Smulpaj på rabarber och jordgubbar

Har nu varit förkyld i en vecka sen min sambo smittade både mig och Miranda. Lillan har dock mått relativt bra med endast lite snor. Jag började på rinnsnuva som eskalerade i halsont och sen nu mega-rinnsnuva! Jag har inte varit sjuk på åratal och har inte riktigt fattat att man ska vila. Har ränt omkring med barnvagnen på promenader och städat. Hjärnan känns som sirap. Så idag blev det att va hemma och "ta det lugnt". Med det menas med att baka en smulpaj med egenhgjord rabarberkompott och jordgubbar. Blev faktiskt väldigt gott! Självklart gjorde jag den LCHF-style. Den blev söt och härlig!

Dock så använde jag ca 1 dl mandelmjöl och 1 dl kokos extra i smuldegen eftersom det är så mycket smör tillsatt i receptet.

Till det tänkte jag ha kokosgrädde, om jag inte hade gjort fel med den. Man ska ju bara använda krämen som är överst i burken och inte det grå vattnet under. Så tänk på det ifall ni ska ha kokosgrädde till. Annars så lättvispa vanlig vispgrädde och tillsätt en skvätt Malibu eller vaniljpulver eller citronsaft. Det funkar ju det med.

Receptet har jag lagat från www.lchfklubben.se

Länk till recept HÄR

5-månader och vaccination

Hurra hurra för det är Mirandas 5-månaders dag! Det firade vi av med att gå till BVC för vägning, mätning och vaccination. Sist vi vaccinerade henne var hon 3 månader. Jag som är allmänt sprutkänslig klarade inte av att va i rummet sist. Thomas fick hålla och jag gick ut och tryckte i korridoren. Idag tvekade jag och Thomas tyckte jag var fjantig och utvisade mig i korridoren ändå eftersom jag velade. Ja jag är en blödig morsa ibland. Men den här gången så skrek inte Miranda så mycket. Thomas hade varit smart och plockat fram Babblarnas musikvideo i mobilen. Hon glömde typ bort smärtan. Sen blåste barnsköterskan såpbubblor. Kul kul. Dock tittade Miranda mer på mig än på bubblorna när jag kom in igen. Lilla sötnosen var ju så trött och ville bara somna i min famn. Dels på grund av att hon inte hade fått sova frukost och dels på grund av sprutorna. Nu sover hon i alla fall. Så nästa vaccination blir när hon är 1 år. Då ska jag försöka vara med hela tiden.

Miranda är nu 7130 gram lätt och är 64 cm kort. Så 610 gram tyngre och 2 cm längre på en månad. Starkt jobbat!

Här äter hon katrinplommonpuré med håret åt alla håll. Det är min tös det!

Roligare småbarnsliv och kropp

Nu måste jag säga att jag tycker om att vara småbarnsmorsa. Miranda har blivit så mycket roligare nu när hon strax är 5 månader. Hon ler och skrattar och busar och leker om vartannat. Hon är så duktig på att ligga på mage länge! Väntar med spänning på att hon ska lära sig att vända till rygg och tvärtom. Just nu håller hon på att öva sig på att sitta. Går väl sisådär. Hon böjer sig framåt som en liten makaron och vill attackera det som ligger framför henne, med händer och mun. Det slutar med att hon faller framåt eller åt sidorna som en annan alkis. Haha! Men hon är ju för charmig. Nu har hon börjat härmas. Vi brukar ge henne nån puss när vi tar upp henne eller håller henne i famnen. Nu ska hon också göra det, fast på bebisars sätt. Med en vidöppen mun som suger sig tag i axeln, käken eller hakan och lämnar efter sig ett blött spår av dregel. Mysigt! Hon har även börjat att munprutta på oss bara för att jag och Thomas brukar göra det på hennes mage och hals när vi vill busa med henne. Det tycker hon är kul. Hon skrattar så gulligt när vi gör det. Förstår att hon vill dela med sig av det, vårt lilla busfrö.

Sen har hennes mage blivit mycket bättre. Det har väl sina förklaringar. Dels för att hennes mage har utvecklats och dels för att jag har slutat amma. Hon snuttar väl ibland när hon behöver tröst eller sovhjälp, men inget annat. Har knappt nån mjölk kvar och det känns faktiskt helt ok. Hennes magproblem satt förmodligen i vad jag stoppade i mig så hon fick det genom bröstmjölken. Jag slutade ett tag att dricka kaffe med koffein och det hjälpte en aning faktiskt. Jag testade aldrig att undvika mejeriprodukter eftersom det innehåller en stor del av min matlivsstil. Sen undvek jag gasbildande saker som lök och paprika. Nu äter jag och dricker allt vanligt och hon mår bra. Visst, om jag dricker för mycket kaffe så blir hon pruttig och ledsen även på det lilla hon snuttar i sig, så det undviker jag.

V har börjat ge henne smakportioner. Hon har än så länge fått testa potatis- och palsternackspuré, potatis- och broccolipuré samt morotspuré. Tänker vänta med fruktpuréerna ett tag på grund av allt fruktsocker som gör henne överaktiv. Det är ju ändå inte jättenödvändigt nu när hon får i sig alla vitaminer genom bröstmjölksersättningen. Har upptäckt att hon blir väldigt hård i magen av smakportionerna. lilla stackaren. Det blir mycket bättre med katrinplommonpuré. Jag är så glad att hon är nyfiken på att testa det vi ger henne. Hon har till och med börjat dricka vatten, som hon ogillade förut. 

Jag har kommit igång med träningen en del. Jag går på Zumba 1-2 ggr i veckan och sen kör jag gym i korta perioder. (Jag håller på att vänja in Miranda på barnpassningen när jag gymmar, vilket går sådär just nu.) Det är härligt att se att vågen börjar visa resultat, samt att man ser på kroppen att fettet sinar. Mycket har också med att jag äter LCHF. Jag äter lite åt gången och knappt några kolhydrater. Det är proteinet jag siktar på först och främst, för att bli mätt och bevara musklerna, när fettet i kroppen minskar. Sen äter jag såklart grönsaker och en del bra fetter. De som inte förstår sig på LCHF tror att man ska vräka i sig massa fett och inget annat och tror därför att LCHF är farligt. Ja om man gör det så är det väl klart att kroppen går sönder. Men äter man smart så mår man faktiskt jättebra, som jag! Hur som helst så har min kropp börjat återhämta sig efter en lång dvala under graviditet och efter förlossning. Jag har ju insett att jag måste kämpa som en idiot för att komma tillbaka till mitt ursprungs-skick på grund av min hemska ämnesomsättnng. Dock kommer jag stanna i skicket med några bristningar, hängtuttar och bredare höfter. Det är nåt man får ta som mamma. Fine, jag kommer eventuellt göra bröstlyftning om några år om jag börjar må dåligt över dem, men det andra är inget jag kan göra nånting åt.

Triologi om Idril

Jag har tydligen varit väldigt kreativ med att skriva dikter och små berättelser 2005. Jag har massor av dem på Haket Skribentforum. Det här är en triologi om en flicka som heter Idril. Hon lever i sin egna lilla plågsamma värld och upplever saker som utplånar henne varje gång. Ganska tragiskt faktiskt!

Idrils hår

Idril kammar sitt långa hår Som silke och siden och koppar Det smeker ner på hennes bleka lår Svetten samlar sig på pannan som droppar Det ljus som ännu tränger igenom väggarnas sprickor Det reflekteras i Idrils långa hår Träväggarna är sträva med många vassa stickor Det ger Idrils händer små smärtsamma sår Denna atmosfär är tyst och dunkelt lugn Idril kryper tungt på en trasig matta Det luktar sot och gas från en trasig ugn Oset från gasen får henne att nervrotiskt skratta Idril andas stötigt mot slutet Idrils vackra hår fladdrar ner med fallet Löftet som håller henne vid liv är brutet Hon ger efter för den svarta sömnen där i det dunkla stallet

Idrils sommar

Idril sjunger stilla på ängen  Leran torkar på Idrils ben  Blodet droppar på den rostiga sängen  Idril rör vid blodet med en kantig sten  Idril gnuggar benet med nariga händer  Det osar och luktar surt från brunnen  Ängen är kall och hal och har djur med vassa tänder  Hoppet om att klara sig är för längesen svunnen  Idril dansar maniskt på sängens rostiga fjädrar  Djuren hasar sig närmare och rosslar grymt  Idril mot den immiga solen ivrigt vädjar  "ÅÅh ta mig bort från dessa vidriga skrymt"  Idril faller ner från sängens kant  Slår i pannan i en fuktig sten  Himlen snurrar ner mot en mörk och gräslig brant  Många fåglar ramlar av en knotig gren  Idril spjärnar mot sängens kropp  Smärtan molnar på pannans jack  Ingen som kan sätta stopp  Hjärtat stannar med ett smärtsamt hack

Idrils källare

Källaren ligger kall och öde Idrils fötter är täckta med lut Ljusens sken ger spirande flöde Idril gnider handen hårdsamt resolut Kroppen faller ner med ett plask Idril ålar spasmiskt och stelt Segt och slemmig är sopornas slask Sönder är minnet som en gång var helt Var gång Idril så orklöst tar sig upp En våg av kväljningar hon utstöter Lutet ger henne illamående krupp Ännu en natt hon plågsamt bemöter Var natt händer samma sak När ska detta mörker äntligen ta slut Finns det något hållbart tak Allt detta på grund av grusigt lut En darrande våg av minnet som var Idril kämpar med det dammiga livet Söker efter någon som ger ett svar Men vart står Idrils öde så taktlöst skrivet

 

Knyttpojkens äventyr på bordet

Jag hittade en liten saga på rim som jag skrev 2005-08-29.

Knyttpojkens äventyr på bordet

Jag går bland stora tallrikar med mat  Bland glas bestick och vita fat  Jag sätter mig på en sked och tänker  På en kopparburk min spegelbild förvrängt blänker  Jag tittar upp och ser en grillad gås så saftig och mör  På ett annat fat jag ser en skål med gult och doftande smör  Jag vandrar vidare och går på kanten av ett lock  Ramlar ner i saft och får en chock  Så kall och söt den är i smaken  Tar av mig kläderna och simmar naken  Jag dyker ner och plockar upp fruktkött som sjunkit ner  Men vad är det där på botten av glaskannan jag ser  Ett litet knytt precis som jag  Jag simmar längre ner och i knyttet jag tar tag  Jag lägger henne ner på den vita linneduken  Nu är den inte längre speciellt vit och inte alls slätt struken  Den röda saften droppar från hennes långa rufsiga hår  Jag fram och tillbaka på den fläckade linneduken går  Små fotspår jag lämnar efter mig gör  Jag hoppas innerligt att hon inte dör  Jag stryker hennes näsa med en inlagd sill  Plötsligt hickar det lilla knyttet hastigt till  Usch o tvi vad jag hatar inlagd fisk  Kom hit ditt usla knytt så ska du få smisk  Hon rusar efter mig lika nakenstjärtad som jag  Hon får ner mej med ett rungande nackslag  Vi rullar runt i en skål bland mandlar och hasselnötter  Sen rusar jag så snabbt iväg på mina små fötter  Hon ilar iväg efter mig som en silverpil  Jag gömmer mig bakom en kopparsil  Jag fnissar åt hennes okännedom om var jag är  Nu blir jag lite röd om kinderna för jag tror jag är kär  Hennes blöta hår det smiter runt hennes lilla kropp  Gröna ögon som inbringar kärlek, ömhet och lyckligt hopp  Jag ler för mej själv i silens skugga  Jag tittar på knyttet som sina armar börjar gnugga  Hon verkar frysa den stackars tösabiten  Hon sätter sig ner och kryper ihop så jätteliten  Jag kryper fram ur mitt trygga gömställe  Hoppas att detta är rätt tillfälle  Jag sliter bort från bordsbuketten ett rosenblad  Jag hoppas att hon tar emot den och blir lite glad  Knyttflickan tittar upp och ler lite granna  "Du får gärna sätta dig bredvid och ett litet tag stanna"  Mitt hjärta hoppar upp och ner av oändlig lycka  Jag tar lite liljekonvalj för att i hennes hår smycka  "Du är så rar och omtänksam lilla knytt" hon viskar  "Och jag tycker visst om dina inlagda fiskar"  Jag ler så stort att jag faller omkull  Ty jag skulle göra vad som helst för hennes skull  Vi sitter och pratar tills natten har sin ände  Vi har pratat så länge att vi har glömt allt dumt som hände  När morgonen gryr tar vi varandra i hand  Vi knyter två snören av färgglatt lin till två vänskapsband  Vi ska aldrig vara arga på varandra igen  Vi älskar ju varandra, ja sannerligen