Tillslut kom vi fram och hämtade väskor och lunkade bort till en taxichaufför som visade oss bort till sin rosa taxi. Taxichauffören visade sig vara väldigt bra på engelska jämfört med de andra taxichaufförerna vi hade åkt med tidigare. Thomas blev riktigt förtjust i honom bara för att han äntligen hittade en thailändare man kunde prata med ordentligt. Vi ordnade så att han körde oss till skräddaren som Thomas hade beställt skräddarsydda kostymen och skjortorna hos. Han väntade tålmodigt på oss tills vi fick kostymen och skjortorna och körde oss sedan vidare till Bangkok City där han släppte av oss. Vi var fortfarande sugna på att gå in i stora MBK-huset och shoppa sista souvenirerna och presenterna. Vi strövade omkring där ett tag och kikade. Jag fick jätteont i mina lår och knän och kände mig som en riktigt gammal tant med krämpor där jag gick och ojade mig. Thomas blev hungrig och ville käka nåt varmt. Jag vägrade gå in på en restaurang och äta nåt. Han fick äta nåt som inte luktade så starkt eftersom jag fick kväljningar så snart jag kände matlukt. Vi hamnade tillslut på en japansk restaurang. Jag kunde bara dricka små sippar med vatten för att kunna behålla vätskan. Jag kräktes fortfarande när magen fick för stora doser med vätska. Som tur är så kryllar det av apotek i Thailand.
Efter någon timme skulle vi börja åka till flygplatsen igen för att flyga hem. Vi hade bestämt med taxichauffören att han skulle hämta upp oss på kvällen utanför köpcentrumet. Vi satte oss utanför och väntade in honom. Tillslut kom han förbi och skjutsade oss glatt vidare till flygplatsen. Han fick rejält med dricks bara för att han hade varit så vänlig. Sen pratade Thomas länge om honom. Tror han blev smått betuttad. När vi väl hade checkat in så dumpade Thomas mig och väskorna i en stor mjuk fåtölj och gick på upptäcktsfärd i taxfree-området. Jag somnade gång på gång av utmattning. Thomas gick iväg och köpte ännu mer medicin till mig. Jag hade tidigare köpt sömntabletter som var så starka att de definitivt skulle ha varit receptbelagda i Sverige. Dock så skulle jag ta en på planet så jag kunde sova bort sjukdomen. Väl på planet tog jag en halv och slocknade efter 10 minuter. Det skulle väl egentligen ha tagit en halvtimme, men jag var helt utmattad av näringsbrist och uttorkning. När det var 2 timmar kvar av resan vaknade jag lagom upp till frukosten. Då hade jag sovit i 8 timmar. Då mådde jag relativt bra och kunde till och med äta små små tuggor av frukosten. Jag provsmakade bara lite av allt för att inte överbelasta min oroliga mage.
Tillslut landade vi i ett höstligt Sverige. Vi blev mötta av Thomas plastmor som välkomnade oss med bamsekramar och en överdimensionerad dunjacka till mig eftersom vi inte hade några jackor med oss. När vi kom ut genom portarna möttes vi av kall och frisk luft. Det kändes som att man kunde andas för första gången efter 3 veckors vakuum. Man fick genast överskott av syre och energi. Det var så skönt att få sitta i bilen och titta ut på den ordning som Sverige har. Alla husen är så symetriska och välskötta. Trafiken är relativt organiserad och vi har väjningsplikt framför allt. Sen kändes det härligt att se alla sprakande färger på träden. Det var väldigt härligt, rent ut sagt, att vara hemma igen. Jag hade inget jetlag som tur var. Men det berodde nog på att jag sov så mycket sista tiden i Thailand och på planet. Thomas hade dock jetlag i några dagar.
Jag kan absolut tänka mig att åka tillbaka till fina Thailand nån gång in framtiden om vi har lust till det. Tre veckor räckte mer än väl att vara där. Jag tror till och med att två veckor skulle vara okej. Ja den här resan kommer jag alltid att minnas tillbaka på.
Positivt med Thailand:
Värmen, vegetationen, de vita stränderna, thailändska banana pancakes, drinkarna, de vänliga människorna, servicen, tillgängligheten, valutan.
Negativt med Thailand:
Hysterisk trafik, jobbiga försäljare och massageterapeut, lätt att få turistmage, hårda sängar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar