Miranda har blivit riktigt aktiv den senaste veckan. Hon bufflar runt och knuffar i magen. Eftersom hon har blivit en komplett bebis nu med hull och hår och utvecklade organ så är det bara att invänta utgång so to speak. Hon har det förmodligen väldigt trångt där inne och ligger förfärligt obekvämt. Vår lilla tjockis. På tal om tjockis. Jag vägde mig idag när jag var på MVC eftersom vår våg har slut på batterier. Jag har nu gått upp ca 13 kg sen inskrivningen. Det är väl helt ok, med tanke på att det finns dem som gått upp mot 30 kg-strecket och över. Jag hoppas såklart på att få tappa de här kilona och även lite till senare. Ska ge mig på MILF 2013/2014 tänkte jag. Man ska dock vänta med bantning tills efter 6 veckor. Kroppen måste få återhämta sig efter förlossningen. För övrigt så tyckte inte barnmorskan att jag var svullen i ansiktet som man brukar bli tydligen. Och magen hade växt ca 1 cm, så nu är den 35 cm i SF (Symfus-Fundus) och lillans hjärtljud hade stigit. Hjärtslagen låg på 156 slag/minut, vilket är bra. De senaste gångerna har de legat på 152 och det är också bra. Barnmorskan ville känna att hennes huvud fortfarande låg fixerat, vilket det gjorde. Jag fick också känna hennes huvud som nu kändes väldigt tydligt. Barnmorskan tror hon kommer väga under 3.5 kg eftersom jag inte är så stor om magen. Jag är kort, 155 cm. Thomas är medellång 186 cm. Vi får se hur lång hon blir, vårt lilla gullefjun!
Eftersom jag i en vecka har legat i nästan samma position i soffan, det vill säga på vänster sida, och spelat iPad spel, så har jag fått lite ont där. Hon ligger med ryggen mot vänster sida och benen mot höger. Det gör att det är lite obekvämt att ligga på höger sida. Får en känsla av att hon hänger ner och tar emot med fötterna om jag ligger på höger sida. Hursomhelst så har hon då fått som vana att luta sin kroppstyngd på mitt vänstra revben och ta emot med fötterna på höger revben. Det har gjort att det känns som att jag har blivit misshandlad på vänster sida när jag ska flytta mig. Får liksom hålla emot där när jag vänder på mig eller ska resa mig upp. Hon reagerar mycket på beröring nu och hennes små fötter känns nu ofta och man kan se dem puta ut från magen emellanåt. Det är lite mysigt måste jag erkänna. Jag börjar fatta att det är en riktig bebis där inne som vi kommer att få hålla i och klappa på snart.
Idag har jag köpt magdroppar som hon ska få sen. Apotek-tanten sa att Semper magdroppar är bättre än Apotekets Minifom, eftersom Semper magdroppar innehåller levande bakteriekultur som gynnar matsmältningen bättre för bebisen. Men jäklar va dyra droppar! 189 spänn för en flaska på 10 ml. Men det är väl värt det när ungen skriker sig blå av smärta. Deras små magar fungerar ju inte som de ska i början.
Snart så! Snällt att hon väntat som du bett om :) Men du, inte behöver du tänka på bantning redan! 13kg är bra jobbat och för många löser det sig med viktnedgång när man ammar. Och om du tänkt amma är det viktigt att du får i dig ordentligt! Lillan kommer ta vad hon behöver och för att hon inte ska få en ännu tröttare mamma är det bra om du får lite näring över. Om mjölken inte blir näringsrik så finns ju risk för en missnöjd bebis som inte blir mätt och det vill ni ju inte. Njut av första tiden som mamma och med er fina prinsessa!! Många kramar Jenny
SvaraRaderaPs Lite konstigt tips från apotekstanten, minifom och semper är två heeelt olika saker och verkar mot olika problem. Många bebisar har problem med magen men inte alla, börja inte med droppar om hon inte verkar ha problem. Och om magen krånglar så får ni testa er fram vad som hjälper. Lycka till!
SvaraRadera