Obama, flugmördaren

 

Flugor. Jag har väl inte varit en ängel mot dessa djur. Och vem har det med tanke på den energerande insekten som ska vara överallt. Jag har slagit till dem, mosat dem, sprätt iväg dem med fingrarna och annat brutalt. Men frågan är hur hårt man ska bli utskälld för det. Jag menar det finns en princip inom hinduismen som säger att man inte får skada något levande väsen. Ahimsa heter den. Frågan är om PETA utövar den tron. Jag pratar om en artikel i Metro som jag fick upp korkgluggarna för. Skrattade till en aning faktiskt. =) Det fanns en större artikel längre upp om Obama som höll ett tal och där hade man fotograferat en fluga som hela tiden ville sätta sig i hans ansikte. Han såg en aning besvärad ut men han viftade tålmodigt bort den gång på gång under tiden som han fortsatte sitt tal. Obama hade alltså stått där och tänkt på att han absolut inte skulle försöka döda flugan eftersom han hade blivit utskälld av PETA för det för ett år sedan. De hade blivit så till sig av hans ohyggliga slakt. Och av hans kommentar när den var dödad.

Obama hade säkert suttit i sin oxblodsröda handstoppade skinnfotölj av buffelskinn med ett glas dyr whisky och en fetingsigarr efteråt. Suttit där och gjort rökringar medan han förstrött hade vickat glaset runt i cirklar med den ljust gula vätskan skvalpande mot botten och skådat med en bister blick mot sin egen inspelning av sitt tal för ett år sedan. Han hade spolat i slow motion mot den delen där han tog sats och mosade den harmlösa varelsens lilla kropp om och om igen. Gått igenom i huvudet för att försöka förstå vad det var som orsakade denna totala vansinne som PETA hade besvarat hans våld med. Han drack en klunk whisky grimaserade av den fräna smaken och harklade sig lätt. Han tittade på sitt armbandsur. Han hade suttit i sin fotölj i över en timme nu. Han hade mycket att göra. Många tal att skriva och många invigningsband att klippa. Men han kunde inte för sitt liv begripa hur han skulle göra för att göra detta ogjort. Han visste att om han skulle göra sig ovän med PETA så skulle han få hemska ökennamn. "Obama the butcher". Eller "Obama the schredder" Humm. Shredder betyder ju förresten dokumentförstörare. Äh, hur som helst så skulle det ha ohyggliga konsekvenser för hans politiska integritet. Han vägde sig med ena skinkan och sen den andra. Vilken obekväm fotölj! Han funderade på att han måste köpa en ny fotölj. Kanske en med inbyggd massage. Han drack upp resten av whiskyn och grimaserade ännu en gång och njöt av eftersmaken av rökig honung och kork. Vem vill rösta på en djurplågare? Nej han måste bevisa för de här djurrättsaktivisterna att han minsann också kunde vara snäll mot alla varelser. Han hade ju själv djur. Och barn dessutom. Inte för att man kan jämföra dem med en enträgen fluga. Men ändå. Han ställde sig upp och borstade av byxorna med handflatorna. Inte för att de var smutsiga utan för att han kände att det kändes rätt just då. Han ställde sig vid fönstret och tittade ut över den perfekta gräsmattan och över de färgsprakande hyacinterna och rhododendronbuskarna. Plötsligt hörde han ett surr någonstans på sin högra sida. Han vände på huvudet och där... Där i fönstret försökte en fluga desperat att komma igenom rutan ut till friheten. Obama log snett och öppnade fönsterhakarna. Han såg hur flugan flög iväg mot buskarna och skrattade för sig själv. Han skulle bevisa att han kunde han med. Han kunde få PETA att älska honom igen. Tills nästa gång han stötte på en sån där liten luden flygande insekt under nåt tal så skulle han minsann visa dem.

Så fick han chansen. Han stod där och var fullt upptagen med att tala med sitt folk. De stod fullt tagna av hans kloka ord. Det var nästan så han inte behövde inbilla sig att de var nakna för att han skulle känna sig naturlig tillsammans med dem. Han hade satt på sig sin finaste kavaj. Den var ohyggligt varm dock. Plötsligt kände han ett kill på kinden. Han kliade sig lite. Det hördes ett surr och plötsligt satt det på överläppen. Han frustade till. Han såg den lilla svarta flugan som ihärdigt ville smaka på hans salta ansikte som hade blivit svettig i det starka strålkastarljuset. Han kände en enorm lust att smasha den mot kinden där den trippade omkring. Medan han fortsatte med sitt viktiga tal fortsatte flugan att reta honom. Han fick upp en flashback sen förra året. Han mindes vad som hade hänt förra året. Han mindes PETAS upprörda klagomål när han hade dödat flugan som retade honom då. Han harklade sig och ignorerade flugan. Han föreställde sig ännu mer att folket som lyssnade var nakna. Han log och gav en lättad suck medan han fortsatte sitt tal. Men i hans huvud tänkte han bara en sak. "When this is over, I will hunt your little hairy ass down. DIE DIE DIE!!"