet!

Sist när jag var hos tandläkaren så sa han att jag har slitage på min emalj. Det har orsakat små hål men inte med karies. Han trodde att jag gnisslar tänder eller pressar ihop tänderna medan jag sover. Det beror oftast på stress. Jag kollade upp det där och det heter Bruxism. Det är alltså ett annat ord för tandgnissling / tandpressning. Jag har väl inte precis känt av det. Man kan få huvudvärk eller vara öm i käkarna på morgonen om man har Bruxism. Jag blev i alla fall rekommenderad att använda bettskena på natten för att avlasta käken och tänderna. Han kunde fixa en egengjord för 800 kr, halva priset. Jag kände för att vänta lite. 800 kr är fortfarande ganska mycket pengar för en med föräldrarpenning. Jag blev dock väldigt glad när jag hittade bettskenan på Apoteket Hjärtat för 289 kr. Så jag köpte den och skuttade glatt hem. Här skulle fixas egengjuten bettskena. Hardcore!

Man skulle koka den så plasten blev formbar och bita i den. Det var väl inte det absolut enklaste att få till det. Jag fick göra om bettskenan och efter tredje försöket så satt den bra gjutet i överkäken. Så nu har jag den varje natt och märker knappt av den. Ska boka en tid till tandhygienist när jag kan och fixa till hålen eller vad som nu krävs. Har aldrig gått så ofta till tandläkaren som nu. 6 gånger inom ett halvår! Fatta vad dyrt det hade blivit om jag hade gått till folktandvården eller privat tandläkare. Jag gillar City Dental! De är duktiga, vänliga och billiga. Tips om ni bor i Stockholm!