Eftersom jag har mina jobbiga allergier för damm/kvalster/pollen varje dag så märker jag knappt om jag är förkyld eller ej. Det måste till att bli superduper förkyld innan jag fattar att jag faktiskt är sjuk. Så hände det igår. Först kom den otroliga tröttheten, snurr i skallen och senare riv i halsen. Då insåg jag att det nog inte var endast allergier.
Natten har varit rätt så jobbig med tanke på att jag har drömt mycket. Sen kom ungen inklampande mitt i natten och smällde igen sovrumsdörren i vanlig ordning, innan hon ville bli upplyft samtidigt som hon hade famnen full av snuttekaniner. Sen låg hon där och rullade runt och hade sig. Jag vaknade till hela tiden och oroade mig över att hon skulle kissa i vår säng, att hon frös och att hon skulle sparka Thomas i skallen/ryggen. Thomas snarkade dessutom i olika härliga tonarter och med ljudeffekter under halva natten. Stackaren fick sig några halvdana tåsparkar av mig med jämna mellanrum. Det hjälpte inte. Då fick jag nog och övergav skeppet/sängen och sov i soffan istället. Där drömde jag stressdrömmar. Till exempel att jag inte hann sjukanmäla mig, att jag skulle cykla till jobbet i alla fall och kom försent. Att jag pratade med konstiga kunder och att ett par kollegor (gay-man och hetero-kvinna) hade gift sig och kom förbi och ville ge mig långa kramar av nån anledning. Att jag hade däckat utanför Barkarby Outlet och att mina äldre kollegor och min mamma och syster hittade mig där på en bänk. Skämdes lite i drömmen faktiskt. Haha!
Summan av kardemumman är att jag och min idiotiska hjärna inte har sovit inatt och behöver ta temporär rehab i sängen ett par dagar för kurering av förkylningen. Mysa framför Orphan Black på NetFlix och kanske tröstäta choklad.